tisdag 2 februari 2010

Minnen är viktiga...

... om det så bara gäller att komma ihåg ett gammalt telefonnummer. Ett telefonnummer som inte använts på länge... ett telefonnummer som ringdes så gott som varje dag... ett telefonnummer där rösten på andra sidan luren svarade: "Ja, Sven-Erik..."

För oss är det så. Vi pratar om det ikväll... Carolina och jag.

Vi skojar lite om det också... om hur roligt det var att ringa till honom när det fanns andra i närheten. För då blev han väldigt korrekt och kort, och ville inte låtsas om att det bara var Carolina eller jag som ringde... "ja, det skulle väl kunna gå att ordna" kunde han säga. Eller "nej, just nu så blir det nog lite svårt".
Vid dessa tillfällen... för jag hörde ju direkt om han inte var ensam... så kunde jag ibland inte låta bli att retas lite med honom. "Ja, puss och kram då..." kunde jag säga. Ja, men då säger vi så..." fick jag oftast till svar. Lika korrekt och kort... om inte mer.
"Å så vet du att jag älskar dig.." kunde jag också säga.
"Ja, men då vet jag det... " blev svaret.

Minnen är viktiga... och idag, när jag såg vad han skrivit, då för många år sedan, på ett gammalt registreringsbevis, "bilen saldes den 19" så ville jag ringa 090-73220xx.

4 kommentarer:

Pia sa...

:) Ja jag förstår att du ville ringa det numret och höra S-E röst i andra änden... Kan inte ens tänka mig in i din situation Elisabeth. Kram

Eleonora sa...

Minnen dyker upp hela livet igenom - bra och dåliga och ibland roliga. Dom har nog format mig som den människa jag är tror jag. Men många minnen blir också till skräck, varför gjorde jag så? varför sa jag det? MEN jag sparar numera bara på goda minnen men helst av allt planerar jag framåt.

En bra onsdag önskar jag dig. Kram

Ruta Ett sa...

Ja, minnen är oerhört viktiga. De är liksom en tråd bakåt, även de sorgliga och hemska, och de blir möjliga att leva med allteftersom tiden går - men glömmer gör man inte - vill vi det, trots allt?
Varma kramar

Elisabeth sa...

pIA: Ja, du vet, ringa till honom och allt skulle vara precis som vanligt. Det är alltid svårt att sätta sig in i andra människors liv, men med empati och omtanke så kommer man långt.. som du. Tack snälla... Kram..

eLEONORA: Jo, minnen är ju de som berättar om det som gjorde oss till de vi är. Och jag är oerhört rädd om ALLA mina minnen... hellre ett dåligt minne, än inget alls. Jag tänker på SE... Kram..

rUTA ETT: Det är en viktig fråga du ställer... vill vi verkligen glömma bort? Oavsett hur minnet ser ut, så är det ju en del av oss. Jag måste fundera på den frågan.. Kram..