... som man gjort så många gånger förr, och känna att skogen doftar lika starkt av längtan hem, det finns en märklig tröst i det. Den bryr sig föga om förändringar och att människor dör... jag kan gå förbi där imorgon igen... och lukta på skogen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar