... en kär stund. Vi är här allihopa och firar Mor på hennes dag. AHS-teamet har nyss varit här, och satt in kateter och gett henne furix. Carina sover hos oss... så får vi se hur morgondagen ser ut.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Tänk ändå att hon orkade md Mors Dag! Det var väl roligt för er alla att kunna få fira henne.
Blir så rörd när jag ser bilden! Stor kram tiell eralla som kämpar tillsammans med din fina mamma!
Skicka en kommentar