Finns väl inget som betyder mer o värmer mer i själen än små överraskningar. Man kan aldrig få för många av dem o de flesta får dem alldeles för sällan :)
dubbelörnen: Tack snälla snälla du, för att du gläds med mig..! Och du har helt rätt i varje ord du skriver... "inget som värmer mer i själen" OCH "man kan aldrig få för många av dem o de flesta får dem alldeles för sällan".. så sant, så sant!! Kram..
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Finns väl inget som betyder mer o värmer mer i själen än små överraskningar. Man kan aldrig få för många av dem o de flesta får dem alldeles för sällan :)
Kramar
dubbelörnen: Tack snälla snälla du, för att du gläds med mig..! Och du har helt rätt i varje ord du skriver... "inget som värmer mer i själen" OCH "man kan aldrig få för många av dem o de flesta får dem alldeles för sällan".. så sant, så sant!! Kram..
Skicka en kommentar