... adventsmys. Varje år... ungefär den här tiden. Då går det inte att gå förbi ett endaste litet pyttafönster utan att nyfiket spana in om de har fått upp någe adventsmys, eller inte! Samma sak gäller för balkonger och trädgårdar... där ljusslingor och smålyktor ofta lyser upp.
Å har dom fått upp det... ja, då måste man i samma veva avgöra om det tillhör myskatergorin, prålfacket, eller faktiskt inte alls faller en i smaken! För adventsstjärnor, ljusstakar, kransar, och ljusslingor finns ju i lika många olika varianter som det finns människor, tror jag!
Ja, jag vet... kanske är det både småbarnsligt, och löjligt alldeles... och egentligen så förstår jag inte varför jag ägnar mig åt denna adventsspaning år efter år... men jag brukar försvara mig med att det inte håller i sig så länge... bara tills det första adventsljuset tänts. Men då blir det, om möjligt, ännu fånigare, för då kollar jag in alla de fönster, balkonger, och trädgårdar som INTE har fått upp någe mys!
Så jag funderar... är man kanske alldeles för nyfiken... eller är det bara så att jag gillar allt som har med ljus och värme att göra?
Som en advent med ljus... och en jul med värme.
..........
Idag har jag haft lillebror K på fikabesök. Å det är alltid lika roligt då han dyker upp... för det är ju inte så där väldigt ofta han kommer på besök. Vi fikade... pratade om hur mysigt vi ska ordna det på julafton... och sedan följde han mig till tvättstugan, och hjälpte mig att bära upp tvätten.
Å rätt vad det var... så där storstilat och från hjärtat... så tog han upp plånboken och gav mig 200 kronor.
"Ja, här är lite för mat och sånt... och så ska Carolina ha hundra kronor... så har hon lite att "rusha" med hon också!" Sa han. Å då kunde ju ett storasystershjärta bara ta emot.... all denna kärlek från en lillebror. Min lille älskade kapten...
Sen blev det lite stressigt... för jag skulle träffa U på stan, och vi skulle gå och fika. (U och jag har följts åt länge... vi gör samma resa... och vi har våra män på samma ställe. )
Men jag hann... och vi fick en lång och mysig fikastund tillsammans. Å sen är det ju så... att de som gör samma resa... de kan förstå, och dela mycket av det svåra.
För mig är hon en förebild... hon har ett mod som inte jag har. Iallafall inte än...
..........
Å nu ska jag snart se "Pernillas jul"....
4 kommentarer:
Hm... vilken Pernilla? Är det W-gren? Då avstår jag gärna... hurtklämcka ständigt leende kändisar har jag svårt för.
Men, jag delar ditt intresse för fönster. Jag brukar fundera över hur stämningen är innanför, om vackra genomtänkta fönster med symmetri döljer den myslycka som det annonserar - eller om det döljer svag självkänsla och olycka? När min mamma och svärmor levde, skojad vi om "lyckliga fönster". Mamma hade sin teori: lyckliga människor orkar bry sig. Svärmor hade en annan: Olyckliga vill visa upp en fin fasad...
Låter gôtt att du har en väninna som förstår och har varit med.
Och jag fick mysssamtal med dig!!
En underbar dag!!
Storkramentilldig :)
I denna tid måste jag bara spana in hur alla andra pyntar... eller inte pyntar. För vi är ju olika, vi människor.
Ha det gott! Kraaam!
Johangårds-Nina
Din lillebror verkar helt underbar!
Ni kommer säkert att få det mysigt i jul. Jag är också en sån som spanar in i fönster och tittar efter advent. Det är kul.
Stor kram till dig och "gräbban"
Skicka en kommentar