Det är nog så det behöver få vara...att man vandrar omkring, och lever...eller överlever, för den känslan kan jag många gånger utvinna ur mina egna vandringar...
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
7 kommentarer:
Ibland är det precis just det som behövs. Kram
Önskar dig allt gott min vän! Ta hand om dig och njut av att promenera/Kramar Tussegumman
Gå är bra min vän!!
Jag vet.....
/Lena
Det är nog så det behöver få vara...att man vandrar omkring, och lever...eller överlever, för den känslan kan jag många gånger utvinna ur mina egna vandringar...
KRAM ~ Eva
Allt har sin tid :)
Hej vännen!!
Då är det det du behöver just nu!! Bara gå & njut vännen!
Varm kram till dig!!!
Underbar helg önskar jag dig oxå!!
Kram Tina
Hoppas allt är bra med er! Skönt att gå och promenera och göra av med negativ energi. Ta hand om er/Kramar Tussegumman
Skicka en kommentar