bLOGGBLAD: Ja, fast egentligen brukar jag inte störa mig så mycket på mina fönster. Det brukar mest röra sig om ett trist konstaterande av verkligheten. Förut,när mamma kom på besök, så kunde jag där emot bli oerhört frustrerad och irriterad på mig själv när jag inte hade nyputsade fönster. För hon kommenterade det direkt:). Varm kram..
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Haha... precis så brukar jag tänka. Jag kan störa mig oerhört på såna detaljer. Fast bara hemma hos mig!
Här är det klart och fint nu, men det har varit mulet tidigare idag, kvavt som bara den.
bLOGGBLAD: Ja, fast egentligen brukar jag inte störa mig så mycket på mina fönster. Det brukar mest röra sig om ett trist konstaterande av verkligheten. Förut,när mamma kom på besök, så kunde jag där emot bli oerhört frustrerad och irriterad på mig själv när jag inte hade nyputsade fönster. För hon kommenterade det direkt:). Varm kram..
Skicka en kommentar