(SE jan 2008)
... av den vackraste jag vet.
Min Sven-Erik.
Å någonstans inom oss... så är vi ju alltid tillsammans. Alltid.
Saknar dig. Fast du får vänta lite nu... jag vet du förstår, gubben.
..........
Idag har jag varit på avstämningsmöte med försäkringskassan, där även läkaren var med. Det blev ett bra möte.. mycket bra, och hoppingivande. Fast nog såg de lite förvånade ut när jag berättade om mitt nya "learning by doing", men medan tjejen från f-kassan gav mig ett varmt leende, så gav mig läkaren lika mycket som ett blankt papper... det vill säga... blankt och ingenting.
Jag berättade om hur jag på någe sätt nått "vägs ände" och insett att valet nu var mitt att göra. Antingen så skulle JAG gå under... eller så skulle JAG resa mig upp och säga: Valet är MITT att göra... vill jag gå vidare så måste jag hitta det starkaste verktyget som jag vet att har haft, men som jag har tappat någonstans under den här resan... verktyget som heter tron på mig själv, och min egen styrka.
Så berättade jag om mitt nya "learning by doing"... motion med hundpromenader, nytt tänk, ny input, bilden av den nya mig därborta.
Om de två handläggarna på soc som jag nu fått. Som har gett mig ytterligare verktyg att jobba med.
Å jag berättade mycket mer... å jag kommer inte riktigt ihåg allt jag sa... men det kändes bra. Bra att få säga: "Ingenting i min värld har egentligen förändrats... förutom JAG själv!
Både läkaren och tjejen från f-kassan var nog inställda på att vi skulle skriva en ansökan om sjukersättning. Förstod jag ju...
Men nu blir det så här... i mitten av december så ska jag tillsammans med f-kassan träffa af, där vi tillsammans ska gå igenom mina förutsättningar inför det nya som kommer. Vad och hur det blir vet jag inte riktigt... men jag tror det blir bra. Tjejen från f-kassan förklarade en hel del... på ett mycket positivt sätt.
Det kommer att ta tid... sakta men säkert. Någon heltid därborta i framtiden är inte att tänka på... sa både f-kassan och läkaren. Men någe blir det... någe roligt. Har jag bestämt.
........
Nu är jag trött... mer tom i hjärnan än vanligt! Men det nya får också ta den energi det behöver nu...
8 kommentarer:
Bravo!
Din styrka har orkat upp till ytan igen!
Du kan, Du vill, Du gör!
Kram
Jag har också bestämt att det ska bli någe roligt - både för dig och mig.
Stor varm och hoppingivande kram
Du kommer att klara det Elisabeth, ge det bara tid och skynda långsamt.
Det du gått och går igenom är ingen lek så låt det ta tid.
Tycker att du har en sund inställning och att du vet ....det är bara du som kan förändra.
Jag önskar dig all lycka till på vägen.
Tack söta du för dina alltid så rara kommentarer.
Ha det nu gott och var rädd om dig
Kram
Men vad skönt att läsa att du "går framåt".
Många varma hälsningar från Marie i Göteborg
Åh vad du är bra!! Det allra allra största av Lycka Till inför det nya spännande braiga som väntar runt hörnet. KRAM!
Det låter som om du har haft ett mycket bra möte och tänk vilken response du äntligen får från den sektorn. Det här kommer nog att bli bra Elisabeth och nu när bollen verkligen är i rullning,så kommer det nog inte att ta så lång tid tills du får ett besked av något slag. Tänker på dig och kramar om.
Jag är så imponerad av dig som människa. All din kraft och ork... Ibland önskar jag att du kunde sparka mig i rumpan och dela med dig lite. Men du behöver den själv! Var rädd om din kraft. Det kommer att bli en huppiguppig resa.
Men vi finns här allihopa och stöttar dig. ♥ -D
eLEONORA: Ja, det var ett bra möte... för utom den blanke läkaren då!! Tack snälla... och jag har bestämt att det ska bli bra nu! Kram..
aNONYM MARIE: Tack snälla! Å det får ta den tid det tar... och många varma hälsningar till dig också! Kram..
iSABELLE: Nja, bra var väl att ta i, men "en gör så gott en kan"! Å tack snälla du för ditt lycka till... det bär, och betyder himla mycket nu. Kram..
pÄRLAN: Tack snälla för att du tror på mig! Att vänner tror på en bygger styrka... jag är glad att få vara din vän! Å visst är det så... det är bara vi själva som kan förändra oss. Kram... och krama lille Morris också!
bOLLEBYGDSBO: Tack snälla! Kanske bär jag inte alla stunder och dagar, men det är jag beredd på... och jag kan, och jag vill, och jag gör! Kram..
aNNELA: Men nu blir jag lite nyfiken... har du också någe på gång? Jag hoppas verkligen verkligen det... du är så värd både roligt och hoppingivande, min vän. Kram..
lAILA: Åh, tack... men du vet, jag är bara en liten lort! Men hade jag bott närmare dig, så nog hade jag kunnat komma och sparka dig i rumpan... eller ännu bättre, tagit dig med ut på lite nytt och upplyftande. Det går alltid lättare om man är två... Å det känns oerhört skönt att veta att ni finns där... för visst kommer jag att dippa emellanåt - men bara lite! För jag vill att MITT liv ska bli ett BRA liv nu, och det är ju bara jag själv som kan åstadkomman det... Kram..
Skicka en kommentar