... skrivet nu. Jag är mitt i raset, kan man väl säga.
Jag fokuserar i varje vaken sekund på att göra något - allt för att hålla tankar och känslor borta.
För att tänka tankar om sorg och längtan är svårt när man måste göra det ensam. Nästan outhärdligt.
För att känna, och veta, hur ensam man egentligen varit på hela den här resan, det är nästan outhärdligt det också.
Nu VET jag att han aldrig mer kommer tillbaka. Han är inte i Holmträsk. Han är inte i Holmträsk. Han är inte det...
Jag måste börja om. Med ett nytt liv. Med en ny familj. Var hittar man det när man är snart 50 år?
Min tillit till livet har rubbats. Det jag trodde att jag ägde har tagits ifrån mig... på flera sätt.
Jag vet inte varför det går så svårt nu... det är snart två år sedan han åkte iväg, och det är ännu längre sedan jag blev ensam. Varför nu? Varför?
.........
Så nu gäller det att fokusera. Verkligen fokusera! Igår städade jag två skåp. Igår bakade jag sockerkaka. Bestämde mig för att ta en promenad upp till mamma och pappa, och bjuda dem på det nybakade.
Se det jag har omkring mig... en älskad dotter, en ostyrig Pontus P, ett litet fint hem. Det är vi. DET är min familj. Jag har mina kära gamla föräldrar, jag har.... jag har... ja, sen vet jag inte riktigt vad jag har mer. Allt övrigt är borta... och somligt har aldrig funnits där.
Se den vänskap som jag har mött här. Bloggvänner, som med sin stora värme och omtanke om oss, har burit mer än jag tror att dom vet och förstår... livlinor, brukar jag kalla dom.
Se det jag har omkring mig... mig själv. Jag har MIG! Hon som nu ska fixa det här.... och det ska hon!
Så nu ska jag koka mer kaffe.... och ringa Carolinas rektor och prata om matten.
..........
Till alla er som finns därute... en varm varm kram i tanken till er. Å ett förlåt att jag inte orkar vara så bra bloggvän tillbaka just nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Nu behöver du den där extra kramen - här kommer den!
Du ÄR duktig, du HAR kommit långt och det låter som om du har - på djupet - BESTÄMT dig för att DET HÄR SKA GÅ BRA!
Just det - städning och bakning är bra terapi. Så glada dina föräldrar måtte ha blivit åt att få nybakat till kaffet! Sånt´händer inte varje dag.
Du har - som du säger - mycket att glädja dig över - din goa dotter, ditt fina hem, föräldrarna och att du kan se, höra, prata, gå, förstå, känna, skriva ...... listan kan bli jättelång.
Nu får du vara tacksam för alla fina år du haft med din make. Det vet jag att du är.
Livet får gå vidare på andra villkor och på annat sätt nu.
Kramar om igen.
Jag säger som reklamen för Trisslotter: "Plötsligt händer det"... och jag hoppas att det händer nåt idag, som gör din dag lite lättare.
kramar, vännen...
Kändes bra att läsa ditt inlägg...du är på rätt väg!
Och vaddå inte än 50 år du har ju massor kvar av livet!
Och vi, i alla fall jag, som skriver stöttande peppande inlägg är just för att jag vill stötta och peppa dig! Och bar agenom att du läser vad vi skrivit så visar du att du tar emot och du behöver inte bjuda igen! Inga krav på dig!
Sköt om dig!!
Varm kram till dig!! /Ingrid
För att våga gå vidare och bli stark, måste du få vara svag emellanåt. Och i det ingår sorgen ,oron och ångesten...
Försök se det som en bearbetning, ngt som för åt rätt håll...
Svårt - jag vet.
En bra vän finns där alltid, även om det är tyst långa tider...
Elisabeth, du har kommit en go å bra bit påväg mot nya mål...å femtio år, vad är det idag? Jo just bara siffror..tro mig jag är ju på den andra sidan om strecket.
Det är inte precis där skon klämmer, din ålder. Jag hade en tung period när jag var runt27 år. Inkluderade då även min höga ålder i mitt depp...Jag var 27!! Har senare i livet aldrig tänkt så mycket på ålder, hos mig själv eller någon annan. När jag mår bra så är det ovesäntligt vilka siffror jag själv bär.
Jag ska inte säga vad du ska göra eller ej...men du är på rätt väg tro mig. Hitta viktiga trådar som leder dig framåt, vad vill du framåt? Måla upp en bild av framtiden som du vill ha den. I huvudet...men jag tror att du behöver göra det med dina händer? Klipp och klistra ett stort collage eller måla stort med akryl färger....
Hjärtekramar
Ewa
Fokusera på det goda som finns i ditt liv och stampa på allt som känns negativt.
Hade tänkt ringa dig idag för jag hade tänkt åka på en del shoppingställen jag vet du gillar men mitt stadsbesök blev endast kotknackren och direkt tillbaka på jobbet igen.Synd tycker jag.
Men det kommer flera tillfällen.
Må så gott
kramis ewa
Vilket jobb du har gjort. Jag är stolt över dig. Du är fantastisk och Carolina och SE med.
Tänker mycket på er!
Kramar i massor,
//Harriet
~ KRAM om Dej Elisabeth ~
Du undrar Varför det kommer nu, de där känslorna...
Jag tror att de funnits där förut, men att känslor mognar fram i styrka, och nu är du, trots allt, starkare att möta dem...
Eva
Skicka en kommentar