... ett jobbigt kapitel! Det tror jag var och en som lever ensam kan hålla med om!
Å här är inget undantag... än om vi nu är två ensamma.
Vi försöker verkligen... både på var sitt håll, och tillsammans. Igår tog jag två långpromenader upp till mamma och pappa, bara för att träffa någe folk. Den första gången var de inte hemma... och Pontus P blev sur... men det var bara att traska hem igen. Men en stund senare så gick jag dit igen... och nu var de hemma.
De bjöd på smörgås och lussekatter, och vi pratade om viktigt.
Igår kväll kom pappa förbi med pizza... nygräddade med oxfile. Himlagott var det, och sen satt Carolina och jag som två jästa degar framför teven resten av kvällen. Tack snälla ni... det blev som lite fest här!
Men så helgen... eller rättare sagt, helgerna... för så här är det ju för det mesta nu. Då är det oftast bara hon och jag. Å vi försöker verkligen, det ska gudarna veta, att hitta på och göra både trevligt och mys.
Men det kan inte hjälpas... ensamhet gör ont. Mest för henne... vet jag. Å värst är det när man vet att det finns dom som inte bryr sig om att hon sitter här ensam med mig... de åker och hälsar på... de fikar hos varandra... de ringer och bryr sig om varandra... de finns där... men inte för henne.
(Å jag vet... nu är det tigermamman som skriver igen... men jag lider med henne... och förresten, det skulle jag göra med varje barn som blev lämnad så här!!)
Nu har hon duschat... gjort en ansiktsmask... tagit på sig myströjan... skivat bananer och clementiner... och ska sätta sig och se på "Sunes jul". Men hur roligt är det för en 18 åring??? Att varje evigaste helg försöka att mysa till det lite för sig själv... och/eller bara ha sin mamma att umgås med? Var är alla de som hon växte upp med? Var är alla de som borde ha funnits där?
Det kommer att ta tid att förstå... men de kanske inte vet var hon bor?
... och jag måste ha "learning by doing" för henne också!! Har jag!
Imorgon har jag bestämt att vi ska ta en promenad tillsammans upp till mamma och pappa. Vi måste, åteminstone så gott det går, träffa några andra än bara oss...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hej vännen!
Mitt hjärta blöder av att läsa dina rader! Jag känner med er. Jag hade kännt likadant ska du veta. Våra barn är de viktigaste i våra liv & se dem må dåligt är nog en av de värsta saker man kan föreställa sig som mamma!!!
Hoppas hon har möjlighet att hitta nån klubb, idrott eller annat där hon kan träffa nya fina vänner som bryr sig om henne för den hon är!!!
Stor varm kram till er båda!!
Tina
Det tar i trollmors hjärta att höra om eran ensamhet.Hade önskat du hade haft körkort och bil för då hade ni kunnat komma hur mycke ni velat och orkat.
Hoppas att C får möjligheten att ta körkort nån gång.Det är en investering som är värt mycket.
Tänk vad olika ens liv kan vara.Jag jagar lugnet och ensamheten.Hoppas din söndag blir fin. Kram ewa
Tjenare......
Känner igen detta med ensamma helger, ikväll har jag suttit ensam hela kvällen för Cicci e å 20-års kalas så det har varit bara jag o kimbo..Hoppas att ni får go fika imorgon å himlastigen hälsa från oss här nere i Göteborg...saknar ej jättemycket
P o K
Det är svårt att vara tigermamma! Det tar så hårt i ens hjärta när man ser sina barn genom en tigermammas ögon! Tänk vilka underbara människor ni är! Så lätta att göra glada! Det är inte många det inte...Men ni njuter av det mesta som andra tar för givet! Hoppas ni får en fin luciamorgon!/Kram
Har ni aldrig tänkt på att gå att träna tillsammans på typ F&S!
Kanske så träffar man på någon som man känner som tränar samtidigt!
Glad endofinerna kommer loss när man rör sig precis som efter en bra promenad.
Tror det kan vara bra att bara se människor ha någon fast tid i veckan!
Visst är det trist när man känner sig ensam. Jag vet! Som levt ensam nu i 30 år. Det gäller att hitta på saker själv, samt att gilla ensamheten och göra något trevligt av den. Men det är också sådant man får lära sig själv. Det går inte att vara passiv. Komma med förslag, fråga om man får "hänga med" osv.
Så rart av pappa att komma med pizza, som är så gott!!
Idag har jag jätteont i mina händer för jag jobbade så mycket med dem igår. Men Julfesten var lyckad och alla var nöjda och glada - fattas bara annat förresten - det var du bara att sätta sig till dukat bord.
Idag ska jag be dottern bjuda mig på fika hos sig. Det är så länge sedan jag såg henne (fast hon bor i huset bredvid). Vi talas vid varje dag i telefonen men idag känner jag att jag behöver en kram.
Sedan ska här bara slappas. Kram till dig.
Skicka en kommentar