måndag 13 augusti 2007

Lite ledsen bara...



In Time of Sorrow

May you see God's light on the path ahead

When the road you walk is dark.

May you always hear,

Even in your hour of sorrow,

The gentle singing of the lark.

When times are hard may hardness

Not turn your heart to stone,

And may you always remember

You do not walk alone.

(Trad. Irish Blessing..)

... och trött! Jag är stark, alltid... men ibland behöver man vila, ladda batterierna ... och bara vara! Carolina är också stark, men när någon, eller något gör illa - självklart blir hon också ledsen!

En ny dag imorgon...!

10 kommentarer:

Ella sa...

Godmorgon...
Tassar in här på morgonen och möts av detta vackra. Jag önskar de orden för oss alla.

Att du är ledsen och trött och att Carolina är det... jag kan bara skicka en kram som tröst, jag ska inte säga något för orden vill inte komma idag och jag vill inte att det blir fel... för ibland blir det fel...

Christina sa...

God morgon vännen
Vackra ord....
Ibland är man ledsen och trött med all förståelse.
Jag önskar att jag kunde ge Er en kram.....
Allt gott till Er idag min vän.
*Kramar om*

Anonym sa...

Hoppas din dag blir mindre tung idag!
Kramen!

Anonym sa...

Skickar en styrkekram!
/Lallis

Anonym sa...

Kommer inom och läser den vackra texten...
Jag hoppas er vecka blir bra, så bra den kan bli.
Kram Gunilla

Anonym sa...

En vacker vemodig text... Har ont om ord idag. Jag återkommer... Massor med kramar skickar jag dig!

Dubbelörn sa...

Omtankens armar lägger jag om dig...

Varma kramar

Anonym sa...

Så, vännen min, det är tungt i mellan åt, det är det... Imorgon är en ny dag, den blir lite lättare, för vilans skull...

En stor kram på dig, stryker din kind och låter dig luta dig mot min axel.... Vila!!!

Anonym sa...

God förmiddag och tack för ditt meddelande.

När jag läser om hur trött du är så kan jag mycket väl förstå detta.
Det kokm mig att tänka på en text jag läst några gånger.

"Tänk att du håller ett glas med lite vatten i handen. Inte säskilt tungt, men det blir jobbigt i längden att hålla detta i handen. Efter ett tag kanske handen domnar.
Ställ ifrån dig glaset och gör något annat med armen en stund. Sedan orkar du med det igen.
Likadant kan det vara med sorgen. Släpp den ett litet tag, lägg undan den lite grand. Försök hitta något annat, något roligt. Sedan kan man ta tag i det jobbiga igen, och då känns det inte så tungt längre. Vila från sorgen lite då och då - försök i alla fall göra det."
Nästan så här var texten jag läste. Min svägerska tog detta till sig när hennes make levde sina sista veckor med sin blod- och skelettcancer. Hon sa sedan att utan att göra så hade hon brutit ihop totalt.

Mina tankar finns hos er, det vet du nog.
Kram

Elisabeth sa...

TILL ALLA: Som jag skrev i min förra kommentar till er alla... nu har vi vänt bladet en stund igen!

Men så länge jag lever så kommer jag att vara tacksam för varje liten bokstav och livlina som ni har lämnat här hos mig...!

Till bollebygdsbo vill jag också säga: Vilket bra och vackert tänk! Det ska jag ta med mig...

Just nu kramar jag om er alla, var och en i tanken...! Jag vet att många av er också har bekymmer, andra inte, men är så himlagulliga än då och kan dela med sig av sin vardagsglädje... TACK SNÄLLA UNDERBARA ALLA NI...TACK!!