(Hemmet i Rajastrand)
... där innanför fönstret. Mamma. Hur hon sitter vid bordet, med glasögonen längst ner på näsan, och läser Hemmets Journal. Eller kanske står hon som så ofta i sin kära tvättstuga, och jag kan, om jag bara lyssnar riktigt noga, höra henne sjunga både för mangeln och tvättmaskinen. Mamma, jag ser dig där innanför... och låtsas att du är frisk.
Men drömmar är som strömmar... och tiden har, som den alltid gör, tagit ifrån henne både hemmet i Raja, Hemmets Journal, och den kära tvättstugan.
Idag är hon en liten mamma... som kämpar på därborta på geriatriken... med rollator och rullstol. Å allt oftare så liknar jag henne vid en liten fågelunge... som inte längre kan flyga så bra.
Lilla mamma min... idag ringde du. Jag hörde hur ledsen du var... hur ensam du kände dig... och hur du bara ville åka hem.
Å du vet... det är då... det är då jag skulle ge allt jag ägde och hade... oavsett vad... bara för att göra allting bra, och ta bort allt svårt för dig. Å det spelar ju ingen som helst roll att jag var hos dig igår... och hur du försökte låta glad... du behöver alla de dina omkring dig nu. Varje stund...
Men imorgon, mamma... imorgon ska jag fira fars dag hos dig! För du behöver det...
Det får bli en fars dag på mors dag imorgon!
Ikväll vet jag att pappa skulle bjuda dig på middag i centralhallen... som jag vet att du ser fram emot.
Jag älskar dig.
..........
Sven-Erik, älskade. Carolina vill inte åka ut till dig imorgon! Är det okay? Jo, jag vet ju precis vad du skulle säga och tycka... "äh, inte är det så noga med mig!" Men det är ju precis vad det är egentligen... mest noga med dig!! Å just därför... jag vet att du förstår... så vill Carolina spara minnet av de dagar då du var frisk, och hon fick fira dig med både egenhändigt bakad tårta med miljoner flaggor på, rakvatten och slipsar,och farsdagskort som knappt gick att läsa ibland.
Hon vill inte fira några fler farsdagar nu... hon vill inte bära med sig dem i minnet sen. Jag vet.. och hur mycket det än smärtar mig det här... så vet jag med hela min själ att du förstår. Å jag vet att du håller med... för annars skulle jag inte fixa det här alls nu.
Jag skriver nog mer till dig sen... som du får läsa i dina drömmar. Sven-Erik, älskade.
Men jag har sagt till henne att vi ska åka ut till dig en annan dag istället... hon vill det. Imorgon vill hon bara "tänka bort" dagen...
..........
Det är svårt.
6 kommentarer:
Å, du fina vännen min...när jag ser bilden av Huset, och du berättar Dina fina minnen, och flätar in dem i verklighetens nu...så gråter det inuti mitt hjärta...
Hoppas att Din lilla Mamma, får må bättre snart, och komma hem igen...
Och Carolina ♥...hon är en klok tjej, som lyssnar till sitt inre!
Många kramar, från Eva
Det är en väldigt svår tid när ens föräldrar är på väg bort det brusande livet.
Jag tycker att din dotter gör helt rätt, det går inte att låtsas som om allt är som vanligt. Det gör bara mer ont.
Kram till er båda! (Från en som varken firar mors eller fars dag. I mina ögon är det bara en extra köphelg för affärerna. Man kan visa vilken dag som helst att man tycker om varandra.)
Skönt att hon vågar säga vad hon vill och inte vill plus att du förstår henne. Det är inte alla som gillar detta med sjukdomar och sjukhus/sjukhem... Min bror och far är likadana. Min bror var med oss en gång när min far var på sjukan för en stor halsböld. Han var som om han hade myror i brallan, gick fram och tillbaka hela tiden. Pappa var lugn då men han hälsar gärna inte på någon när de ligger på sjukhus. Flera av hands vänner har legat inne men han har vägrat att åka dit. Han vill minnas dom som de var...
Hoppas ni ändå kan ha en trevlig fars dag. Många kramar!
Känner igen mig i det du skriver om din dotter. Jag vill inte heller träffa min ena förälder det vill säga min mamma.
Skickar dig styrka, värme och kärlek och sen en stor KRAM
Kraaaam!
Skicka en kommentar