... som jag vaknar, och inte pappa eller någon från sjukhuset har ringt, är en morgon fylld med tacksamhet. Varje morgon.
Snart ska jag träffa min vän M (kontaktpersonen), och sedan åker jag upp till mamma. I eftermiddag ska hon få åka hem, med stöd från AHS.
Igår ringde de från Sjöjungfrun. Jag hade helt glömt bort att jag skulle följa med Sven-Erik till tandläkaren i måndags. Men de hade fixat det ändå. Nu är det en ny tid i morgon, hos tandhygienisten... och jag vet inte om jag orkar det just nu. Å det ständigt dåliga samvetet blir bara större...
Men solen lyser iallafall... och jag är glad för det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tror ändå att de förstår att du inte orkar om du förklarar för dom hur allting är. Bättre att säga rent ut! Hoppas du får en bra dag i solen idag. Här är det kallt, blåsigt och så regnar det... KRAM
Hur är det med Pontus p ?
Länge sen du skrev något om honom
Skicka en kommentar