måndag 29 juli 2013

Det känns lite trist...


… att varje ord och mening som jag skriver måste vägas på guldvåg. Om jag skriver om dagar som har varit fyllda av glädje så säger några att inte kan dom ha det så svårt som dom vill påskina. Om jag skriver om dagar som har varit fyllda av svårt så säger några att vi inte har gått vidare och att jag bara ältar. Å då de följer varje bokstav jag skriver… så känns det lite trist.
Nej, nu skriver jag inte mer om dem ikväll, känner jag. Det går inte att sitta här och radera, skriva, radera, skriva, rade… ja så. Nu skriver jag istället lite om de fina dagarna vi har haft… eller som Carolina sa för en stund sedan: ” Det här har varit de bästa dagarna på länge, mamma!”
Eller förresten, jag lägger ut en bild istället. Den får visa de "bästa dagarna"...
 
Onsdag, Carolina var ut på lunch med klasskompisen Jennelie. Roligt...
Torsdag. Jag blev hembjuden till en av våra frivilliga på RK. Underbar sommarbuffé...
Fredag. Carolina blev bjuden på bio, mat och rosor av sin kompis Cecilia.  Vilken tjej!!
Lördag. Vi tog en långpromenad ut till Ica Maxi. Härlig sommardag..
Söndag. Carolina bjuden på födelsedagsfika hos kompisen Anna. Jätteroligt hade hon haft...
Å däremellan många många fina promenader i sommarUmeå.
 
Sen är jag oerhört tacksam att de som förstår... ja, gör det.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Du kanske skulle ta bort möjligheten att kommentera? Bloggen är en ventil för dig som du kan ha kvar, men slipper "trollen", kända som okända....
Kram ibe

Anonym sa...

Inte skall du behöva sitta och väga varje ord. De som vill missförstå och misstolka gör det hur väl du än formulerar dig. Skriv för dig själv (vilket jag vet att du för det mesta gör) och för dina vänner som gläds med er för varje bra dag, och som är med er i tankarna de dagar som är mindre bra. Kram Sylvia S

Nina Lindh sa...

Man kan inte skriva för de som läser... då får man akta sig hit och akta sig dit och överallt. Nej, skriv som du vill och tänker och tycker. Det är din blogg och du behöver inte ens publicera dumma kommentarer. Radera dem bara.

Själv skriver jag för min egen skull. Den som vill får läsa och dumma kommentarer raderar jag. De syns inte ens för allmänheten eftersom jag modererar dem.

Det kommer alltid att finnas folk som klagar hur man än gör. Så gör som du tänkt och som du vill.

Kram

Ruta Ett sa...

Jag håller med Nina:
Bloggare skriver som de vill, författare skriver för sina läsare. Det gäller bara att bestämmer vem man vill vara!

Folk som gnäller - radera bort dem!

Elisabeth sa...

iBE: Jo, jag vet.. och det är länge länge sedan jag la in kommentarsgranskning på min blogg. Jag fick, och får så många anonyma trista kommentarer, och speciellt när jag skriver om släkt och familj, så jag har varit tvungen. Just nu så har jag 111 sådana här kommentarer liggande på datorn som ska sparas ner till det externminne där jag har sparat övriga kommentarer av det här slaget. Varm kram..

sYLVIA: Tack, Sylvia! Men du vet hur det är, det finns de som söker med ljus och lykta efter någonting som dom sen gemensamt kan använda som ursäkt för sitt eget beteende. Jag har ju skrivit den här bloggen i sex år nu, så jag vet. Kloka du, tack snälla för dina ord - jag tar dem med mig. Varm kram..

nINA: Tack, Nina! Du är nog tuffare än jag, men på något sätt så försöker jag också hitta balansen att skriva om svårt utan att för den skull dra någon i smutsen. Det är ju inte det jag vill, men det kanske är oundvikligt. Varm kram..

rUTA ETT: Nu hängde jag inte riktigt med... författare skriver väl också som de vill, eller? För mig känns det bara som att skillnaden är strukturen på själva skrivandet. Eller är det för sent på kvällen nu för att jag ska förstå tänket:)? Varm kram..