måndag 15 november 2010

Det går bra...



Upplagd av kl.

3 kommentarer:

Unknown sa...

Pyssel och plock, min vän...överlevnadspyssel och plock ja, men ändå, också dagen som är nu, livet som är nu ~~~

Du gör det bra, Elisabeth.
Jag tror att det blir så mysigt så, oavsett allting annat, så blir det varmt och gott, ändå.

En del bygger hus.
Du bygger på livet, det nya som egentligen borde ha fått vara det gamla, det trygga.

Jag beundrar, Din kraft och styrka.

Många kramar, från Eva

09:34
Eleonora sa...

Nu har jag läst igen dina senaste inlägg. Min lilla resa har varit så fin och god. Själva bussturen "upp och ner" gick bra och det var inget snö eller halka på den stora vägen.

Guldlock blev så lycklig att jag kom och hennes föräldrar gjorde min vistelse hos dem glad och händelserik.

Gojan blev omhändertagen av sin mamma men nog blev hon glad att se mig alltid. Nu sitter hon och kvittrar och snackar med mig. Först visslar hon - så svarar jag - och så fortsätter vi tills någon av oss trötnar.

Skönt att Fars dag är passerad. Det är en dag som kan ställa till mycket trassel för många barn.

Sköt om dig och må så gott.
Kram
Eleonora

12:34
Elisabeth sa...

vIRKAT OCH KÄRT: Ja, min vän, det är precis som du skriver.. "överlevnadspyssel"! Tack snälla för att du skriver att jag gör det bra.. att någon tror på en, när man själv inte riktigt gör det, betyder oerhört oerhört mycket. Rätt ofta så blir jag också så förundrad över hur du kan skriva om mitt liv, fast med dina ord! Som nu "bygger på livet"..
Tack snälla... Varm kram..

eLEONORA: Vad roligt att du har haft en fin resa... det är ju sådant som laddar upp batterierna för tristare dagar! Att lilla Guldlock blev glad att se dig, det förstår jag... inte bara för att hon är ditt kära barnbarn, utan också för att jag vet att du har en alldeles unik förmåga att sprida glädjen omkring dig, min vän.
Å jag förstår ju att även Gojan tycker det..!:) Varm kram..

16:41

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)