Vad det ser trevligt ut på bilderna. Hoppas det var lika mysigt som det verkade. S-E bor på ett fint gruppboende vad jag kan bedömma av bilder och vad du skriver. Det är bara att gratulera! Jobbar själv på gruppboende för dementa :) Och jag kan bara säga att det finns bra, och det finns mindre bra ställen. Men ni verkar ha haft tur där...se det positiva i allt du kan Elisabeth! Kram
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
1 kommentar:
Vad det ser trevligt ut på bilderna. Hoppas det var lika mysigt som det verkade. S-E bor på ett fint gruppboende vad jag kan bedömma av bilder och vad du skriver. Det är bara att gratulera! Jobbar själv på gruppboende för dementa :) Och jag kan bara säga att det finns bra, och det finns mindre bra ställen. Men ni verkar ha haft tur där...se det positiva i allt du kan Elisabeth! Kram
Skicka en kommentar