måndag 28 december 2009

"Prisa Gud...



... här kommer skatteåterbäringen!" Det var väl så han sa... Broder Tuck i Robin Hood? När pengapåsarna dansade ner genom fängelsegallret... och man både såg, och hörde, hur glad han blev.

Så var min känsla idag... när fastighetsskötaren kom och fixade balkongdörren! Löjligt kan tyckas, och förmodligen tyckte nog killen att jag var precis det. Löjlig.. för inte behöver man väl se ut som om man vunnit skatteåterbäring för flera år framåt, bara för att någon kommer och fixar en balkongdörr... och det räcker väl om man tackar en, högst två gånger... för jag gör ju bara mitt jobb... tänkte han nog.

Men strunt i det... jag blev bara så himlens glad och tacksam över att det gick att fixa. Å nu vet jag hur jag ska göra om det händer igen...
Så prisa Gud... här kom skatteåterbäringen idag... jag fick hjälp med balkongdörren... och jag fick lära mig något praktiskt!

...........

Annars har det varit en ganska lugn dag. Fick besök av min "fuskbrorsdotter" Cecilia en stund, som mellanlandat här på sin väg till Örnskölsvik och pojkvännen. Fika och lite mys...

Carolina gick ner till stan en stund för att möta vännen PH. Men det blev inte så bra... så hon var hemma rätt fort.

Så då blev det till att fixa till lite kvällsmys här... med lite gofika, julgodis, och film.

Nu är det sena kvällen... och jag tänker... tre dagar kvar av det här året. Ett år som... ja, jag måste nog tänka lite på det. Eller vill jag det...?

4 kommentarer:

Kersti sa...

Så skönt att ni slipper frysa och att du nu vet hur man gör med dörren. Kram

Ruta Ett sa...

Klart att du blev glad när någon kom och fixade dörren. Jag ser att ni har kallt och snöigt där.
Silvertejp är kanonbra. Jag har t.o.m. lagat sonens jeans med silvertejp =)
kramar, vännen...

Eleonora sa...

God fortsättning kära du!
Tur att balkongdörren blev fixad. Visst är det så att man får eller måste lära sig en massa saker när man bor ensam. Jag har fått lära mig att fixa många saker - men nu kan jag inte lägre - pga mina svaga händer - och det blir hur frustrerande som helst att inte ens kunna öppna tex en vispgräddeflaska.

Vilket fint besök ni gjorde på TOmtebo på Julaftonen! Din beskrivning är så målande så jag ser allt framför mig hur det var där med alla finklädda personer. Så härligt att ni kunde få en egen stund med SE! Tänk vad han måtte ha blivit glad över ert besök och att få presenter och godis. Klart att han blev!

Det låter mysigt och gott den jul ni har haft - Carolina och du. Nu stundar ju Nyår, så det blir väl att fortsätta med samma goda vilja och med den fina hemkänslan ni har tillsammans.

Allt gott min sötaste rara Elisabeth inför Nyåret - vi hörs snart igen! Kramisar!!

Elisabeth sa...

kERSTI: Ja, det hade onekligen blivit lite kallt, för det var nästan 22 grader kallt här igår kväll! Men framför allt... jag lärde mig nåt praktiskt. Kram..

rUTA ETT: Ja, vi har nästan "snöat in" lite, kan man ju skämta till det med... o just nu så har vi nästan 21 grader kallt. Så det gäller att hålla kylan ute, både med stängda balkongdörrar och raggsockar! Vad jag förstår så har ni ingen snö alls nu... eller? Tack för tipset om vad mer man kan göra med silvertejp... rätt vad det är så kanske jag gör det också! Kram..

eLEONORA: Tack min vän... och god fortsättning till dig.
Ja, jag brukar tänka på dig varje gång jag ska öppna en burk... det måste ju vara ett eländigt stort företag om man har svaga händer! Å att inte ens kunna öppna en vispgräddeflaska... min vän, vad jag känner med dig!!
Besöket på Tomtebo sparar jag i hjärtat..å jag brukar säga att jag är den som får bära våra minnen nu... SE:s och mina.
Nu ser vi framåt... Nyår snart! Å hemkänslan och viljan jobbas ju på i varje evigaste sekund... så det blir nog bra, har jag bestämt. Allt gott till dig också, min vän! Kram..