Det låter verkligen gott! jag blir riktigt hungrig när jag ser bilden. Hälsa till Carolina också och önska henne ett bra sommarlov. Kram från mig i Bollebygd
Carolina ser så mjuk och rar ut - och så är hon jättesöt.
Det blir sådär när nån fattas... här börjar vi så smått vänja oss vid att det alltid fattas någon av barnbarnets föräldrar. Men kul är det inte, blir inte alls som förr. Vi hade så jättekul ihop tillsammans.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
3 kommentarer:
Det låter verkligen gott!
jag blir riktigt hungrig när jag ser bilden.
Hälsa till Carolina också och önska henne ett bra sommarlov.
Kram från mig i Bollebygd
Mums, kinarestaurang är inte illa alls. Gott och mättande eller hur. Kram
Carolina ser så mjuk och rar ut - och så är hon jättesöt.
Det blir sådär när nån fattas... här börjar vi så smått vänja oss vid att det alltid fattas någon av barnbarnets föräldrar. Men kul är det inte, blir inte alls som förr. Vi hade så jättekul ihop tillsammans.
Skicka en kommentar