... var det inte man såg i Gammliaskogen i förmiddags. Men väl en Elisabeth, som med den glada spårhunden Pontus P, letade mossa och lingonris.
Jo, men så var det... för man måste ju i det nya "learning by doing" bestämma sig för att hitta på nytt, och sådant som ger input.
Vi hittade mossa... lingonris... och lite kottar. O kanske kan det bli en liten egenkomponerad adventsljusstake av det. (Tips vad man kan göra tas tacksamt emot.... jag är ju rätt "grön" på det här!)
Eftermiddagen förgylldes av bloggvännen Eva som kom på besök. Lite fika och surr lättar upp vilken gråmulen dag som helst... tack Eva!
Så det blev en bra "learning by doing-dag" idag också....
5 kommentarer:
Oj vad jag blir imponerad av ditt nya beslutsamma tag om livet! Superbra! Du är verkligen beundransvärd!
Angående mossan och det andra kan du kanske pynta en adventsljusstake med det eller göra en blomkruka lite julig. Eller helt enkelt fylla ett fat och ha som dekoration, kanske med något julpynt som det där lilla extra. Men vad du än gör, glöm inte att fota och visa upp här!
Jättekram till dig!
Klart du kan göra en fin adventgrupp av fynden från skogen. Kanske med några stenar och ett rätt sidenband - rosett eller nåt´.
Blåbärsris blir grönt och fint med gröna blåbär bara det får stå i ett vattenglas någon vecka. Också fint att dekorera med.
Vad trevligt att du fick besök av Eva. Må så gott och sov gott!
Tittade in på Din blogg idag, länge sedan, "skymningslandet närmar sig"förstår Du. Dessa ord sa min farbror Sven en gång och de har stannat hos mig, som en tröst kan man tänka.
Jag är så imponerad av Dig så jag vill gråta!
Det finns nog ett russin att plocka ur alla kakor!
Kram till Dig*
Kerstin
Grattis på namnsdagen en dag försent. babs
lENA L: TACK! Vad glad jag blev när jag läste... inte för att jag tycker att jag är någe särskilt, men just för att jag känner hur mycket pepp och stöd betyder, och för än mer framåt. Så tack snälla... och ja, jag ska fota underverket (!) när det blir klart. Hoppas jag. Kram..
eLEONORA: Tack snälla för tips... jag tar till mig allt, då jag är lite "mossig" på det här. Jo, det var roligt med besök av Ewa.. hon är en livlina. Hon också. Kram..
kERSTIN: Min vän... i det där skymningslandet kan man befinna sig en stund, men sedan måste man bara hitta ljuset i världen igen. Åteminstone jag... annars så skulle jag fastna där.
Men gråt inte... vi är alla värda att imponeras av. Alla har vi vår styrka, min vän... Kram..
aNONYM BABS: Tack snälla du! Din grattishälsning, din omtanke, bär mycket nu... Kram..
Skicka en kommentar