Ett ord eller två...

... så är det väl ändå!?

Torsdag idag.....

Vaknade av mobklockan... verkligen tungt idag.. då jag inte sovit nästan någonting inatt! Drogad, var väl det rätta ordet för en Elisabeth just då...!

Mysfikade med Carolina.. Vi pratade om hur julen skulle bli i år! Inte på ett negativt sätt med tanke på SE... utan mer om den härliga adventstiden fram till jul - och som både jag och Carolina tycker så mycket om! Tända ljus, adventsstjärnor, snöfall, glögg .... och allt annat mys som hör julen till! (Något att se fram emot... ljusglimtar att fånga... inte gå in på tänket hur SE mår då..!)

Gick och lade mig och sov en timma till... jag behövde det verkligen! Hade nog kunnat sova betydligt längre, men Carina, min syster ringde och frågade om jag behövde åka och storhandla... och det behövde jag ju också, så det var bara att stiga upp igen! (Vi har ju ingen bil längre, och jag har inget körkort, så.... tack snälla Carina ....!)

SE hade också gått och lagt sig... och sov när jag och Carina åkte iväg! Han ville sova nu, för han var trött, sa han när jag gick ner och talade om att jag skulle åka iväg och handla. (Sov du, gubben...det är medicin för dig!)

Storhandlade på Willys... oj, vad mycket strösocker, pasta och flingor jag kom hem med! Plus tusen varor till - så skafferi och kyl är ganska välfyllda nu!

Carina, jag och SE och lille Pontus P gick upp till mamma och pappa, som bjöd på kaffe och smörgås. (Fick säga till SE som tog både skinkost, leverpastej, medwurst, ost och kaviar på en enda liten fralla... men han brydde sig inte - gjorde sen en ny fralla, med precis samma pålägg.. tur att vi bara var hos mamma och pappa..!!) Pappa är förkyld...och han är inget undantag när det gäller klagomålsfrekvensen som är så vanlig bland karlar... om man säger så

Carina åkte hem... till Mellansel! Kramade henne länge... och det kändes ganska tomt och ensamt när hon hade åkt! Älskade syster... du har burit mig de här dagarna...

Städade skafferi och brödskåp! Ut med det gamla... och in med det nya! Åtminstone i vårat skafferi, som alltid har tomkartonger och ihopsamlade glasslådor i stor salig blandning - vilket gör någon form av ordning helt omöjlig! SE hjälpte också till... och vi hade en trevlig stund tillsammans! Riktigt roligt faktiskt!!

Carolina kom hem från skolan... uthungrig! Nytt leg och två nya kompisar var dagens heta mamma-dotter-skola samtal..!

Middag - korv och makaroner! Snabbt och enkelt... och perfekt för en svältande tonårsdotter!

SE gick och vilade... och jag dippade en timma på rumssoffan.. kändes väldigt bra!

SE vill fika och se på TV:n i sitt rum... vilket han också gjorde! Jag tror alltmer att han njuter när han får vara där själv, i sin lilla trygga vrå...utan krav! Jag såg på Top Model... ett skitprogram bland många denna kväll...

SE var rastlös och lite irriterad även ikväll... jag vet inte riktigt vad det berodde på! När jag frågade honom varför han gick omkring och pustade sa han bara: "jag vet inte!"....

SE gick och lade sig ganska tidigt... var nog skönast och lugnast för honom! Jag satt kvar och zappakaljade och bloggade...och herr Pontus P snarkade avslutningsvis sin "ljuva serenad" i fåtöljen...

Jag avslutade kvällen med att gå ned till SE och släcka lyset och stänga radion/Tv:n... (De senaste dagarna nu har jag fått göra det... han somnar ifrån alltihopa...!)

Roligt idag: mysfika...juldrömmar...syster yster...städade skafferiet...

Mindre roligt idag: dåligt sov... frallan... syster yster åkte hem.. förändringar hela tiden...

Tips: Städa skafferiet - då skapas ny plats för nya tomkartonger, och glasslådor...

Till alla mina livlinor: Ditt ord betyder så mycket... och varje vänligt ord som du lämnar är en livlina...för mig nu! Ni bär... och jag hoppas att jag en dag får gåvan, och tillfället att göra detsamma för er, eller någon annan som behöver hjälp.... Tack!

Min syster och jag...

... är olika som natt och dag! I mycket.. och för det mesta! Men det finns väl ingen regel som säger att syskon SKA vara lika varandra? Varken i sätt eller utseende! Hon gillar rock, och jag gillar gamla godingar... hon älskar Polly godis, medan jag gillar ostkrokar... hon har 3 barn, jag har 2... hon skrattar ofta och gärna, jag skrattar också gärna - men inte så ofta... hon är väldans teknisk, jag kan inte ens läsa beskrivningen.. och ...ja, så här kan jag hålla på hur länge som helst, för vi är verkligen så olika både i utseende och sinnelag!
Men ett har vi gemensamt: Varandra...!!


Idag har vi varit tillsammans en stod del av dagen! Hon har gett mig en gåva dessa dagar som kommer att bära mig en lång tid framöver: sig själv!
Därför orkar jag inte skriva någonting idag ...! Har heller inte haft ork eller tid att besöka er - det får bli imorgon!!

SE varit väldigt irriterad och "off" ikväll - men jag tror att han var trött, och att det blivit lite mycket för honom idag..! Och som vanligt - att jag var borta för länge..!!

Men det är sådana här dagar man bygger styrka... skulle önska att det kom fler sådana dagar!

Godnatt alla...Kram..

Den man är...

(Liten trollgubbe med texten
"Jag är den jag är...")

... ja, den är man! Med sina fel och brister... så är det bara! Att, som när man var yngre försöka vara någon annan än den man var.. ja, det var biljoner mer eller mindre misslyckade försök att bli någon annan!! Eller åtminstone att bli en tuffare, snyggare och smartare Elisabeth... vilka fruktlösa försök...för inte blev jag någon annan! Inte en enda gång!! Å inte blev jag någon smart snygg brud som var stentuff heller! Det är bara att se på mig idag:

Inte har jag blivit tuffare... snarare mer feg och blödig! Inte har jag blivit snyggare... DET ska då gudarna veta... det har nog snarare gått åt gammal- och rynkhållet! Och smartare... tja, bara en dumskalle som jag sitter uppe mitt i natten, skriver blogg och ska upp om några timmar!! Vari består smartheten där?

Nej, det är bara att inse... att man är den man är - och det tänker jag nog fortsätta vara!! För vem ska man annars vara? Elvis?



Tisdag idag....

Jag skriver imorgon........ för återigen sitter jag här och måste inse att klockan är mycket och jag ska upp tidigt! Måste hitta tiden någonstans..!


Ha det gott alla vänner där ute.... Kram..

Ljust och mörkt...

(En svart och en vit strumpa..)


Det är väl den sannaste bild man kan ge av livet..? Livet som levs, och som innehåller både ljusa och mörka dagar, ljusa och mörka stunder...

För oss har "livet just nu", blivit namnet på den eländesbubbla vi lever i ... just nu! Som en klar markering över en tid som är mätbar, och med undermening och tro om att det kommer bättre tider... någongång!

Hoppet om bättre tider, och ljusare stunder, det delar vi väl alla... och igår var en stund av ljus! Ljus i en eländesbubbla - en svart och en vit strumpa...



Måndag igår...

Vaknade tidigt som vanligt! Men nu var det ju mobklockan som väckte både mig och Pontus P... så det var bara att stiga upp... !

Mysfikade med Carolina innan hon åkte iväg till skolan.. alltid en viktig stund!

Väckte SE... och mysfikade med honom - också det en viktig stund! SE bestämde sig sen för att laga uteparasollet med "epoxy-lim"... och det gjorde han! Vi får se hur det blir...! Men det spelar inte så stor roll - det viktiga är att se honom ligga på golvet... med glasögonen på huvudet, limma och laga, och vissla som bara en glad SE kan göra...

Sen kom posten... och en ängel hade lämnat något!

Sen kom den ljusaste stunden på den ljusa dagen... min syster Carina kom! Tillsammans åkte hon och jag ned på stan - där hon både bjöd på lunch och kaffe.. och en lång stund av närhet, b-surr och en känsla av ..... ja, jag vet inte hur jag ska beskriva den känslan riktigt - men något inom mig njöt så fullständigt av att sitta på ett café, mittemot min syster, prata om allt och inget... och bara vara nära! Något normalt, och som livet ska vara, men som det oftast inte är nu i vår lilla eländesbubbla... kanske var det så! Att uppleva en känsla av "normalt" som gav lycka, och kanske fick mitt hopp om framtiden lite näring! Jag vet inte... men ett vet jag: Jag tror inte hon förstod hur mycket det egentligen betydde för mig, och hur den stunden gett mig mer ork just nu, och lite mer hopp för framtiden... så är det!

När jag kom hem hade SE skurat golven..!! Bara skurat - inte dammsugat innan... men åh, vad glad jag blev! Alla alla initiativ som SE tar nu... är bara att hålla fast vid! För de försvinner allt mer...! Varje liten sak som han kommer på att han ska göra - oavsett resultat, är en tråd från den han var.... och jag märker hans stolthet när han gjort något, och hans glädje när jag skryter om honom! Hans lycka blir min...

Svärmor hade ringt när jag var borta... och nu hade hon stickat sockar som hon skulle skicka...! (När SE kommer ihåg att någon har ringt, vilket naturligtvis händer alltmer sällan.. så märker jag att han har väldigt bråttom att berätta det direkt jag kommer innanför dörren... som om han varit tvungen att kämpa med att hålla det i minnet.. !) Gulliga svärmor... ja, vad skulle jag göra utan henne? En av de vackraste människor jag känner idag - och som ser till att vi slipper frysa om fötterna när det blir kallt...!

Carina kom igen... nu med fikabröd för 200 personer, minst! Gott var det - och SE satt med och skrattade hela tiden! Så så trevligt....

Åkte på Coop med Carina... där hon handlade middagsmat och bjöd oss allihopa på!! Carina och hennes dotter, jag och familjen.... ja, vi blev 7 stycken vi bordet - och jag tror det var länge sedan någon av oss, även SE, hade så så roligt!

Sen var vi slut allihopa... Carina sov hos sin dotter.. lille David och Jonas somnade... och jag och resten av familjen fick släcka ned både Tv: apparater och datorer.... Åskar kom på besök!! Men vi satt där i mörkret jag, SE och Carolina med tända ljus och bara njöt av stunden och den underbara dagen..

En ljus stund i mörkret, på den ljusa dagen i det mörka livet...

Tack Carina...

Vänskap....

... vad är det? Är det något som endast är förbehållet människor som möter varandra i den verklighet som vi kallar för livet? Vänskap via brev, telefon eller en blogg... är det en vänskap som inte räknas? Har vi graderingar för när vänskap ska få kallas för vänskap?

I den fria encyklopedin "Wikipedia" läser jag: "Vänskap är en relation mellan vänner, som till exempel kan grunda sig i pålitlighet eller kärlek. I vänskap ska man kunna lita på varandra och kunna dela hemligheter. Vänskap är trygghet och värme.
För människan är det viktigt att kunna ha en på sin sida när man har det svårt. Eftersom människan också är ett flockdjur i början så är det viktigt att den har någon att sällskapa med. Om människan är totalt ensam, kan det leda till depression, psykiska problem och hjälplöshet."

Ingenstans står det att vänskap måste grunda sig på ett verkligt möte! Ingenstans står det att vänskap genom brev, telefon eller mail på något sätt inte skulle räknas... och ingenstans står det att min grannes vänskap skulle betyda mer än en brevväns tillit och förtroenden...

Vänskap är alltså ett möte mellan två, eller flera... och där pålitligheten, förtroendet, värmen och tryggheten är de egenskaper som bygger bron... oavsett om vi står bredvid varandra, skriver brev eller mail till varandra... eller möts på en blogg! Vänskap är någon som går bredvid dig..




Det har hänt så så mycket idag... mest bara positivt! Så jag skriver i min dagbok, bloggen imorgon istället!! Jag är så så trött...
Tack snälla snälla vänner.... hur skulle jag ha klarat det här utan er?

Även denna dag..

(Sven-Erik och Pontus P)


... har ett slut, så även denna. Eller rättare sagt den dag som var denna, har blivit den dag som var! Söndagen kom och gick...

Hela dagen blev ett mildare kaos, med en familjs alla måsten och där allt skulle fungera... tvätt, städ, plock, middag, besök...! Och jag insåg en sak ikväll... hur mycket energi jag lägger ner på att mitt i allt familjestök försöka minimera kaoset för Sven-Eriks skull! Jag har aldrig tänkt på det förut...!

Måste försöka skriva i min dagbok/blogg lite tidigare på kvällarna, men SE vill gärna att vi ser film tillsammans... om jag sätter mig med datorn - ja, då går han oftast och lägger sig! Vet inte riktigt hur jag ska lösa det...?

Så godnatt alla mina vänner... era besök betyder som ni förstår, väldigt mycket! Sorgligt nog har jag inte haft energi och ork att hälsa på alla runt omkring... men jag hoppas att ni har överseende med det just nu..!

Ha det gott... Kram..

Nu ska lillebror sova...

... och det ska även jag! Lillebror är dockan som Carolina har haft i alla sina 16 år... och som den lillebror han är kommer han att följa med henne i livet...!

Tack... det vackraste ordet jag vet! För tack är nyckeln från hjärtats kammare... till de som berörde... tack är förkortning för tacksamhet - för de som värmer och stöttar... ett stort tack är det jag vill ge - till alla som finns och bär nu... TACK! (I era kommentarer finns inte ett enda ord, som inte har berört mig... )

Jag kommer och hälsar på er imorgon...! Nu är natten slagen - och det är också jag! Det har varit en turbulent dag - på många sätt... mycket att fundera på, och vardagens alla små "måsten"... vi ses imorgon, mina vänner!

Ha det gott.. alla vänliga människor...

En pojkes resa...

.... från barndomens utflykter och äventyr - till en mans resa mot ingenmansland. Han sitter där på motorhuven, ler mot kameran... och är lyckligt ovetande om den mörka, fasansfulla resan som livet har bestämt för honom. Där, och då... finns bara pappa och mamma, lillasyster... och han själv som motorhuvens okrönte kung!

En pojke på 10 år, fylld med drömmar om fiskelycka och fjälläventyr - en lycklig bild att bevara i minnet! Ett minne som när han är 49 år helt har förbleknat... han löser sin biljett mot mörkret med alla de minnen han bär, och pojken som en gång var finns inte mer!

Borta är fiskelycka och fjälläventyr...
Borta är stugan av timmer...
Borta är minnet av någon älskad...
Borta är du..


Idag demensboende...inte än.
En plats i kön... söks för förvaring.
Ett möte om framtiden.. den svarta.
Idag hej...imorgon tyst.
Din värld är borta... jag är här.
Min värld är borta... du är där!


Min lille okrönte kung på motorhuven.... snart kan jag inte följa dig längre...

Så här får det bli...

... fast jag inte hade tänkt det! Hade en kladd.. och tänkte skriva om dagen, men nu måste jag inse min begränsning! Imorgon förmiddag ska jag vara på ett viktigt möte.. och jag måste åtminstone försöka att få några timmars sömn... ! Jag måste vara stark imorgon...

Sov så gott alla... och så tar vi en bloggfika tillsammans imorgon istället - i tanken!

Vi ses imorgon.. Kram..

Ps. Håll koll på bananerna... man vet aldrig vem som döljer sig där?

Vår bästa tid är nu...

...o SE har blivit en riktig soldyrkare!

Här är sommaren...

... idag, ifall det är någon som undrar! Den ska åtminstone sova över tills imorgon, stiga upp tidigt, och värma "frusenhararna" i Björkarnas stad! Sedan skulle den vidare...

Men ett visst lågtryck har ändå passerat under de senaste dagarna, för min ork och energi har inte räckt till riktigt... !

Men imorgon är en ny dag.... och kanske är det bara de ständiga lågtryck som blåser förändringens vindar som tagit musten ur en...

... och imorgon finns nog ny energi - för den nya dagen!



Till alla mina livlinor: Ni lyssnar...ni stödjer...ni finns - ni Bär nu!

Med ödmjukhet...

... från den som satt på hallgolvet imorse!


TACK!

...o den här

bästa 'dipplitteraturen'... från min blogg-vän Gisan.

...sen det här

vackra kortet till Carolina... också det från min blogg-vän Ingela i Bollebygd.

....det här

vackra kortet till mig... från min blogg-vän Ingela i Bollebygd.

Hur ska jag nånsin...

.... kunna tacka för det som kom till mig idag? Finns det överhuvudtaget sådana ord, som kan ge rättvisa åt den förvåning, glädje.... och lycka som jag kände i det ögonblicket? Känslor som jag kommer att bära så länge jag lever...

Man säger att ett brev betyder så mycket... men för de allra flesta har det blivit en sliten klyscha, att visa sin omtanke och värme kan man göra på andra sätt! Då skulle ni ha sett den ynkliga varelsen som satt på vårat hallgolv imorse och grät.... för att någon hade skickat något som betydde så mycket för henne: sin omtanke och värme...!

Först kom....

En god morgon...

...på många sätt! SE äter fil, jag dricker kaffe...å ute skiner solen...

Jag är trött...

... och måste försöka få sova litegrann! Den energi jag har lägger jag först och främst på SE och Carolina... sen kommer allt det andra! Så måste det vara nu...

Imorgon kommer nya utmaningar och äventyr...

En godnattkram till ALLA er som tar emot den.. fylld med omtanke och värme...

Sov så gott...

Puss o kram och love love...

... säger vi alltid inom intehemliga kretsen, när vi avslutar ett telefonsamtal med varandra! Så länge jag kan minnas, och så länge jag överhuvudtaget har pratat i en telefon så har det varit..puss o kram och love love istället för hej då!

För mig är det viktiga ord! De är som en liten hemlig kärleksfull kod - som bara används inom den intehemliga kärleksfulla kretsen: familjen, vännerna och alla andra som står en nära!

Då många har kommit mig väldigt nära nu, här på min blogg... mina livlinor, de som lämnat ett avtryck av omtanke och värme, eller vänner som jag känner i vardagen... till alla er:

Puss o kram och love love.....

Måndag idag... (...kunde vi inte ha lördag hela veckan istället?)

Vaknade tidigt - som vanligt! Men inte av Pontus P eller SE som kom med kaffe...! Nej, idag var det väckarklockan som pep... och det kändes så motigt att kliva upp! Men jag har alltid klivit upp med Carolina... när hon var mindre var det ju naturligtvis för att hjälpa till med påklädning, tvätt och fika o lite mys... idag sköter hon sig själv, men myset, det har vi ju kvar! Jag tycker fortfarande att den stunden på morgonen är så viktig - för den ska bära oss igenom hela dagen...!

Men hon var nervös...oj, så nervös hon var! Ny skola och nya klasskompisar... det var nog nervöst för många idag! (Men det hade gått ganska bra... utbildningsvalet vet jag att hon var nöjd med (samhällsprogrammet..), och även ämnena i programmet... men klasskompisarna var hon lite betänksam inför idag...! Men det var ju bara första dagen... så vi får se!)

SE och jag drack kaffe och mysade en stund tillsammans...! (SE på bra humör..)

SE gick och lade sig en stund igen... och jag var tvungen att ringa några viktiga samtal..! Usch, vad det är trist med telefon ibland...! De här "måste-samtalen" till höger och vänster är ingen hit, men de måste ju göras, så...

Vi tog en riktig långpromenad i det vackra vädret! (Nu, sen han blev sjuk, går vi ofta hand i hand... förut var det absolut och helt omöjligt! Så det finns vackra saker i eländet också..!) Vi gick förbi Coop och tog en varmkorv med bröd, handlade lite... och gick hem.

Ringde svärmor! Vi pratade mest om vädret idag - men jag hörde att hon mådde bra, och det var ju viktigast...!

Middag - ingen höjdare idag! Carolina pratade oavbrutet om sin dag, och sin oro om hur det skulle bli... jag lyssnade och försökte komma med lite inlägg och pepp här och där! SE åt fort, glupskt.. och under tystnad! (Det är ju svårt för honom att hänga med.. jag vet det, men jag kan inte ta hänsyn till honom alltid - utan måste också ge Carolina det utrymme hon behöver! Så är det bara..!)

SE gick och vilade... och jag dippade på soffan, som vanligt... en hel timma! Nästan som ny blev jag faktiskt!!

SE var lite "off" när han klev upp... och lite...ja, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men barnslig och lite rastlös! Han försökte klappa Carolina i baken (då fick jag faktiskt säga till lite på skarpen..!), och kom med smådumma barnsliga kommentarer, och...ja, han var verkligen inte rolig! (SE som alltid varit en lugn, sansad och ganska allvarlig och tystlåten kille..!??) Men det ebbade ut, och gick över det mesta...

Såg "Extreme Home Makeover" på TV:n... och jag grät ju som vanligt då!! (Jaa, det gör jag vareviga gång... först för deras olycka, och sedan för deras lycka! Ja men, visst måste det vara en lycka, för vem som än får denna hjälp, att få ett hem...!!)

SE gick och lade sig tidigt... jag såg att han var trött.. min älskade gubbe, alla dagar!

Carolina gick också och lade sig tidigt... imorgon är ju skoldag nummer två. Fast lite mindre nervöst nu iallafall...

Pontus P och jag avslutade kvällen i vanlig ordning: med Tv-zapp och blogg...

Roligt idag: Carolinas-ganska-bra-dag... Carolina morgonmys.. SE-mys...och långpromenad...

Mindre roligt idag:carolina nervöset... SE-"offet" när han klev upp...

Tips: Idag har jag inga... de har inventering på huvudkontoret!

Till alla mina livlinor: Puss o kram och love love....

Är hösten på väg...

.... redan? Nej, inte om man tittade in på Himlastigen 52 idag! Där sken solen i kapp med den snygga killen som kämpade tappert med solbrännan!

Men kvällarna.... då kan man känna höstens små ruskprickar som liksom bara fastnar på kroppen, och får en att huttra till där man står på uteplatsen...! Skymningen och mörkret kommer allt snabbare nu...!

Solen som sken... och mörkret som kommer... ja, det är vår resa nu! Bokstavligt och oundvikligt....

Så är det...





Söndag idag... (Vilodagen... hmmm?)

Vaknade av att Pontus P stod och kräktes på sovrumsgolvet igen!! Åh, vad less jag blir på allt vad hundar heter när han gör så där..! Varför kräks han bara på morgonen, och i mitt sovrum? Är det någon slags protestkräkning, eller vad? Hmmm....?

SE kom med kaffe på säng som vanligt.. tack snälla! (Blir nästan jämt fel nu... te istället för kaffe, hårdbröd istället för rostat, 5 skivor istället för 2, .....ja, lite så där blir det! Men det gör absolut, absolut ingenting..!) Vi satt länge och fikade tillsammans i mitt sovrum... och pratade som vanligt om vädret, Pontus P... och idag också om mamma och pappa som nu är i Bulgarien!)

SE har fått allt svårare att hitta igen orden på saker och ting. Det märks så tydligt nu... men vissa dagar och stunder är det bättre - än så länge! Ett långt ord blir ofta rätt bara till hälften... Även längre meningar är svårt... och han kastar om ord i meningen så det blir fel uttalat... Men jag låtsas ju naturligtvis inte om det... och tillrättavisar aldrig, om jag inte måste! Så mycket av våra prat (för några diskussioner har vi ju inte längre.. det har vi inte haft på mycket, mycket länge!) handlar ofta om små och nära saker nu... som vädret, hunden och lite allmänt sånt..!

Mamma och pappa åkte till Bulgarien i torsdags! SE och jag pratade lite om det imorse... - "Undrar hur mamma och pappa har det?" sa jag lite fundersamt. "Ja, vadå.. vad är det med dom?" frågade han. (Då visste jag ju direkt att han inte kom ihåg att dom åkt iväg..) "Ja, men du vet, i Bulgarien... herregud, dom har redan varit borta i 3 dagar...hur tror du morsan klarar av värmen där?" sa jag, och låtsades att han visste precis vad jag pratade om. "Ja, hon är bra, men inte på värmen...och...ja..." svarade han. "Nej, det har du då rätt i - mamma sitter nog inte inte så mycket i solen, det tror inte jag heller" sa jag snabbt. (Snabbt försöker jag oftast nu, i våra prat, att parera och hjälpa till att fylla i, men inte för mycket...) "Nä" svarade han, och så var det slut på det pratet!

Sen gick SE och vilade (vilket han gör rätt ofta nu på förmiddagarna), och jag ställde mig som vanligt på huvudet i tvättunnan! Eländiga tvättunna... varför kan du aldrig bli tom???

Vart försvann den här dagen, egentligen? Ingen aning... men lugn och fin var den, och mer kan man inte begära!

Men för Carolina var det allt annat än en lugn dag - hon börjar gymnasiet imorgon! Det var en hisp-kajsa från det hon steg upp tills hon gick i säng... och hon provade väl ungefär 1 758 olika klädesplagg och kombinationer...! Puh... jag blev trött bara jag såg henne...! Var man verkligen så där hispig själv? (Det kan jag då aldrig tänka mig.... hmm!)

Middag - Carolina bjöd på laxgryta! Så gott!! (Brås ju inte på sin mamma då...!)

SE gick och vilade - och jag lyckades dippa en halvtimma på soffan! Ljuvligt soffläge..!!

Vi såg ytterligare en "skitfilm" på TV... (Vi har den på dvd, sett den 20 gånger minst, men SE tyckte den var spännande, och han hade bara sett den en gång tidigare på bio i Bredbyn...!)

Jag och Pontus P avslutar kvällen med lite zappakalja vid Tv:n, och blogg...




Roligt idag: Solen skiner... morgonfika... fin dag..laxgryta...o lite dipp....

Mindre roligt idag: höstmörker.... PontusP-spy...tvättunnan... elaka människor..

Tips: Njut av livet - det går inte i repris! Njut av solen....


Till alla mina livlinor: Ett enda ord skrivet av omtanke och värme... är en handling som räddar någon som håller näsan ovanför vattenytan... tack... med all min värme, respekt och omtanke till er!

Det gör ont i en mamma...

... när hon ser sina barn lida! Det gör ont när hon ser hur vissa människor gör dig illa - nu när du hade behövt allt stöd som finns att få! Men vad som gör mest ont är att du inte ens får ha dina minnen i fred, och att dina känslor inte respekteras! Att inte ens bli lämnad ifred...

Carolina, jag har inga svar på varför någon är så avundsjuk på dig, att de måste göra dig illa! Du som fortfarande är ett barn i många avseenden... hur kan man välja att göra ett barn illa?

Du visar inte hur sårad du är, du som hela tiden låtsas så stark för min och pappas skull! Du visar inte hur ensam du känner dig... fast jag förstår ju!

Hat och Avundsjuka... två ord nu... som jag önskar att du hade sluppit, åtminstone nu, när det är nog tufft för dig ändå! Men Carolina, man kan inte vara älskad av alla.. de som inte älskar dig för den du är, och inte finns där, nu när du har det svårt, de människorna söker bara sin egen bekräftelse! Så är det!

Carolina.. tillsammans är vi starka! Och du har så många andra runt omkring dig som verkligen älskar dig.. och bryr sig om.. ! Dom ska du vara rädd om - för det är dom som finns där, och bär dig nu när det är svårt!

Lilla gumman, vår älskade allväderskajsa, vår fialotta-larsson, vårt hjärta att bära... ingenting, ingenting gör mig så ont som att se när du lider...och jag är glad att pappa inte förstår..... han skulle... ja, jag vet inte vad han skulle göra, men jag vet att det skulle göra honom lika ont...

Gumman, vi tar oss igenom det här också...det lovar jag!

Jag och pappa älskar dig... lilla gumman!

Landstormens lilla lotta...

... i färgversionen, anno 2007... och som bor i Umeå... hon har landstormat färdigt för idag! Nu tas uniformen av och färgen tvättas bort... för imorgon är en ny dag att försvara friden och freden på Himlastigen 52.


Godnatt alla vänner... kram till er alla...

(Varit lite rörigt idag.. men jag hoppas vi ses imorgon igen..)

Dagen idag...

... har varit lite tung. Så blir det somliga dagar... Nu är natten här, och min energi har tagit slut. Alla i familjen har för länge sedan gått till sängs, kvar sitter en trött och lite ledsen en, som inte orkar så mycket mer just nu!

Sven-Erik har varit ganska deppig idag, så all all all energi har gått till skratt, skämt och 5 gånger "gofika", med massor av kramar! Så min oro imorse för hur den här dagen skulle bli.. är nu över - det gick bra! Men som sagt.. min energi är noll och nada!

Imorgon är en annan dag... en gåva det också...!


(Tack alla ni som följer mig på resan, tack alla ni som stannar till och läser, tack alla ni som lämnar en liten vacker bokstav hos mig.... alla alla är ni livlinor, som bär nu...igenom och framåt mot det oundvikliga som sker en liten bit, en liten dag i taget...!)

Resan började...

.... med ett telefonsamtal från min mamma. "Elisabeth, nu går inte det här längre... jag har ringt på vårdcentralen och berättat... sa hon. Då... sommaren 2005, och vi bodde ännu kvar i älskade huset. "Vadå, vem har du pratat med där... och vad sa du?" svarade jag, samtidigt som jag gick in i det lilla sovrummet, stängde igen sovrumsdörren och ställde mig vid fönstret. "Ja, jag fick prata med distriktssköterskan... och jag berättade för henne om Sven-Erik, om hur det har varit nu... och att nånting måste vara fel.." sa hon. "Men mamma, vad då.. exakt vad sa du?" frågade jag igen, och i exakt den sekunden... med det telefonsamtalet visste jag, kände jag på mig att nu börjar det...! Resan börjar...

Hela våren hade varit ett ständigt bråkande, och tjatande..! Små saker som jag tidigare bara sett i små portioner, såsom minnesförlusten, misstänksamheten, kylan, aggressiviteten... det tycktes explodera nu... fullt ut! Men den stora kontaktlösheten och kylan som han hade haft i flera år... inte kunde jag då , den där sommaren 2005, veta att det var ett av de första symptomen på hans sjukdom.. Att han inte hade någon sjukdomsinsikt, att han inte själv förstod att något var fel... det var det andra stora symptomet!


Symptomen hade alla kommit smygande... men nu kanske han inte, medvetet eller omedvetet, orkade, eller kunde hålla masken längre! Det blev ett helvete....! För honom och för oss...

Att han helt plötsligt började tro att vi satt och pratade illa om honom, att jag hade varit otrogen och att tidigare vänner egentligen inte var annat än elaka människor.... att han (som knappt höjt rösten under våra då 20 år tillsammans) blev rasande över minsta lilla, kastade saker och skrek fula ord till oss allihopa.... att han helt glömde bort vad som hänt alldeles nyss, och trodde att jag ljög och hittade på när jag försökte påminna honom... att han inte kom ihåg namn och platser som han egentligen visste... att han var omdömeslös och struntade i hur folk reagerade, och bad vissa dra åt helvete... att han körde sönder flera saker på bilen... att han kastade sönder många saker som jag visste att han varit så så rädd om...... så intensivt och märkbart kom allt nu!

Ja, listan kan göras lång på hur eländigt det var.. och det var ungefär detta mamma hade berättat på vårdcentralen.. Så många gånger som jag ringt till henne och gråtit....så förstod hon till slut att något var allvarligt fel... men inte jag... jag förstod ingenting...!

Nu hade hon ringt... och 14 dagar senare kom en arbetsterapeut hem till oss för att göra ett MMT-test... Ett test, som med ett antal frågor skulle visa om SE:s minnesfunktion var nedsatt, och som man brukar använda när man utreder demens. (I efterhand har jag ju förstått att de måste ha haft ganska starka misstankar om vad detta rörde sig om redan då.. eftersom man gjorde denna undersökning så snabbt..!)


Det var en trevlig arbetsterapeut... pratade länge om väder och vind innan hon började med sina frågor... som för mig blev frågorna från helvetet!

Allt eftersom hon ställde frågorna... och Sven-Erik inte kunde svara... så kände jag...ja, det är svårt att beskriva exakt det jag kände i den stunden... panik, illamående och en känsla av en bomb som höll på att explodera... och samtidigt skulle jag låtsas vara lugn, för att ge Sven-Erik allt tänkbart stöd! Den stunden när bomben föll.. kommer jag att minnas så länge jag lever! Hur jag stod lutad mot diskbänken, den professionella och trevliga arbetsterapeuten, SE som skrattade och tyckte det var väldigt fåniga frågor, .... och jag som log och var stark, och bara ville dö av den exploderande bomben: testet gick mycket dåligt...!!

Så 14 dagar senare hade vi fått tid på vårdcentralen.. och resan hade bara börjat..! Resan mot vårt möte med Herr A... och du var 49 år...

Två timmar efter det hon åkt... hade Sven-Erik glömt bort alltihopa...

I nöd och lust.... Jag älskar dig, Sven-Erik... och jag grät på toan..



(Lyfter på locket och minns... men jag måste berätta det så sakligt jag kan... för jag vill egentligen inte gå dit, till de minnen som har varit... men jag förstår att jag måste, både för min och Carolinas skull...)

Vad livet vore trist...

...utan ett cafe-besök ibland! Brobergs cafe i Umeå...en stund att njuta...!

Vill du älska min vän, gör det nu!
För nu är tiden för kärlek inne,
och den som ska älska är du!
I morgon är kanske för sent, min vän,
så synd om den längtan som aldrig har vågat!
Så tala inte om kärleken,
Låt kärleken tala min vän.

Vill du leva ditt liv, gör det nu!
För nu är tiden då ditt liv ska levas,
och den som ska leva är du!
I morgon är kanske för sent, min vän,
vem bryr sig då om vad du drömde och ville?
Så vänta inte på någonting sen,
det är nu du ska leva min vän!
(Bengt Ahlfors)





Onsdag idag... (- en dag som bara försvann alldeles för fort!)

Vaknade, som alla dagar tidigt... och med en mardröm som olustigt hängde kvar i luften..! Men.. Pontus P kände nog inte några sådana "vibbar", för så fort jag slog upp ögonen hoppade han glatt upp i sängen för sitt vanliga morgonbus... !! Eller så var det hans sätt att jaga bort alla mardrömmar kanske! SE kom med kaffe.. och idag satt vi länge och pratade... om solen utanför fönstret, att han svettades så mycket och att vi måste handla idag... en ljuvlig stund, som alltid!

Sen blev det bråttom.. hade ju lovat Carolina att vi skulle åka ned på stan och titta på nya byxor till henne! Så... bädda, hoppa duschen, se till att Pontus P hade mat och vatten... och sen rusa till bussen! Det första vi gjorde när vi kom ner på stan var att gå på "Brobergs Café och fika...! Alltid ett måste när man är på stan... tycker jag! Vi hade bestämt att vi skulle försöka att koppla ifrån allt hemma, och att vi inte skulle vara borta alltför länge! För SE:s skull...!
Vi hade verkligen en underbar stund tillsammans... men några jeans blev det inte! Vi kom hem med hårfärg till Carolina, en liten lampa, och ett kuddöverdrag till mig istället...! Nåja, det går fler tåg...!

SE var på bra humör när vi kom hem.... tack Gud!

SE och jag tog en promenad till Coop! SE var på bra humör... ! Vi skrattade och pratade om tokiga cyklister... också det en härlig stund..!! SE hängde upp lampan när vi kom hem...!

Fick främmande... kärt sådant, men inte så lång stund! Cissi och hennes pojkvän kom förbi och hälsade på! (Cissi är dotter till min brors ex-tjej från Göteborg.. och var nu hos sin pojkvän i Örnsköldsvik, och ville nu komma och hälsa på! Cissi och hennes mamma Bittan är två människor som står mig väldigt nära - och vi har hållit kontakten, fast det tog slut mellan min bror och Bittan för många många år sen...) SE frågade sedan vilka de var... han kände inte igen Cissi nu...!


Middag - paj med grönt! Inte så tokigt... men det blev en väldans sen middag idag..!

SE gick och vilade... och jag kollade posten och gav Pontus P mat... så inget dipp idag...!

Carolina var barnvakt för lille David.... Jonas hade innebandy ikväll...! Sedan dök hennes kompis PH upp på besök... trevlig kille det där!!

SE och jag såg "Tsunamikatastrofens offer"... (...tror jag den hette), och den var riktigt bra! Del två visas imorgon...! (Jag vet dock inte om SE tyckte den var så bra... för mitt i filmen, så tog han bara Pontus P och gick ut... jag hann inte ens protestera!)

Herr Pontus P och jag ... sist i säng, varje kväll! Ganska trött efter all rush idag ... hoppas verkligen att jag får sova inatt..!!



Roligt idag: stadsresan... morgonfikat... cissi kom....

Mindre roligt idag: ingenting, tror jag!

Tips: Lev och älska idag - imorgon kan det vara försent...!! Se också min dotters fina blogg...ett tips som visar mycket av en 16-årings turbulens.. och vad omtänksamma många människor är...!


Till alla mina livlinor: Er vänskap som ger mig livlinor just nu.... tack från mitt hjärta!!

Vart tog alla braa människor vägen...

... undrar jag ibland! Eller rättare sagt, så undrar jag vad som hände alla dem som i en tid av mitt liv var så viktiga för mig! Gör inte ni det? En god vän, en kärlek, en arbetskamrat, någon som du länge bodde granne med, en avlägsen släktning ....ja, listan kan göras ganska lång på människor som på olika sätt har tagit plats i ens liv - men som idag bara är minnesfragment från en tid som var!

Vad hände med dem? Den där killen som du var dödsförälskad i ... är han gift idag? Din arbetskamrat som alltid ställde upp för dig...jobbar hon fortfarande? Din granne som alltid ville bjuda på kaffe - lever han än? Släktingen som du träffade varje sommar, och hade tusen hemliga hyss med - var finns han idag? Bästa kompisen som man skulle vara bästis med livet ut - hur blev livet för henne egentligen? Ja, så där kan jag undra ibland....!

Visst skulle det vara lite spännande att få veta - hur deras liv blev... eller?

Måndag idag... (jag säger ju det... måndagar - de kommer hela tiden tillbaka..!!)

Vaknade tidigt... som vanligt! Låg så länge att till och med Pontus P tröttnade på att vänta... på SE som skulle komma med kaffe - men det gjorde han inte idag! Så till slut blev jag tvungen att gå ner och väcka honom! Stackarn, han låg och sov och lill-Tv:n gick för fullt! (Undrar just om den har gått hela natten...!) Så idag bjöd jag en morgontrött SE på kaffe..!

SE minne... som han berättade på morgonen, och som jag har hört många gånger, men som jag tyckte var viktigt att skriva om, det han ännu minns, ibland: "Ja, du vet det fanns ju nåt som hette Hedvattnet. Där bodde en bror till farfar, o när han gick bort så var jag o farfar där o rev huse som han hade bott i... o det blev mycke ved av det". Det är en sann historia..! Varje gång SE berättar om ett sådant här minne, så minns han ju naturligvis inte alla gånger han tidigare har berättat dem.. och han har heller ingen insikt om att jag borde ju känna till mycket av det han berättar, då vi har varit ihop i 22 år... det är som om han berättar ett minne för en person som han nyss träffat!

Ringde sedan tusen viktiga samtal... sånt är ju också viktigt! Men det är ändå inte i samma omfattning som det var i början när SE fick sin diagnos! Tack och lov för det...!

SE, som för övrigt hade en ganska bra dag idag, kom på att han skulle storstäda bakom kylen och frysen! (Så så roligt... för det var hans eget initiativ att göra det!) Blev väldigt rent och bra - men jag fick hjälpa honom, när han skulle sätta tillbaka överskåpen på kylen och frysen.. han fick inte till dem som de skulle sitta riktigt... Men han var stolt och jag skröt..!!

Carolina och jag tog en promenad upp till mamma och pappa. De bjöd på fika... och ville visa "den fina presenten", som pappa hade köpt till mamma tidigare på dan! Diamanthalsband, guldring...eller kanske en snygg tröja, trodde jag först! De åker ju till Bulgarien på Torsdag.. Men "den fina presenten" var en engångskamera...!! "Vad ska jag med den till, du har ju kameran med dig?" sa mamma och lät lite purken.. "Ja, men det kan väl vara roligt med en liten skakig upplevelse", svarade pappa, och tyckte nog att han fick till det väldigt roligt ... då mamma skakar så mycket som hon gör! (Som diagnostiseras "familjär tremor") Men det kan jag ju säga... Den vitsen föll inte i god jord alls hos mamma...! Stackars pappa... inte lätt att försöka vara rolig alla gånger!!

Sedan gick jag och Carolina vidare till Coop. En promenad med mycket funderingar om framtiden... och hur den kommer att se ut för oss bara ett år framåt! Det kändes viktigt att Carolina fick prata, om sina drömmar och önskningar för framtiden - kanske ett sätt att överleva för de dagar som ska komma - att ha något roligt att hoppas på också...!

Middag - korv med makaroner...en av lille Davis favoriträtter! Så då blev det så!

SE gick och vilade... och jag tänkte dippa på soffan, men det ville sig inte riktigt...

Såg "Extreme Home Makeover"... och tårarna rann som vanligt på mig! Ja, jag vet att det är ett "tyck-synd-om-oss-tv"- program, och alldeles för kommersiellt, men det struntar jag i... för folk får ju faktiskt hjälp - och jag får lite distans till hur jag själv har det! För mig är det nyttigt att se, att det finns verkligen de som har det så så mycket sämre än jag... och så får de hjälp av teamet, och då gråter jag av att se deras lycka ...! Så är det...!

Sen blev det bara nyheter... och efter det gick SE och lade sig! Han var så trött ikväll...

Pontus P och jag zappade på och skrev blogg... och sist i säng som vanligt!

Roligt idag: SE-minne, kyl- o frysstäd av SE, mamma o pappa, Carolina-pratet...

Mindre roligt idag: ringa överallt, carolina-pratet lite, inge dipp idag...

Tips: Länge sedan ni kollade bakom er kyl och frys? Det kan bli en smärre chock isåfall...! Kolla snarast...!!!

Till alla mina livlinor: Den tid som är - är en lång väg att gå... hur viktiga är inte en livlina då...? När båten liksom inte orkar bära - då är det skönt att ha er nära...!! Tack alla ni.. varje dag! Varje ord, och varje bokstav lägger asfalt på en väg full med grus..!

Häng med.....

... för nu är det måndag, och vi reser mot nya mål och nya äventyr! Det går inte att vara depp för länge, då får man ta sig själv i "hampa"... och tänka: "Nu är nu... nu glömmer vi det tråkiga för en stund, ser det ljusa som också finns.... och så åker vi!!"

Hade jag varit ziljonär så hade jag bjudit er alla på en weekend-resa till Stockholm... jo, det hade jag faktiskt gjort! Åh, vad kul vi skulle ha haft...!

En blogg är bara en blogg, och kan aldrig få annat innehåll än det du väljer att ge den... men med vänner som finns där borta, och som kommer hit och hälsar på dig, och kanske lämnar en hälsning... då är det inte längre "bara" en blogg, då är det också en öppen mötesplats för vänskap...

Ha det gott..Kram..

Lite ledsen bara...

In Time of Sorrow

May you see God's light on the path ahead

When the road you walk is dark.

May you always hear,

Even in your hour of sorrow,

The gentle singing of the lark.

When times are hard may hardness

Not turn your heart to stone,

And may you always remember

You do not walk alone.

(Trad. Irish Blessing..)

... och trött! Jag är stark, alltid... men ibland behöver man vila, ladda batterierna ... och bara vara! Carolina är också stark, men när någon, eller något gör illa - självklart blir hon också ledsen!

En ny dag imorgon...!

Carolina...

... min älskade dotter! 16 år gammal, och du har under de senaste 2 åren tvingats gå igenom så mycket! Detta i en tid som för de flesta tonåringar är nog fyllda med turbulens och sökande efter den egna identiteten... då inträffar något som i ett enda slag raserar hela din barndom och den framtid som väntar dig - och dit bara jag kan följa med dig nu. Inte din pappa...!

Carolina, jag älskar dig... och jag önskar till Gud att jag hade kunnat förhindra allt det som händer just nu, och det som kommer att ske framöver! Du blev tvungen att lämna ditt hem, dina kompisar och allra allra allra värst av allt: du måste se, och acceptera hur din pappa förändras allt mer...

Carolina, tro inte för en sekund att jag inte förstår hur mycket du sväljer! Hur ont det gör när pappa är dum och elak mot dig... för det är han nu. Hur svårt det är för dig att förstå, att det är på grund av sin sjukdom som han kallar dig vid fula namn och far ut emot dig... tro inte för en sekund att jag inte förstår.. för det gör jag, gumman! Det gör mig så ont, så ont...

Älskade min gumma, inte var det detta som jag hade velat ge dig! Nog visste jag att livet skulle bjuda även dig på sorger och besvikelser, men det här... ? Carolina, jag har inget svar på varför somligt sker... jag vet bara att du är värd så så mycket mer än jag kan ge dig just nu - för din styrka och din modighet - och för allt du försöker att vara för mig nu.. och att någon kan vara avundsjuk och elak mot dig nu... det är deras sorg att bära! Glöm aldrig det, Carolina.. du har fullt upp att bära, och svälja din egen sorg...

Carolina, jag älskar dig... jag älskar dig, och tillsammans tar vi oss igenom...

Så här är det ofta...

... hos oss! Speciellt när jag står i duschen, och ingen enda människa i den här familjen verkar vara hemma just då! Förutom jag då... som står i badrummet, utan en tråd på kroppen och äntligen har en stund för mig själv... och imorse var det likadant igen!!

Pliinnng-pliinnng!! Hörde dörrklockan som ringde... och jag väntade 10 sekunder: "Men är det ingen som kan öppna?" ropade jag dumt, för jag visste ju redan, att övriga familjen verkade ha tvärdött eller rymt till Australien i samma sekund som dörrklockan ringde! Bara en dum ropar ju i ett sånt läge...! Inget svar och ingen som kom och öppnade dörren för människan som stod bakom dörren!

Pliinnng-pliiinnng!! Andra gången.. nu var det liksom bara att sno på sig handduksblåsan och glasögonen, och huttra sig iväg och öppna dörren! I tanken fanns bilden av en arg, och mycket irriterad fru som nu skulle ta den här familjen i hampa... och kanske också hänga upp en skylt på ytterdörren där det stod: "Ingen hemma, var vänlig återkom när frun har duschat klart!"


Å så skrämde hon istället slag på killen som bara ville sälja Expressen...





Lördag idag...

Vaknade tidigt! Två ord som följer min vardag nu.. SE kom med kaffe och vi hade som vanligt en mysig morgonstund tillsammans. Pontus P gjorde inte en min av att vilja stiga upp ur korgen - förstod att han inte alls hade någon brådska ut när jag såg "surpulvädret" genom fönstret! SE och jag pratade om eländesvädret och om vi behövde handla idag! (Mest är det ju jag som pratar, för att vi överhuvudtaget ska ha någon form av konversation.. och han säger några ord här och där, och ibland lite mer..! Så länge vi pratar om just nu och här, och lätta saker tycks det gå bättre - men några samtal om viktigare saker... det går inte längre! )

Carolina, Jonas och lille David tog en promenad upp till mamma och pappa, för att lösa melodikrysset med dem. Mamma och pappa löser det varje lördag - så mellan 10 och 11 en lördagmorgon så är det ring- och besöksförbud dit! Förutom om man inte kommer dit och löser krysset i deras sällskap förstås...

SE och jag donade på tillsammans här hemma... och SE var på bra humör! (Hela dagen...) Inte så där sprudlande och visslande glad, utan mer nöjd och trygg. Antagligen för att jag var hemma med honom, och pysslade och månade... (.. snart kanske jag inte kan gå någonstans alls längre?)

Carolina, är en skatt... på många sätt! Idag bakade hon muffins och möblerade om mitt rum! Tror kanske att hon hade det lite tråkigt.. men jag fick ett nytt rum och hela familjen fick goda muffins! Tack snälla min älskade dotter!

Ringde till svärmor... och idag blev det mest usel-väder-prat! Men hon mådde bra, och det var huvudsaken...!

Middag - idag var det beställt plättar med sylt och grädde! Lille David får alltid önska lite extra vad som ska stå på middagsmenyerna de veckor han är hos oss! Han är också en skatt...!

SE gick och vilade... och jag... ja, jag dippade en hel timme i soffan! Så skönt.. och välbehövligt!!

Lördagskvällen avslutades med ännu en skitfilm... och jag tycker det är lika trist som SE tycker det är roligt eller spännande... och alltid nytt!

SE gick sen och lade sig.. och jag och Pontus P avslutade som alltid kvällen tillsammans med lite zappakalja från Tv:n...



Roligt idag: ja,inte imorse..mys-dag.. muffins och nymöblerat rum...

Mindre roligt idag: ja, imorse.. inte-samtal..skitfilm...skitfilm...skitfilm..

Tips: Om någon ringer när ni står i duschen - låt det ringa! DET ska nog jag göra hädanefter.. (men jag har "hampat" till dem lite nu iallafall...)


Till alla mina livlinor: Äkta vänner är som ädelstenar som man bevarar i sitt hjärtas skrin, falska vänner är som höstens löv, granna men blåser bort med första vinddrag... Äkta vänner som ni, är en gåva... och ett annat ord för livlinor!

Gläds med mig...

... alla ni som ser gåvan som kom med posten idag! Gläds med mig över att en enda människa med så stor empati och omtanke om mig, och min familj, med sin vackra gåva, fick mig att känna en sådan glädje och lycka.... på mycket mycket länge!

Hon som sände paketet har jag aldrig mött! Hon som fyllde paketet med de vackraste saker, känner mig inte på annat sätt än från några rader på en blogg! Hon som skrev det lilla kortet med hjärtan på, till någon som mig.. för att jag skulle få!

Jag önskar så att hon hade fått se... att hon varit här och fått uppleva vår glädje över denna så osjälviska handling! Att jag hade kunnat krama om henne, och säga: Det du gjort för mig ska jag bära i mitt hjärta så länge jag lever! Det kommer jag att göra!

Till Gud..

Gud, någon gjorde något för mig idag

något som jag så väl behövde..

Gud, du vet precis vem jag menar

för hon är en av dina änglar..

Gud, skicka henne en tanke

så att hon känner, och vet..

vad vackert hon har gjort

mot en annan människa..

Tack Gud, för att du

sände henne på min väg..

Så gläds med mig... se så vacker världen kan bli, och vad en enda osjälvisk handling kan ge! Hon sa: "En gång hade jag det svårt, och då lovade jag mig själv att om jag någon gång fick det bättre så skulle jag tänka på alla dem som hade det sämre! Idag har jag det bättre - och därför är det nu min tur att hjälpa alla de som inte har det så lätt.." . Löften som ges i svåra tider - glöms ofta bort när det blir ljusare dagar... men hon glömde inte sitt löfte! Så...

Från det allra innersta av mitt hjärta: Tack Gisan...

Här är jultomten...

...mitt i sommaren?

Kan man begära mer...

Ännu en stund...

...att njuta av! Till alla som hälsar på hos oss vill jag önska ett ljust och lyckligt JUST NU...

Alla droppar små...

"En droppe droppad i livets älv

har ingen kraft till att flyta själv

Det ställs ett krav på varenda droppe:

Hjälp till att hålla de andra oppe!"

(Tage Danielsson)

Torsdag idag...

Vaknade av en tupp som heter Pontus P..! Han var morgonpigg idag.. och det var INTE hans matte... SE knackade på och frågade vad jag önskade för fika... (nu frågar han nästan alltid först vad jag vill ha för fika, och sen blir det inte riktigt rätt iallafall.., men det gör ju inget!).

Fikade själv.. SE ville inte dricka kaffe med mig... utan var hungrig och tog sig frukost i köket...!

Pappa och mamma och kryckan kom på besök.. de var kaffesugna (och mamma var lite pratsugen förstod jag..!). Pappa var lite på "pjuttmyra" och kanske lite trött.. men mamma, hon var som oftast, på ett strålande humör! Det vill säga tills pappa råkade klaga på all reklam som dimper ner i brevlådan i tid och otid, då hade mamma fått nog! På en tusendels sekund förvandlades både blicken och rösten till en Selma som fräste åt en Lilla Fridolf: "En sån där "etterpelle" vill jag inte ha nåt att göra med.. du kunde gott ha varit hemma, surgubbe!" sa hon, med extra betoning på "etterpelle" och "surgubbe"! (Ni som har följt mig vet ju.. att mamma och pappa har en alldeles unik förmåga att bråka om absolut ingenting - och deras barn har allt sjå i världen att hålla sig för skratt..!) Nåja, det blev inte mer gnabb.. pappa bara mumlade någonting och gömde sig i tidningen! (Och jag behövde inte dö av skratt idag heller..!) Än om SE skrattade och tyckte det var väldans roligt!

SE satt med hela tiden.. ! Märkte att han tyckte att det var roligt att de kom på besök! Han hade för övrigt en bra dag idag - hela dagen! Sådana här dagar är guld värda, och bevaras i mitt minne!

Tvätt och städ... varför kan det inte vara roligare? Fortfarande ingen som har tips om en gratis hemstäderska...?? Skulle verkligen vilja ha en sådan...! Hmm..

SE och jag tog en promenad till KappAhl och Coop... hittade ett linne och ett par kortare sommarbyxor till honom på rea-på-rean! Ett fynd, och en så så snygg karl fick jag med på det köpet! Inget dåligt köp, må jag säga! (SE tyckte själv att han blev snygg.. vilket han sa flera gånger!) Handlade lite mjölk på Coop...

Carolina sov länge idag.. Sen kom kompisen PH med sin hund ...så Carro tog Pontus P, och de gick på hundpromenad! Senare på kvällen for de på Bio... Roligt och viktigt för henne att få komma ut lite..!

Middag - pyttipanna med rödbetor! Lille David åt mest, tror jag!

SE gick och vilade.. och jag dippade på soffan... som vanligt!

Vi såg nyheterna.. och bara eländes elände där, som vanligt...

Pontus P och jag sist i säng som vanligt ...

Roligt idag: mamma och pappa -bråket, Hela dagen... faktiskt!

Mindre roligt idag: städ... nja.. bara en bra dag annars...

Tips: Nja, har inga idag heller... har ni några?

Till alla mina livlinor: Tack alla från djupet av mitt hjärta... för att ni finns! Ni är alla droppar för mig...

Här gäller det...

...att hålla huvudet ovanför vattenytan! Eller rättare sagt - ovanför träytan! En bild o en stund av glädje...

Pannkaksglass...

... är det någon som vill ha en sådan? Isåfall kan jag berätta att vi har en glasskiosk här på Himlastigen, som serverar denna nyproducerade glassvariant vid vissa tider på eftermiddagarna! Det är bara att komma... när personalen är på plats vill säga! Glasskiosken är en modell lekstuga och personalen, som sin ungdom till trots , är både prismedveten och serviceminded kommer att servera er den goda pannkaksglassen!


Priset för denna glass är "många klöver"... eller "gräs"... så se till att fylla era fickor ordentligt innan ni kommer! Var också beredda på ett längre köande.. då glassen är populär och många ur det yngre gardet är beredda att slåss för sin köplats! Personalen har då, vad jag förstått, rätt att neka köp av glass! Men i övrigt är de mycket rara och serverar din glass med både strössel och jordgubbar...!


Välkomna... välkomna!


(Scenen från vår uteplats.. där småflickorna leker kiosk och betalar den egenuppfunna pannkakeglassen.. med gräs! Killar i samma ålder, och utan gräs får ingen glass.. tjurar sig kvar i kön...och de små "glasstanterna" går helt sonika ut och "petar iväg dem" med en hård kvist.. - tänk om vi bara kunde "peta iväg" saker och människor som vi inte tyckte om!! Men det är klart ... är man 5-6 år, säljer pannkakeglass och är serviceminded - då får man peta iväg saker och ting hur mycket man vill... då har man kommit långt!)




Onsdag idag... (men ... mitt i veckan redan..?)


Vaknade tidigt.. som om det skulle vara något ovanligt nu för tiden..! Nej, men man blir ibland så trött på icke-sov, mardrömmar och tankar som irrar hittan o dittan... och så vaknar man efter de få pytte-timmar man har sovit... antingen för att Pontus P hoppar upp i sängen, SE kommer med kaffe, eller för att hjärnan helt enkelt bara triggar igång igen..! Men just nu är det så.. och då jag envist vägrar att ta någon medicin, så får jag ju helt enkelt skylla mig själv litegrann!!


SE serverade kaffe på säng.. också det har varit en längre period nu! På den "friska tiden", då för en evighet sen, blev jag inte serverad kaffe på säng så här ofta... så ur den synvinkeln sett, så är man ju lycklig för hans stora omtanke nu... så länge det nu varar!


Mamma ringde..."du måste komma, jag tror det bara rinner..!" sa hon och lät ganska skärrad. "Vadå, vad är det som rinner?" frågad jag. "Ja men, jag var ju och tog Waran-provet i morse - och nu är kompressen och alltihopa alldeles rött.. och jag har torkat bort blod.. och hela tröjärmen var alldeles blodig", svarade hon, och jag hörde rädslan..! "Jag kommer!" sa jag snabbt och slängde på luren! (Till saken hör att vi vet vad Waran-ätningen kan leda till.. Waran är ju blodförtunnande och 1993 fick hon en stroke på grund av att hennes blod var för tunt - Waranvärdet var inte rätt... ! Hon kan också förblöda...! Så varje vecka åker hon och kontrollerar detta värde.. för att "ligga rätt" - så vi är alltid medvetna om att en blödning som inte stoppar upp kan vara ett tecken på att Waranvärdet inte är rätt - och att det i sin tur kan leda till något mycket värre..! Hon har ätit detta fruktansvärda råttgift sedan hon var 49 år.. alltså i nästan 20 år...och måste äta det livet ut!)

Så med "det här kan vara, och bli vad som helst"- känslan så sprang jag dit! Men tack och lov, så hade det stoppat upp! Men alltihop var genomdränkt av blod - så det var bara att dra bort kompressen och häftan - och sätta ditt ett nytt! Tack Gud... tack snälla!
Lugnade över att det hade stoppat upp, drack vi sen kaffe och andades ut... för den här gången!

Gick hem ... till evighetstvättunnan! Den som aldrig töms..., märkligt fenomen det där..!!

SE sov mycket idag... också! Men jag blev så imponerad när han hade ringt och gratulerat sin lilla mamma idag - på namnsdagen..! Alla initiativ är bra...!!

SE och jag var bjudna på middag ikväll, men jag tackade nej! SE ville INTE gå... sa att: "jag vet inte... de där är!" (En kusin till mig och hans fru, som vi träffat några gånger.. men de är borta för SE nu...) Visserligen hade jag ju kunnat gå själv.. men det skulle bara ha blivit en middag full med oro för min del, så det fick vara... Synd egentligen, för jag tror att det skulle ha varit väldigt trevligt! Men det går väl fler tåg...?

Mamma-akuten fick rycka in igen! Carolina kom upp från sitt rum, och jag såg ju att hon hade gråtit... "men lilla gumman, vad är det nu... jag ser ju att du har ju gråtit... ?"sa jag, och som vanligt knep det ihop i magen, samtidigt som jag vände på min femöring.. med mamma-pepp-rösten!
Hon sa: "Jag är så utanför allting... jag känner mig som om jag bor i en bubbla - och så är det ju han..du vet! "
Förstod att nu behövde hon mig.... vi pratade en lång lång stund, sen sa jag: "Carolina nu skiter vi i allt härinne, och så går du och jag ut på en promenad", vilket vi också gjorde! Ända bort till Coop (inte långt alls.. ) och fikade...länge! Fikade och pratade! Hon behövde en tröstande mamma, och ett bollplank... ! Det hjälpte nog lite, tror jag! För på hemvägen hördes allt mycket lättare igen!!

Middag: Biff och potatis.. ja, inte så tokigt alls! Lilla barnbarnet David som kom hit redan igår... tyckte det var helt ok! Det är ju faktiskt rätt roligt att veta... för en farmor, åtminstone!

SE gick och la sig efter middagen... han var trött min gubbe! Jag dippade INTE på soffan idag.. ! Skulle ha behövt det.. idag!!

Vi fikade, och såg en skitfilm tillsammans...

Jag och Pontus P sist i säng ... som oftast det också!


Roligt idag: barnen på gården.. så roligt det var att "tjuvlyssna" på dem!

Mindre roligt idag: att Carro var lite depp idag...!

Tips: Nja, de är tillfälligt slut på lagret... men det kommer nya..!


Till alla mina livlinor: För varje bokstav som ni skrivit till mig, av omsorg och värme om mig och min familj... tack snälla!!

Månen vandrar sin tysta ban...

... solen har lyst mest hela dan
Den styrka jag ägde i kvällen
har gett sig iväg till andra ställen...

Stjärnorna vill släcka ner
innan de blundar ödmjukt jag ber
Lämna en stjärna att lysa dem
som ännu inte har hittat vägen hem...
(EI)

God natt alla mina vänner.. och alla människor jag inte känner..





(... bara så trött! Mer imorgon...! Kram till er alla..)

Papperspåsar....

... är det lyx? Anses det lyxigt att gå omkring och bära på en papperspåse? Sådär som om man går omkring med en väska från Dolce & Gabbana eller Hermè...typ! Antagligen inte... men i min lilla värld är det iallafall lyx i vardagsformat!

Går jag in på en affär och handlar och de tar fram en papperspåse under disken - jag blir lika glad som ett barn i godisaffären! Ja, jag vet... det är barnslighet och fåfänglighet på högsta nivå, men så är det...! Det spelar ingen roll om det står HM eller NK på påsen, eller att det inte står någonting alls... huvudsaken att den är av papper!!

Sen går jag omkring med min papperspåse och känner mig så himla nöjd! Innehållet är oftast inte av samma viktiga betydelse! Hur många gånger har jag inte på mina resor till papperspåsarnas Mekka - Stockholm, varit in på någon fashionabel affär, köpt det absolut billigaste det har... bara för att jag VET att jag får en papperpåse! (Det får man nästan alltid på de där affärerna..!) Tala om fåfänglighet...puh!

Vad gör jag då med alla dessa papperspåsar? Ja, eftersom jag tycker så mycket om dem... så sparar jag dem naturligtvis... i en ännu större papperspåse! I mitt förråd finns 2 stora papperspåsar fyllda med alla mina klenoder - sparade sedan länge, och omsorgsfullt ihopvikta till smala pappersmonument över min vardagslyx! Absolut ingen återanvändning här inte!

Vad framtiden ska ha i åtanke för dessa papperskassar ligger ännu så länge skrivet i stjärnorna! Men jag har så smått börjat inse att min barnslighet och fåfänglighet drar ett löjans skimmer över mina kära papperspåsars existens! Men vägen till närmsta soprum är lika lång som till ättestupan... och jag älskar ju mina papperspåsar!

Kanske är jag vad de kallar.... en baglady?

Måndag idag... (måndagarna tycks komma fortare och fortare nu för tiden...?!)

Vaknade som alltid... tidigt! Inte ens Pontus P hade hunnit vakna, utan blängde bara trött när SE kom in med morgonkaffet! (Som blev lite tokigt idag igen...!)

En strålande solskensdag och SE påtade på i vår lilla rabatt - "det här blir nog en bra dag", tänkte jag! Men det blev både ris och ros innan dagen var slut ...!

Var tvungen att åka ner på stan.. och uträtta några ärenden, bl a på Försäkringskassan och Postservice. Tog bussen ner - och sa till SE att jag inte skulle bli borta länge! Carolina låg och sov, och jag tänkte att jag skulle hinna hem innan hon klev upp! Det var underbart ljuvligt att gå en stund för sig själv på stan... så efter att jag hade uträttat alla ärenden, kände jag för att strosa lite i affärer, ha musiken i öronen... och bara vara...! Så somrigt härligt det kändes...

Men det somriga och härliga tog hastigt slut när jag kom hem! Jag hade varit borta alldeles för länge... 3 timmar!Det, plus att Carolina hade klivit upp - ja, det blev en katastrof... igen! Hon hade klivit upp strax efter det att jag farit iväg... och från början hade allt gått bra! Men efter 2 timmar, och när Carolina kom på att hon skulle dammsuga - då var SE:s ork och glada humör som bortblåst! Han skrek - och hon skrek... och den lille stackaren Pontus P gick och gömde sig under min säng! Han kallade henne allt möjligt fult, och hon sa att han var knäpp i huvudet, och det hände mer otrevliga saker... så det var riktigt kaos när jag kom innanför dörren! Carolina grät och SE hade tagit cykeln (cykeleländet som han nu tycks ha lagat.. och Gud, hur ska jag fixa det..? Han är en trafikfara - både för sig själv och andra...måste lösa det på något sätt.. han SKA inte cykla!! Jag får fundera på det imorgon...) Men det var bara att vända på fem-öringen igen.. och försöka trösta Carolina, och prata lite med SE (som kommit hem..tack och lov!). Men SE hade redan glömt alltihop - men han var fortfarande arg och kastade både det ena och det andra omkring sig... och sen gick han och la sig!!

Tog med mig Carolina och gick på en promenad till Coop. Hon var så ledsen, lill-kajsa... Både för att hon inte hade kunnat behärska sig, och för att han hade kallat henne så fula saker..! "Mamma, det är mitt fel alltihopa" sa hon. "Nehej du, det är det inte... pappas sjukdom kan aldrig bli ditt fel, och att du ibland inte kan behärska dig... vet du det är mänskligt.. du är bara 16 år... och du måste sluta ställa så höga krav på dig själv... ibland orkar vi bara inte med hans utbrott.. så är det ju för mig också" svarade jag. Det peppet hade jag fram och tillbaka till Coop... hon behövde mig nu! Mer än någonsin....!

Middag... SE hade redan glömt... och allt var som vanligt igen! För honom...Men nu är det slut att åka iväg, ens för några timmar, utan SE.... åtminstone om Carolina är hemma! Känns lite trist... men nu måste det bli så!! Kanske, och mest troligt, så blir han orolig när jag är borta för länge..?

SE gick och vilade... och jag dipp-deppade på soffan! Inget soff-sov idag..! Det kändes som om hjärnan gick på högvarv.. så jag låg och tänkte på eländets elände där i stället!

Carolinas kompis Ph (Viktor) kom... och de gick på långpromenad och såg film! Tack Gud, för att hon har vänner som bryr sig om nu... hon behöver dem alla!!

Såg "Extreme Home Make Over-programmet", som vanligt! Lika vanligt så kom tårarna.. över andra människors elände och lycka....! SE var på ett strålande humör, och vi festade på kaffe och munkar till kvällsfikat!

SE gick i säng tidigt.. och jag och Pontus P... avslutade kvällen tillsammans...!

Roligt idag: morgonen...stadsnjutningen .. Carolinas kompis Ph (Viktor)

Mindre roligt idag: Hela dagen... förutom morgonen....

Tips: Köp en papperspåse... det är lyxigt, tycker jag!!

Till alla mina livlinor: Ni är för alltid en del utav mig.. alltid kommer ni att vara de som följde mig över bron... !

En god morgon...

... på många sätt! Solen strålar och min älskade gubbe påtar i vår lilla trädgård... Kan en morgon börja bättre än så...?

Till Gisan...

En ängel sa till mig.. att hälsa detta till dig! Att fast hon inte syns, så vakar hon över dig.. både när det är svårt och när solen skiner på dig..!

(Det vet ju alla... att när en ängel ber om en tjänst - då vill man göra allt de ber om! Den här tjänsten kunde jag ha gjort ändå... för Gisan är en vän som finns nära i mitt inre, och hennes solsken är vi så många som behöver...)

En röst i natten..

... med ett litet stänk av vemod. Vart tog allting vägen.. och alla människor som dansade förbi i livets glada vals...vart gick de? Hör jag inte dragspelsmusiken därborta, ser jag inte min pappa som sitter där ute på altanen, och spelar för alla de nära och kära, vars skratt och högljudda sorl ekar ända hit... hit till en annan del av världen!

Ser jag inte farfar som tar sig en tuting i smyg.. och mamma som ler när lillebror dansar? Det stora bordet har visst flyttats undan.. och den vita duken hänger och dansar därborta på strecket! Alla barnen som springer runt ben och hus.. så många ni är. Jag hör erat kvitter och ser vart ni springer..... ända hit till en annan del av världen!

Syster, jag ser ditt förkläde som du glömt att ta av - och du dansar med någon som kommit från byn. Min farbror sitter på altantrappan - och knackar ur pipan.. och gamla tant Elice som gråter på alla fester. Alla är ni där.. fast vissa av er ser jag bara som glimtar i bilden från en svunnen tid... en tid som nu saknas i en annan del av världen!

Ikväll kan jag inte dansa... ikväll får tonerna från dragspelet bara spela i mitt minne. Ikväll kan jag inte sitta med på altanen, skratta och sjunga ut över sjön....! Men jag kan vemodigt sitta här och vara med så länge jag vill.... här i en annan del av världen!

(Skriver jag ikväll, när jag vet att många av mina närmaste har samlats därhemma just ikväll, för att som vi alltid gjort: vara tillsammans, dansa, sjunga och spela. Vi hade inte kunnat åka... inte nu! Alla ni som följer min resa.. ni vet ju varför! Men vad jag hade velat... och vad jag längtar dit... men jag och SE kommer aldrig mer att uppleva det tillsammans igen.. aldrig mer.. det är tufft, och det gör ont!)

Lördag idag....

Vaknade tidigt, med Pontus P som väckarklocka! SE kom med kaffe, och borta var gårdagens depp.. åtminstone just då. Vi pratade om smått och gott, och solen som de lovat idag... och SE skrattade gott när Pontus P hade dansuppvisning i min säng...

Mamma och Pappa åkte till Rajastrand (min hemby) idag... för några trevliga dagar. Hoppas verkligen att de får roligt,, och att mamma inte blir sämre! Min syster och bror med respektive och barn åkte också dit... det kändes lite trist att inte kunna vara med! SE sa bara "Jaså", när jag berättade om träffen.. men han var nog inte intresserad av någon resa heller - just för att det skulle bli för mycket folk... (o jag vet ju att han inte hade fixat det...!)

Tvättdag.. tunnan är ett eländes elände...för den är aldrig tom!!

SE vilade och såg på TV:n hela förmiddagen! Men han var glad och lugn.. det var huvudsaken!

Carolina varit uppåt värre hela dagen! Igår var hon på RixFm-festen, och ikväll var det City-festen med hennes favoriter "Melody Club"... (Vilka nu det är?.. )

Jonas var... hmm..inte så fräsch idag, om man säger så! Han var också ut igår kväll - och kom hem halv fem i morse... och sängläge hela dagen idag!!

SE och jag tog en promenad till Willys... en mysig promenad, och med småpratet "vad som händer runt omkring" och hålla handen... så var SE på ett strålande humör! Så härligt! (Men när han berättar om sin mc-resa till nordligaste Sverige en gång för många år sen.. då tänker jag sorgligt: " Hur många gånger har jag inte hört om denna resa, och nu ditt enda minne från alla mc-resor du gjorde... för dig är det lika spännande att få berätta om resan, än om det blir lite olika versioner från gång till gång, och för mig är det lika svårt att spela rollen av att det är första gången jag hör historien... men jag har hört den så så många gånger nu!)

Middag - tortellini med svampsås. Helt ok.. inte direkt någon finare lördagsmiddag, men...

Ringde svärmor - mitt i maten! Hon hade varit ute på tur idag.. vart vet jag inte - men hon var på ett strålande humör! Hon har ett skratt som smittar, min kära svärmor!

SE gick och vilade, och jag hörde honom snarka gott från sitt rum. Jag dippade som vanligt på rumssoffan.. och det var också gott!!

Carolina åkte iväg på City-festen... (hon kom hem lite klämskadad halv 2 inatt.. men lycklig..!)

Jonas... han som inte visat sig på hela dagen klev upp på kvällskvisten.. och skyllde sin dåliga dag idag på potatismoset han hade ätit ute igår..! Tro det!!

SE och jag slötittade på TV:n resten av kvällen! Hade köpt Wienerbröd till kvällsfikat som vi festade på... och han visslade när jag kom med kaffet...

SE gick och lade sig tidigt och jag satt och väntade in Carolina... jag och Pontus P sist i säng som vanligt...!

Roligt idag: gårdagen glömd, SE-glada dagen... Carolina hade haft roligt...

Mindre roligt idag: insikter om framtiden..förluster av dåtiden... o TVÄTTUNNAN..

Tips: Köp stora tvättunnor, som rymmer hur mycket som helst, eller tvätta jämt..!

Till alla mina livlinor: Änglar och livlinor är samma sak... ni är det för mig!