... hade inte spelat någon roll! Jag hade tagit emot vilken färg som helst! Bara någon hade ropat mitt namn! Som utvald och uttagen till detta förnäma sällskap, fått ett exklusivt band i valfri färg, som markerat min tillhörighet till detta sällskap! Det hade varit en lycka... då...
Jag pratar förstås om GYMNASTIKEN i skolan! Dessa förhatliga gymnastiklektioner, som var en plåga för varje barn som inte tillhörde, eller lyckades ta sig in i detta exklusiva sällskap och som bestod av de duktiga och de populära... jag var varken det ena eller det andra! Där stod jag i 9 år och väntade... väntade och gav aldrig upp! På drömmen,om att någon en endast gång skulle ropa upp mitt namn.. och jag skulle få springa fram, sträcka ut handen och ta emot detta åtråvärda vackra band ur en ledares hand... liksom kungen som överlämnade Nobelpriset till någon som fick respekt och ära... så väntade jag!
Men jag stod nästan alltid kvar sist.. ibland stod det också någon annan utanförmänniska och väntade och hoppades..precis som jag! Som Berith... det var hon eller jag! Så sträckte ledaren fram handen och sa... "Berith, vi tar väl Berith då...!" Den skiteländesdumma Berith såg ut som om hon inte bara fått Nobelpriset, utan Kungen också... sprang fram till ledaren och NEG!!! Den skiteländesdumma Berith... NEG!! Trots att jag stod där, och kände den totala förödmjukelsen över att stå ensam kvar... utan band, och väl medveten om att nu var den andra store ledaren så illa tvungen att ta hand om soporna, det vill säga, mig... så kunde jag känna ilskan och idiotförklaringen över den dumma hönan Berith som blev så till sig över utnämningen att hon neg som tack...!!
Men kanske... hade jag också nigit om jag bara en endaste gång hade blivit vald näst sist!!
(Som en liten förklaring till varför jag känner ett sådant motstånd till dessa "tagen-listor", som nu går runt här på bloggarna... tänk de som aldrig blir tagen!! Jag är ödmjuk och tacksam till de som har "tagit" min blogg... men minnet, och ärren efter de blå och röda banden sitter alltför djupt...)
Onsdag idag...
Vaknade tidigt som vanligt! SE kom med fika.. tack snälla min man! (Idag blev det först bara lite vatten på brickan... "Brukar inte vi dricka kaffe på morgonen?" "Jo, men det kommer.." svarade han. Och det gjorde det ju!!)
Ringde tusen samtal.. (Ibland blir jag lite galen på alla ställen som måste ringas till: tandläkaren, geriatriken, apoteket, banken.... etc etc. Allt måste man komma ihåg...!!)
Sen sa det bara "poff" och hela förmiddagen hade plötsligt passerat! SE hade legat och vilat - men vad hade jag gjort? Ingen aning.. alla timmar fram till lunch bara poffade iväg...!!
Lilla barnbarnet David åkte iväg till sin mamma.... tillbaka nästa onsdag!
Carolina städade toaletten därnere... tack snälla gumman!
SE, jag och Pontus P tog en promenad upp till mamma och pappa, som bjöd på fika. Som vanligt så avhandlades "mitt stora problem" i livet: Att göra en skidbacke av osten!" Men jag tog det som ett skämt, pappa hängde på och Sven-Erik skrattade ... ja, man kan ha väldigt roligt med en ostbit! Men mest roligt var det ju att Sven-Erik skrattade så gott..
Sen promenerade vi på Coop och handlade lite... En trevlig promenad tillsammans.. och SE var glad och nöjd!
Svärmor ringde... och SE pratade med henne. Men jag får slå henne en signal imorgon - för SE kommer bara ihåg någon enstaka sak som hon berättade...! Det kan ju ha varit något viktigt hon ville...!
Middag - potatisbullar. Ja, det var faktiskt ganska gott.. med lingonsylt och lite bacon! SE åt dock röbetssallad, ketchup och hallonsylt till... (En salig blandning..jag vet! Men det är som det är..och så länge han inte blandar alltför tokigt så....!)
SE gick och vilade... och jag satt och pratade om framtiden med Jonas. Han har ju sina drömmar också - och även han måste få utrymme, och tid, när han behöver prata. Så är det ju!
Carolina försvann på sitt rum... hon hade visst lite kompis-relations-problem! Vem minns inte det? (Minns iallafall mina egna tonårsproblem med relationer hittan o dittan - och världar som absolut ledde till undergång, eller överlevde beroende på...ja, vem minns det idag?)
SE och jag såg "Rapport" och "Koloniområdet Iris", en vanlig och lugn kväll... ( innerst inne tycker jag ju också att den är ganska tråkig, men...).
SE gick och lade sig tidigt ... jag och Pontus P sist i säng som vanligt...
Roligt idag: Carolina städade toan...skidbacksosten... SE glad idag...!
Mindre roligt idag: tusen måste-ringa-samtal...o vem stal förmiddagstimmarna...?
Tips: Gör inga skidbackar i osten... du får äta upp det varje gång..typ!
Till alla mina livlinor: Förmågan att hjälpa.. läste jag hos Isabelle idag..! Ja, det måste vara den största gåvan att få och ge.... att kunna det! Ni har den alla....!
17 kommentarer:
God morgon! Hoppas att du och SE får skratta idag oxå. Jag skrattade igårkväll med min obiologiska syster så jag trodde att jag aldrig skulle kunna sluta. Sånt där riktigt tonårs-skratt. Tänk så mycket endorfiner det släpper loss i kroppen!
Kramar...
Oj, det verkar som jag är först här, alltid :)
Du har så rätt i det här med listorna "du är tagen" själv skriver jag inga sådana.
Min blogg på Bloggspace har jag raderat för där inne var det bara tävling som gällde och jag tycker inte att man kan tävla med en blogg.
Våra liv ser så olika ut...tänk den stackare som sitter och knappar på datorn hela dagen och inget händer runt omkring....
Nej tävla är inget för mig alls.
Så skönt att SE var på gott humör idag och att du fick kaffe på sängen:)
Ha en riktigt skön dag med din kära familj.
Kramkram
Morning!
Det där med att bli vald på gympan i skolan känner jag igen.
Jag var visserligen duktig på sporter och sånt,men jag var inte tillräckligt "hipp" för att vara med "inne" gänget. Så jag brukade oxå bli kvar till bland de sista!
Kul att SE var på gott humör i går,hoppas det håller i sig idag oxå!
Här är mulet och regntungt..vi som ska på utflykt :(
Ha det gott!
kram!
Har nog försökt förtränga allting men när jag nu läser dina rader så visst, precis så var det. Jag tillhörde också dem som alltid valdes sist...
Gillar heller inte dessa "tagna bloggar" av precis samma anledning som du... Somliga vill synas o andra inte, o vissa skriver bara för att tillfredsställa sitt egna behov. Om sedan någon annan hittar ditt så är det bara bonus ;)
Tycker så mycket om dig... Känns som vi har mer gemensamt än bara namn... *ler*
Kramar vännen
Åh, jag vet, visst var det fruktansvärt med dessa band och att eleverna själva fick sätta ihop lagen... När jag höll i barnidrott förut så vägrade jag det, jag satte ihop lagen och jag var själv med och spelade och försökte att hjälpa fram de lite mer fysiskt svaga samtidigt som jag gav de mer framåt ett tuffare motstånd... Vuxna måste vara delaktiga i sånt där....
Nu skrev jag så fort så jag glömde vad jag mer skulle skriva... ah, det kan bli så ibland...
En stor kram, minns jag, och en glass med guldströssel!!!!
Hej hej! Vet inte om jag varit här förut - men jag kollar alltid vilka som skrivit hos mig, välkommen!
Jag log åt det där med gympan - för jag blev oftast vald NÄST sist - min kompis blev sist. Men vet du, jag brydde mig inte ett dugg. Var totalt kass på allt med bollar och smidig som ett kassaskåp... däremot fick jag alltid vara tärna och sjunga (inga korthåriga mörka knubbisar blev lucia!) och var så pass duktig i en del andra ämnen att det inte störde mig ett dugg att inte bli vald. Det var andra saker som gjorde mig ledsen i skolan...
Som du förstår gillar jag inte riktigt heller det där med tagen-grejer på bloggen, det uppstår säkert ur ett slags gemenskapsbehov, men eftersom det finns så många typer av bloggare finns det lika många stilar och orsaker att blogga.
Jag lägger till dig till favoriterna!
Åh vad jag känner igen mig. Jag blev kanske inte alltid vald allra sist, men alltid bland de sista. Det gäng som ingen egentligen ville välja till sitt lag.
Men jag minns också att när det blev min tur att välja lag så hade jag inte modet att välja de utan bollsinne först, utan jag gjorde som alla andra, valde de supersportande killarna först.
Du har en poäng vad gäller tagen-listorna. Samtidigt skulle det inte göra mig ett dugg om jag aldrig blev tagen. Jag bloggar för min egen skull och är så oerhört tacksam för de läsare jag har och alla fina vänner, Du till exempel, som skriver så snälla saker till mig.
Önskar dig en härlig dag! Och fortsätt du att göra skidbackar på osten :) Alltid roar det någon :D
Jag tror inte det ar någon som stal dina fm-timmar, du behövde dom precis som dom var!
Ha en bra torsdag!
Hej!
Jag känner igen det där med banden. Tråkigt nog så praktiseras det fortfarande i skolan, och jag blev också alltid vald sist, för jag kan inte spela fotboll. =)
Tack så mycket för kommentaren till min blogg! Jag blir glad när mina skapelser gör andra människor glada, och visst har jag skrivit dikten också! Jag både målar och skriver, och växlar lite mellan vilket av dem jag mest gör just för dagen, men jag måste ha något sätt att uttrycka mig på.
Jag har även designat sidan theinternetgypsy.com (mamma ville att jag skulle tillägga det hehe!)
och html-kod är nästan som att måla. =)
Hur som helst, jag hoppas att du kommer över bandskräcken och att bli tagen, det enda som spelar roll är vad du tycker. =)
Plocka dagen!
Jag känner mig för och testar att skriva ett inlägg.
personernas ålder är 35-40 alltså inga små ungar!
Jag har fått ännu ett publikt inlägg hos personen.
ha det gott!
Kram på dig!
gisan: Åh, vad härligt det är när man får skratta så där...man skrattar aå att man nästan börjar gråta! Det behöver vi alla.. Kram..
christina: Du är en riktig morgonkvitterfågel du...! Ja, precis så.. det kändes nästan som klubben för inbördes beundran.. och sånt är aldrig kul..! Kram..
åsa: Hur gick det med utflykten? Blev det någon? SE varit på bra humör.. med en litet undantag! Vet du att man fortfarande väljer ut sina lagkamrater på det här sättet!? Kram..
Dubbelörnen: Tack.. känner också att vi har något gemensamt.. en osynlig länk av något..! Jag brukar också ha "gymnastik-eländet" i minnessoptunnan.. men ibland går soptunnan upp, och då river såren upp lite..Kram..
maria: Ja, om fler idrottslärare hade varit som du, så hade det aldrig blivit så här! Visst är det typiskt.. tanken hinner gå förlorad innan man har kommit till slutet av raden! Glassen var så god.. den åt jag upp i morse!! Kram..
bloggblad: Ja, då får jag kanske vara lite tacksam över att du inte heter Berith? Mig störde det då - och det stör mig nu.. när jag hör att man fortfarande använder detta tillvägagångssätt på många skolor! När jag läste om ditt körengagemang och din musikaliska bana blev jag nyfiken.. Sång och musik har också följt mig i livet.. och än om det ligger lite på is just nu.. så har körsång alltid varit ett stort intresse. Jag lyssnade idag.. och "Himlen kommer så nära" gick rakt in i hjärtat! Den var vacker i både text och musik..! Dig vill jag gärna följa en bit på vägen.. så jag lägger till dig här.. Kram..
isabelle: Ja, det var också typiskt! Man var så undfallande.. och vågade inte gå sin egen väg - åtminstone i gymnastiken! Vad jag är rädd för, är att vänskap får sig en törn med sådana här listor..! Men... jag håller med dig: Jag bloggar för mig - och skickar ett litet tack ditupp, för alla fina människor jag har mött här: Som en liten Isabelle och alla andra...!
annika: Men min vän.. vad klokt och vackert sagt! Att jag "behövde dessa timmar precis som de var".. tack snälla snälla för de orden.. Kram..
amanda: Dikten var så vacker - tänkte visa den för min dotter! Hon är mycket för dikter, speciellt på engelska! Var in på theinternetgypsy.com.. och kikade lite... du kan visst en hel del! Kram..
åsa: Ja, tydligen stannar en del i växten! Låt ingen tysta dina ord, du har så mycket att säga.., som andra behöver få höra..Kram..
Isabelle: En stor KRAM..
Detta du skriver om att välja lag minns även jag. Oftast var jag bland de 3-6 sista av 34 stycken.
Var det då jag "lärde" mig att "man är vad man gör"?
Din blogg läser jag regelbundet nu och känner att jag fått många vänner sedan jag började blogga så här.
Förut var jag med på några mailinglistor, men detta är nog bättre.
Tack till dig för att du delar med dig.
Åh, det är så jobbigt att tänka tillbaka till skoltiden....Klumpiga ohippa jag som alltid blev vald sist.....Ibland känns det minsann som om man fortfarande är där. Att hela livet är en enda kamp för att bli accepterad. Men ändå inte...För idag har man en annan trygghet i sig själv som gör att man ofta struntar i vad andra tycker och tänker. Saknar att komma in hit varje dag men har försökt mig på en snabbgenomgång nu. Måste ha varit jobbigt med din mor, när hon var sjuk.....Som om du inte redan har tillräckligt....Hoppas att du i övrigt mår relativt bra och jättetack för dina kommentarer hos mig...Det värmer. Vi "ses"....Kram/ Annika
Läser och begrundar dina ord. Och nog minns man väl oron för att inte bli vald och visst nyper det till ibland när känslan kommer åter.
Och jag tror man måste stått där och våndats för att förstå.
Hoppas din dag idag blir en bra dag.
Kram
ingela: Tack till dig, som delar med dig till mig! Vad roligt att du läser min blogg - dom orden värmer! Jag läser borta hos dig också.. Alla är vi betydelsefulla för varandra.. Kram..
annika: Brukar tycka det är roligt med semester.. men oj, vad jag tycker det är trist när du är borta..!! Vi hörs snart igen.. Kram..
christina W: Som med allting - det är alltid lättare att förstå något man upplevt själv! Hoppas din dag blir fylld med allt vad du önskar dig.. och massor med god mat! Kram..
tack elisabeth
Ja vi har alla vår historia, ingen är tack och lov historielös.
Ja det har jag gjort, men jag är säker på att han kommer svara. Han kanske redan har svarat men att jag är trög till att höra, vem vet
Ja ha en bra fredagskväll du med Elisabeth
Skicka en kommentar