... o nya möjligheter.. Nu är det lördag, o det som var igår var igår... Så jag går ut o sätter mig under korkeken, o luktar på blommorna....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En dagbok för livet
Min mailadress
Om mig
- Elisabeth
- Tjej och mamma på snart 50 år... Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum... Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
Byggstenar i mitt liv
- Små och stora tänk (41)
- Talar till mitt hjärta (91)
Bloggarkiv
-
▼
2007
(378)
-
▼
augusti
(48)
- Ett ord eller två...
- Min syster och jag...
- Den man är...
- Ljust och mörkt...
- Vänskap....
- Även denna dag..
- Nu ska lillebror sova...
- En pojkes resa...
- Så här får det bli...
- Vår bästa tid är nu...
- Här är sommaren...
- Med ödmjukhet...
- ...o den här
- ...sen det här
- ....det här
- Hur ska jag nånsin...
- En god morgon...
- Jag är trött...
- Puss o kram och love love...
- Är hösten på väg...
- Det gör ont i en mamma...
- Landstormens lilla lotta...
- Dagen idag...
- Resan började...
- Vad livet vore trist...
- Vill du älska min vän, gör det nu!För nu är tiden ...
- Vart tog alla braa människor vägen...
- Häng med.....
- Lite ledsen bara...
- Carolina...
- Så här är det ofta...
- Gläds med mig...
- Här är jultomten...
- Kan man begära mer...
- Ännu en stund...
- Alla droppar små...
- Här gäller det...
- Pannkaksglass...
- Månen vandrar sin tysta ban...
- Papperspåsar....
- En god morgon...
- Till Gisan...
- En röst i natten..
- Ny dag...
- En lång dag...
- Carpe diem...
- Ett rött eller blått band...
- Inte något skräp här inte...!
-
▼
augusti
(48)
Mina länkar
- ALZHEIMERFONDEN
- Belenas hem på nätet
- Bloggblad
- Christina
- Det stora i det lilla
- Di The Queen
- Essemias värld
- Hallongränd 4
- Hjärtebarnsmamma
- Kicki
- Lantluft
- Maggans blogg
- Marskatten
- Min dotters blogg...
- Musikanta
- Nina
- Plommenad
- Ruta Ett
- Tokiga tankar / allvarliga funderingar
- Trollmor
- Trolltyg och Änglaströssel
- Tussegumman
- chaos
- gnällspikar och livsflanörer
- isa bloggar
- the adventure for life
- ullamonas blogg
10 kommentarer:
Det skall jag också göra, i eftermiddag skall jag på marknad med barnbarnen.
Min hund är en Fransk Bulldog en charmig goding.
Ha det riktigt skönt idag Elisabeth...
Kram
Åh, vad jag beundrar din styrka. Du kanske inte tycker att du besitter en sådan men det gör du då verkligen! Jag känner ju inte till dig i verkligheten men har läst lite här inne hos dig nu. Tycker om din sida och ditt sätt att skriva.
Ha en fin helg.
Kram Lallis
Fortsätter hålla om dig även idag... Tänker så på dig o hoppas du känner att du har många som i tankarna håller dig uppe...
Kramar
Det gör du rätt i,passa på att slappa när du kan!
kram!
Av hela mitt hjärta hoppas jag att både du och SE fått en bättre dag idag. Stora varma styrkekramar till dig från mig.
Ps. Fortsätt att skriva om allt tungt. Är livet elände, ja låt det då bli en eländesblogg. Håll inte inne. Någonstans måste du få vräka ur dig allt. Låt bloggen vara din ventil. Vi finns här. Kramar.
Å så skönt för dig. Du behöver nog finna dom där stunderna när ingenting får lov att störa. Om så bara för någon minut.
christina: Hoppas du hade en härlig marknadsdag med barnbarnen..! Din lilla charmiga goding..ja, det är han verkligen! Fotot där han kikar upp med ena ögat är så så .. himlagulligt! Kram..
lallis: Tack snälla för de orden! De gömmer jag härinne.. Styrka.. nja, ibland är jag nog bara en liten "lort" också.. Tack än en gång för de så så fina orden.. Kram..
dubbelörnen: Men du är ju helt otrolig...! Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva nu - känner bara en sådan sockerdricks-bubblande ödmjukhet inombords.. att du finns!! Du.. det blir nästan gråtvarning här nu.. Kram..
åsa: Ja, att hitta energi, och att fylla på, det behövs hela tiden..! Hoppas du hittar energi du också - för att slå tillbaka mot somligt..! Jag håller på dig..! Kram..
isabelle: Tack snälla! Du vet hur det känns..eländeseländeselände.. vem vill läsa om sånt! Är man inte deppad,så blir man ju deppad om man bara läser om sådant..! Tack snälla, för att du, och alla andra, finns där - det betyder mer än några futtiga bokstäver här kan förklara... Kram..
Hej, här är korkeken i egen hög person :-). Tack för den fina kommentaren på min blogg. Jag skall erkänna att jag smitit in här några gånger sista tiden och läst. Din är en av de bloggar jag upptäckt ganska nyss. Den är givande och fin, tycker jag.
Vilken fin grej... ^^ Insupa dagen och låta alla tankar komma! Det är något vi behöver idag! Ägna oss åt våra egna tankar. Låter lite småmuppigt kanske, men vi har så mycket ljud runtom oss; TV, mp3-spelare, bilar o.s.v., att vi sällan hör våra egna tankar. Hoppas att du har/hade det bra! Kram kram!
emma: Hej korkeken..!! Du är så himla välkommen att smyga in här när du vill.. o tack för dina fina ord.. Kram..
stina: Ja, men visst är det så.. vi dränks i ljudet av allt runtomkring! Men tänker jag ju då: Hörde de bättre då på 1800-talet? De hade ju inga skränande moderniteter som vi har idag..hmm!! Hoppas du också får en kanondag på Nolia..Kram..
Skicka en kommentar