... då gäller det att minnas dem.
De där stunderna, när jag som nu, alldeles nyss satt här ute på balkongen och kände den där starka och saknade känslan av.... ja, den där tilltron till mig själv och livet ändå. Å jag blir så himla glad... tack snälla snällaste Gud, för att den ändå finns kvar inom mig någonstans!!
Å med solen som värmde... och fåglarna som kvittrade och flög förbi... och sen sommaren som är på väg... i det tänkte jag, därute på balkongen: "Jo, men det ordnar sig... det kommer att bli bättre... livet väntar på mig därborta...och jag fixar väl det här också!"
Denna känsla som jag alltid är så rädd för att mista... tilltron till mig själv och livet.. idag fanns den här en kort stund. En liten påminnelse... att den finns här hur eländigt det än blir.
Så... tack snälla snällaste Gud!! Tack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag brukar faktiskt tacka "han där uppe" varenda kväll. Tror säkert att han hör dig, du är ju en sådan vänlig människa som behöver hans hjälp. Ibland känns det så iallafall, som att man får hjälp från ovan. Jag brukar alltid säga att "det ordnar sig" och faktum är att det gör det, fast det kanske inte blir som man tänkt sig... Många kramar till dig!
Tänker mycket på dig o Carolina Läser din blogg varja dag Kram
Håll kvar den känslan - länge länge - den bär och för dig framåt!
Kram
Eleonora
Vilken underbart härlig känsla du fick! För nog är det väl så att innerst inne...långt inne...finns det nåt som ger oss den känslan av att det kommer att bli bra. Kram
Härligt att du märker av den känslan lite då och då - släpp fram den så att den förökar sig. För du vet, det är ju inifrån vi får den...
Jag läser ett avsnitt av Wilfred Stinnisen varje dag, i boken "I dag är Guds dag" - där finns många guldkorn att ta in.
rENÉE: Du är en vacker människa Renée... att säga tack för det man faktiskt också får tror jag många glömmer. Eller det kanske bara är så att många inte ser det..
Jag vet inte om Gud tycker att jag är en så särskilt vänlig människa alla dagar, men jag vet att han hör mina böner. Sen brukar jag ha lite svårt att förstå hur han tänkte med bönesvaren, men som du säger: "det ordnar sig"... vilket jag brukar se i backspegeln sen. Å det är väl bönesvar om någe... Varm kram..
gEN: Tack, min vän! Din omtanke och värme är... ja, som bönesvar det också. Du vet, när det blir som mest ensamt och tufft.. Hoppas att du har det så bäst som det bara går! Varm kram..
eLEONORA: Ja, du ska veta hur hårt jag håller stunden igår i minnet!! Att den ska bära för det svåra som jag vet är på väg..
Förresten, vi pratade om dig ikväll.. Carolina och jag. Du vet, mindes förra året.. och hur gullig du var som kom och vinkade av oss när vi åkte hem. Det minnet kommer vi båda att hålla hårt i, Eleonora.. din omtanke om oss. Varm kram..
kAJSA: Ja, du har alldeles rätt, min vän.. men det har varit, och är så mycket svårt och sorgligt som bor här nu... så min tilltro har vacklat rätt mycket den senaste tiden. Men jag jobbar på det.. och det tror jag är det viktigaste.. att man ändå söker efter den tilltro som man tycks ha förlorat.. för att man aldrig ska ge upp. Varm kram..
bLOGGBLAD: Ja, om jag fick bestämma så skulle jag släppa fram den hela tiden.. men den finns helt enkelt inte där alla dagar och stunder. Men.. och det var det som gjorde mig så himlens tacksam och glad igår... vissheten att den ändå finns kvar där någonstans. Å den känslan kan bara komma uppifrån.. som ett inlagt bönesvar ungefär!
Förresten, jag har googlat lite på Wilfred Stinnisen.. men jag hittar inte så mycket. Men jag får leta vidare... Varm kram..
Skicka en kommentar