bollebygdsbo: Tack.. från mitt hjärta! Din uppmuntran bär för lång tid framöver...! Den ger glädje, som ger energi... som tar mig vidare...! Så du är verkligen en livlina...!!! Kram..
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Elisabeth.
Jag tycker att både du och Carolina behöver lite uppmuntran.
På min blogg har jag lagt en bild som jag scannat från et av häftena som Gunnel och Kjell Svärd satt ihop.
Kramar till er.
bollebygdsbo: Tack.. från mitt hjärta! Din uppmuntran bär för lång tid framöver...! Den ger glädje, som ger energi... som tar mig vidare...! Så du är verkligen en livlina...!!! Kram..
Skicka en kommentar