måndag 29 november 2010

Det första adventsljuset...



... tände vi igårkväll. När Jonas och lilla familjen hade åkt hem, och Carolina och jag satt utslagna i soffan.

En fin första adventsdag då vi följde med Jonas och lilla familjen ner på stan, kände julstämning från hästskjuts och luciatåg... glöggbjudare...julsångare, och massor med folk, som vågat sig ut i vinterkylan. Å med gofika på "Hedvigs" som Sandra och Jonas bjöd på.
Sedan avslutade vi dagen med korvstroganoff och ris här hemma hos oss. En fin dag, som sagt...

... och en dag där ord som "Sven-Erik har det jättebra här" lagt sig varmt och tryggt inom mig. Det berättade den gulliga personen för mig när jag ringde för att höra lite hur det var med honom, och för att höra vilken dag adventsfikat blir. Då ska vi åka dit.
Hon berättade också att Sven-Erik varit ute och skottat bort snön på deras balkong...

Hon gav mig tröst... sådant jag behöver höra nu, och som lindrar lite av det ständigt dåliga samvetet. Att de förstår hur mycket svårare det är att åka och hälsa på honom nu. Att de förstår hur det blir allt mer plågsamt och gruvligt att se. Att de förstår... dessa underbara änglar som finns där för honom nu... det betyder oerhört oerhört mycket för mig nu. Att de inte tror att jag övergivit honom på någe sätt...

Nåja... nu sitter jag här, och det är måndagmorgon. Ljuset är tänt, teven pratar på i bakgrunden, Pontus P snarkar, och påtåren väntar. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska göra av dagen... kanske går jag upp till mamma en sväng... kanske bakar jag någe... eller kanske... ja, jag vet inte ... men huvudsaken är att jag gör någe.

Må varje ljus som tänds lysa väg för alla...

9 kommentarer:

Caja: sa...

Hej vännen, vad härligt att läsa om er mysiga första advent!

Stor och varm kram som vanligt till dig och de dina...fast idag får den nog bli lite extra varm...det är ju så attans kallt...brrrrr ;-D/caja

Eleonora sa...

Vilken härlig dag du fick med Jonas, Sandra, Wille och Carro!! Vilka underbara barn du har och så det gulliga lilla barnbarnet!

Vet inte heller riktigt vad jag ska ta mig för idag. Kanske tar jag och syr ett par nya köksgardiner. Köpte nämligen ett tyg igår när dottern och jag var i vårt enorma köpcenter. Kram till dig

Ruta Ett sa...

Alla som arbetar på boende för dementa och som är/varit i din situation vet och förstår att det är svårt för de anhöriga att komma och hälsa på och att man alltid har dåligt samvete för det.
Inte älskar man sin man/fru/mamma/pappa mindre för det!
De som inte gått i dina skor kan inte föreställa sig hur det är.
Man kan bara hoppas att de försöker förstå och inte lägger "sten på bördan" genom okunniga och elaka kommentarer.
Varma kramar...vännen

✿Ewa sa...

En så mysig första advent ni har haft barnen och du. Snö, kyla och go fika. Kan nästan inte vara bättre!
Varm och go adventskram till dig

Anonym sa...

Så fint! Jag beundrar din styrka, och ditt sätt att skriva. Så rakt och så sorgligt. Nästan varje gång jag läser din blogg så rinner mina tårar, den berör mej väldigt mycket! Du har en Award att hämta hos mej! Kram!

Camilla sa...

Hoppas du har det bra i vinterlandskapet.
Här i Skåne snöar det och
vinden gör att det yr
och bildar snödrivor överallt.
Jag håller mig också inomhus,
tar en kopp thé, sitter vid
brasan och läser. Mysigt.

Ha det gott idag

Anna-gravid i vecka 26 sa...

Vad skönt att bemötas av den förståelsen!

Erika sa...

Må varje ljus som tänds, lysa för Dig och Carolina!

Elisabeth sa...

cAJA: Tack snälla! Å en riktigt extra varm kram tillbaka till dig.. just nu så har vi 18,3 grader kallt här... så visst är det attans kallt!! Varm kram..

eLEONORA: Ja, det blev en dag att bevara i minnets skafferi!
Du är verkligen händig med det mesta.. vet jag ju sedan förut... hoppas det också gick bra att sy dem... jag vet ju också att du brukar ha problem med dina värkande små händer. Varm kram..

rUTA ETT: Tack, min vän. Jag vet ju att du vet, och förstår... och det är helt riktigt som du skriver... att inte älskar man mindre för det! Ofta så tror jag faktiskt att det kan vara precis tvärtom.. man älskar någon så mycket så att man inte orkar se. Sen finns det ju alltid de som inte förstår detta... Varm kram...

eWA: Ja, det var verkligen en riktig mysig dag... och gofika smakar alltid extra gott om det får delas med de man tycker om! En varm kram med adventsvärme i tanken tillbaka till dig! Varm kram...

pAULA: Tack snälla! Än om jag nu inte vill att någon ska gråta som läser här.. men jag blir glad om mina ord betyder någe för någon! Ska gå in på din blogg... men jag säger redan nu.. tack för din award, snälla du! Varm kram..

cAMILLA: Jo, tack, vi har det bra... lite väl kallt bara... 18,3 grader nu! Men tack och lov så blåser det inte... för då hade det nog känts som... ja, minst 78,3 grader! Sitter vid brasan?? Å vad avis jag blir... en brasa att värma sig vid vore en dröm. Du får njuta för mig också, min vän. Varm kram..

aNNA-GRAVID-I-VECKA-26: Ja, att mötas av förståelse för andra människors verklighet är oerhört viktigt... nästan oavsett vad. Men i somliga fall så är det ännu viktigare. Varm kram..

eRIKA: Å tack snälla snälla! Vad vacker din omtanke är... Varm kram