... är mitt motto nu. Med myrsteg - men framåt.
Motion... långa hundpromenader som går i allt annat än i myrstegstakt nu. Fort fort går vi... springer lite... leker lite... och är ute minst en timma varje gång. Å Pontus P gillar det skarpt...
Efter jul så ska jag också börja gympa med Korpen. Eller något annat gymaktigt bra ställe att gå till...
Städa... och göra det helhjärtat överallt där det behöver göras. Inte skjuta upp...
JAG. En person som jag inte alltid sett så noga på... inte tyckt det har varit så viktigt. Men nu tänker jag börja träna på det... vad vill JAG? Hur vill JAG att mitt liv ska se ut DÄR FRAMME? Hur ska JAG hitta input för att JAG ska orka? Hur ska JAG styra bort sådant som JAG inte mår bra av, och som inte tar mig till DÄR FRAMME?
För DÄR FRAMME... där JAG väntar... det är mitt ansvar. Å ska jag någon gång kunna se mig själv lycklig och stark igen DÄR FRAMME... då är det dags att sätta igång nu.
SE. Den sorgen måste lite få vila nu. Men samtidigt måste också en del av den få lämnas. Min saknad och längtan bär jag ständigt. Men livet nu, där JAG ska fortsätta ensam får inte, och kan inte, bära denna sorg som en krycka mer... då kommer JAG DÄR FRAMME aldrig att bli lycklig och stark igen. Men det här är ett på-vägen-dit-tänk... jag har inte riktigt kommit dit än. Sen är det ju också så, och som den här sjukdomen är, att det kommer nya sorger hela tiden... han förlorar bit för bit. Å för varje förlorad bit - en ny sorg att bära. Men som sagt... måste vila lite ifrån det nu.
CAROLINA. Vi har pratat om det här idag... för jag har ju också sett hennes depp, eller hur hon "stänger av", som hon själv sa. Å vi pratade länge länge... och nu är det två ganska målmedveta tjejer som försöker... se DÄR FRAMME... tänka JAG... och leva "Learning by doing"!
..........
I helgen har det inte hänt så mycket alls. Carolina och jag har väl försökt att fixa till det så gott vi har kunnat... men nu är vi på G.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Heja!! Det är ett bra tänk, ett fruktbart tänk ett tänk som bär. Kram
Känns bra att läsa detta som du skrivit.
DU kommer att klara av det, även om det finns många svåra saker på vägen.
Så är livet.
Kram
Vet precis hur du tänker! Man måste få vila från sorgen, annars går det inte. Skönt att se att ni har börjat tänka frammåt.
Stora kramar till dig och din dotter!
Well done learning by doing är ett väldigt bra sätt :).
Varma hjärtekramar
ps you got mail
Ett sånt underbart positivt inlägg. Jag är glad för din skull att du orkar se lite framåt. Still going strong...
kramar, vännen...
Hej vännen!!
Härligt inlägg =)
Vill bara ge dig en kram!!
KRAM Tina
Du kommer att vara lycklig och stark DÄR FRAMME! Det vet jag.
Ha're gott! Kram på sig!
Johangårds-Nina
Vet du att nu blir jag så glad så jag tror jag spricker!!! Det är ju detta jag försökt bära fram till dig flera gånger. Du bara Du ska själv bestämma och förflytta dig framåt. Så bra att Carolina och du haft ett seriöst samtal om ert liv och de förändringar ni ska göra. Klart att det har tyngt ner henne, alla dessa tankar. Så glad är jag idag!! All min uppmuntran får ni och jag kommer att vara med och hurra för varje litet steg framåt.
Det där med träning låter såå bra. Tänk vad många nya bekanta du kan få då. Heja tjejer! Go Girls!
Kramisar
Härligt! Jag blir varm o glad av känslan i de senaste inläggen! Fortsätt så! kram /M o Stjärna
Åhhh så duktig du är vännen, jättebra!
Det är lite jäkla anamma i dig, verkligen.
Önskar dig och Carolina en skön kväll
Kramkram
kERSTI: Tack snälla! Ja, jag har bestämt mig för att det ska bli fruktbart bärande framåt nu. Kram..
bOLLEBYGDSBO: Tack snälla! Jo, visst är livet fyllt med mycket svårt för de flesta... men ibland tycker jag att det svåra kunde ske lite mer jämt fördelad över tiden. Kram..
aNNA: Ja, min vän.. jag vet att du verkligen förstår. Å det känns alltid skönt att veta sånt... att man inte är ensam om att känna så. Tänker på dig... Kram..
aNONYM: Ja, men visst är det så... alla sätt är bra - utom de dåliga! Håller du värmen än... eller elementen, menar jag ju! Kram..
aNNELA: Tack snälla! Å visst var det väl så vi bestämde, du och jag... att vi INTE går av för hackor?! Skickar lite hopp och värme till dig... Kram..
tINA: Tack snälla! Jag skrev en kommentar hos dig tidigare idag - men den försvann! Men här kommer iallafall en kram tillbaka till dig... Kram..
nINA: Tack snälla! Att höra att någon tror på en bär mer än jag trodde var möjligt! Kram..
eLEONORA: Å jag blir så glad över att höra att du blir glad för vår skull! Tack snälla, för din omtanke om oss. Sen vet du ju hur svårt jag har att tänka "jag" än, men det kommer... sakta, men säkert. Kram..
aNONYM M OCH STJÄRNA: Men en stor stor kram till dig för din kommentar nu... vad glad jag blev! Å en stor kram till Stjärna förstås... en livlina för SE, vet jag ju. Kram..
pÄRLAN: Tack snälla, och ja, det finns ett stort jäklar anamma här, men jag säger det ändå lite försiktigt... man är ju lite feg också emellanåt. Tänkt på dig idag... hur fixar du dessa regn- och surpuldagar med din eländesvärk? Måste vara tufft... Kram..
JAg är så imopnerad av ert kämpande! JAg tror ni gör så rätt som tänker på er själva. Jag! Det är viktigt. MAn nmåste få göra det i en sån här krissituation som ni funnit er i så länge
lAILA: Tack snälla du, för att du ser, och förstår! Inte för att vi är så mycket att imponeras av... men jag blir glad ändå. Tack snälla!
Ja, JAG är ett ord som vi så sällan vågar använda av rädsla för att framstå som egoister... och så förminskar vi oss själva istället.
Kram..
Skicka en kommentar