... är det någon som vill ha en sådan? Isåfall kan jag berätta att vi har en glasskiosk här på Himlastigen, som serverar denna nyproducerade glassvariant vid vissa tider på eftermiddagarna! Det är bara att komma... när personalen är på plats vill säga! Glasskiosken är en modell lekstuga och personalen, som sin ungdom till trots , är både prismedveten och serviceminded kommer att servera er den goda pannkaksglassen!
Priset för denna glass är "många klöver"... eller "gräs"... så se till att fylla era fickor ordentligt innan ni kommer! Var också beredda på ett längre köande.. då glassen är populär och många ur det yngre gardet är beredda att slåss för sin köplats! Personalen har då, vad jag förstått, rätt att neka köp av glass! Men i övrigt är de mycket rara och serverar din glass med både strössel och jordgubbar...!
Välkomna... välkomna!
(Scenen från vår uteplats.. där småflickorna leker kiosk och betalar den egenuppfunna pannkakeglassen.. med gräs! Killar i samma ålder, och utan gräs får ingen glass.. tjurar sig kvar i kön...och de små "glasstanterna" går helt sonika ut och "petar iväg dem" med en hård kvist.. - tänk om vi bara kunde "peta iväg" saker och människor som vi inte tyckte om!! Men det är klart ... är man 5-6 år, säljer pannkakeglass och är serviceminded - då får man peta iväg saker och ting hur mycket man vill... då har man kommit långt!)
Onsdag idag... (men ... mitt i veckan redan..?)
Vaknade tidigt.. som om det skulle vara något ovanligt nu för tiden..! Nej, men man blir ibland så trött på icke-sov, mardrömmar och tankar som irrar hittan o dittan... och så vaknar man efter de få pytte-timmar man har sovit... antingen för att Pontus P hoppar upp i sängen, SE kommer med kaffe, eller för att hjärnan helt enkelt bara triggar igång igen..! Men just nu är det så.. och då jag envist vägrar att ta någon medicin, så får jag ju helt enkelt skylla mig själv litegrann!!
SE serverade kaffe på säng.. också det har varit en längre period nu! På den "friska tiden", då för en evighet sen, blev jag inte serverad kaffe på säng så här ofta... så ur den synvinkeln sett, så är man ju lycklig för hans stora omtanke nu... så länge det nu varar!
Mamma ringde..."du måste komma, jag tror det bara rinner..!" sa hon och lät ganska skärrad. "Vadå, vad är det som rinner?" frågad jag. "Ja men, jag var ju och tog Waran-provet i morse - och nu är kompressen och alltihopa alldeles rött.. och jag har torkat bort blod.. och hela tröjärmen var alldeles blodig", svarade hon, och jag hörde rädslan..! "Jag kommer!" sa jag snabbt och slängde på luren! (Till saken hör att vi vet vad Waran-ätningen kan leda till.. Waran är ju blodförtunnande och 1993 fick hon en stroke på grund av att hennes blod var för tunt - Waranvärdet var inte rätt... ! Hon kan också förblöda...! Så varje vecka åker hon och kontrollerar detta värde.. för att "ligga rätt" - så vi är alltid medvetna om att en blödning som inte stoppar upp kan vara ett tecken på att Waranvärdet inte är rätt - och att det i sin tur kan leda till något mycket värre..! Hon har ätit detta fruktansvärda råttgift sedan hon var 49 år.. alltså i nästan 20 år...och måste äta det livet ut!)
Så med "det här kan vara, och bli vad som helst"- känslan så sprang jag dit! Men tack och lov, så hade det stoppat upp! Men alltihop var genomdränkt av blod - så det var bara att dra bort kompressen och häftan - och sätta ditt ett nytt! Tack Gud... tack snälla!
Lugnade över att det hade stoppat upp, drack vi sen kaffe och andades ut... för den här gången!
Gick hem ... till evighetstvättunnan! Den som aldrig töms..., märkligt fenomen det där..!!
SE sov mycket idag... också! Men jag blev så imponerad när han hade ringt och gratulerat sin lilla mamma idag - på namnsdagen..! Alla initiativ är bra...!!
SE och jag var bjudna på middag ikväll, men jag tackade nej! SE ville INTE gå... sa att: "jag vet inte... de där är!" (En kusin till mig och hans fru, som vi träffat några gånger.. men de är borta för SE nu...) Visserligen hade jag ju kunnat gå själv.. men det skulle bara ha blivit en middag full med oro för min del, så det fick vara... Synd egentligen, för jag tror att det skulle ha varit väldigt trevligt! Men det går väl fler tåg...?
Mamma-akuten fick rycka in igen! Carolina kom upp från sitt rum, och jag såg ju att hon hade gråtit... "men lilla gumman, vad är det nu... jag ser ju att du har ju gråtit... ?"sa jag, och som vanligt knep det ihop i magen, samtidigt som jag vände på min femöring.. med mamma-pepp-rösten!
Hon sa: "Jag är så utanför allting... jag känner mig som om jag bor i en bubbla - och så är det ju han..du vet! "
Förstod att nu behövde hon mig.... vi pratade en lång lång stund, sen sa jag: "Carolina nu skiter vi i allt härinne, och så går du och jag ut på en promenad", vilket vi också gjorde! Ända bort till Coop (inte långt alls.. ) och fikade...länge! Fikade och pratade! Hon behövde en tröstande mamma, och ett bollplank... ! Det hjälpte nog lite, tror jag! För på hemvägen hördes allt mycket lättare igen!!
Middag: Biff och potatis.. ja, inte så tokigt alls! Lilla barnbarnet David som kom hit redan igår... tyckte det var helt ok! Det är ju faktiskt rätt roligt att veta... för en farmor, åtminstone!
SE gick och la sig efter middagen... han var trött min gubbe! Jag dippade INTE på soffan idag.. ! Skulle ha behövt det.. idag!!
Vi fikade, och såg en skitfilm tillsammans...
Jag och Pontus P sist i säng ... som oftast det också!
Roligt idag: barnen på gården.. så roligt det var att "tjuvlyssna" på dem!
Mindre roligt idag: att Carro var lite depp idag...!
Tips: Nja, de är tillfälligt slut på lagret... men det kommer nya..!
Till alla mina livlinor: För varje bokstav som ni skrivit till mig, av omsorg och värme om mig och min familj... tack snälla!!
21 kommentarer:
Tack för att du delade med dig av "skådespelet" med pannkaksglassen! Jag sitter med ett leende och ser det framför mig.
Det är så tråkigt att du inte kan gå iväg på en sån middag som du var bjuden på igår. Det är så viktigt att fylla på sin energi som vi vet. Å inte ens en dipp... Du måste ju få vila någon gång.
Jag lider med Carolina. Kan bara säga att jag alltför väl känner igen känslan av att vara i en bubbla. Skönt att hon har en mamma som hon uppenbart både kan och vill prata med.
Stora kramar Gisan
Vad skönt att det inte blev värre med blödningen.
Jag lider så med Carolina, det är inte lätt för henne, hon är fortfarande ett barn. Ja, jag lider ju med dig med som tvingas vara stark för er alla. Och så är jag alltid lite orolig för hur länge du ska orka. Hoppas att det är sådär som oftast, människan orkar mer än man tror.
Jag håller ändå med Gisan, så synd att du inte kan komma iväg själv, jag förstår ju varför men ändå. Man behöver fylla på sin energi.
Gisan: Jag säger godmorgon till dig med här, vi brukar vara här samtidigt ;)
Hej där...
Kom hit på irrväger, det brukar ju slumpa sig så när nya bloggbekanta hittas.
Måste läsa mera, sen, frukost först!
Lena
Tack Elisabeth för att du delar med dig av din dag.
Skönt att din mamma slutade blöda, och att du har styrkan att trösta din dotter.
Önskar dig och de dina en riktigt skön dag
Kram vännen
Vilken dag!!! Mammor och barnlek och Carolina och.....
Jag hade nog oxå en lite rushig dag igår åtminstone i känslorna så jag kan förstå hur det är när man vandrar ifrån barnlek med ett leende på läpparna och ledsna tonåringar och förskräckelse inför mammas nålstick... Man kastas fram och tillbaka i känsloregistret som om man befann sig i en slängunga eller ännu värre i virvelvinden...
Hoppas nu att dagen idag kan få bli lite lugnare för er allihop och att du får möjlighet att andas ut en liten stund...
Stor kram på dig vännen!!!
den där glassen hade varit något tror jag, i värmen...
Ojojoj,vilken dag!
Du får slå knut på dig själv för att "spela" alla roller!
Inte konstigt om du är trött och har sömn problem med en överbelastad hjärna.
Jag vet precis hur det känns att vakna med en hjärna som är i full gång!
Ha det bra idag!
kramen!
Den var riktigt härlig om pannkaksglassen, nu kommer jag och le hela dagen lång.
Tycker så synd om caroline, stackarn jag finner inte ord att ge. Tur att hon har dig!
Kram i massor till dig (er) från mig.
Elisbeth jag tycker du är fantastisk som kan peppa Carolina och tar dig tid att göra något helt annat fika tillsammans och struntan i alla måsten. För just då är det bara du och Carolina som gäller. Dessa lufthål är så otroligt viktiga så att ni båda kan fylla på energi och orka vidare. Skönt att det inte blev värre med din mamma. Jag önskar dig allt gott och hoppas du får en bra dag/Kramar Tussegumman
När jag läser genom bloggarna så tänker ajg att det är många som borde få "Bragdmedaljen". En av dess är du Elisabeth.
Jag känner med dig, med SE och inte minst med Carolina.Känna sig utanför är hemskt, verkligen hemskt.
Kram till er alla från mig
Kommer förbi med en liten hälsning
Kram Gunilla
Tittut på de lill-syrran!
vill bara säga att jag önskar jag kunde göra något för att få up både din å Carros hakor.
Älskar er
Ge Carro en kram från mig.
Förresten, de e bara å huka er för nu e ja snart där.
Love love från din annonyma syster-yster
Hejdlöst rolig berättelse, innerligt tack för att du fick mina smilband att vandra uppåt (som många ggr förr)!
Du räcker till för så många, så många! Du är både beundransvärd och kanske för lite egoist. Det är så märkligt att du inte har blivit bitter martyr vid det här laget, och det ska vi allt sky med alla medel!
Cyberkram skickas till Sandahöjd och pannkaksförsäljarna!
Tack för titten hos mig, så känner jag ibland för listor oxå. Samtidigt som jag är otroligt nyfiken. har nu klickat mig runt om i cyberspace ha de gott /Lifetime
Pannkaksglassen = helt underbar =) Jag kan riktigt se hela skådespelet framför mig.
Det är ingen lätt situation för er familj. Skönt att Carolina och du fick lite tid tillsammans att prata och fika.
Hoppas det känns bättre idag!
Kram
Jag är tvungen att svara på din kommentar hos mig här.
Jag är så ledsen att mitt inlägg igår gjorde dig ledsen Elisabeth. Jag förstår så väl hur du känner! Det händer mig också ofta att jag läser hos andra och inser "aldrig mer". Jag vet hur bittert det känns och jag önskar så att du inte behövde känna så. Jag förstår mer än väl att det är svårt att kommentera när det känns så men jag hoppas att du vet att du inte måste kommentera hos mig eller ens känna att du borde fast du inte orkar. Jag är ju likadan, kommenterar inte allt alltid för att jag helt enkelt inte kan känslomässigt.
Jag uppskattar varje ord du skriver, men det ska kännas rätt för dig, inte för mig. Jag hoppas att du vet det.
Kram.
Från en som saknar ord för att beskriva vad jag känner just nu...
Härligt med pannkaksglass. Skönt att blödningen stoppade.
Om tvätt så tror jag att bara men har en enda strumpa i tvättkorgen förökar den sig genom delning och vips är korgen full.
Hemma i stan med en uppkoppling som fungerar. Nu är det rätt vattenbild på min blogg och jag kan kommentera hos dig. Kram Kersti
gisan: Varsågod, min vän!Ja, barn är en källa till glädje... Dina ord värmer som alltid..! Sitter och tänker på dig just nu.. däruppe på lasarettet! Är med dig i tanken..! Kram..
ella: "Jag är nog tuffare än somliga tror" sa Mowgli i Djungelboken.. och det brukar jag säga högt för mig själv ibland - och det hjälper ju som bara den! Prova själv, nästan magiskt - man blir stark som en oxe..typ! Nej, jag bara skojar.. tack snälla, för dina ord till mig, som alltid berör.. Kram..
lena: Åh, vad trevligt! Du är så välkommen.. men ta det lugnt.. läs när du får tid.. en tryckt bokstav står oftast kvar väldigt länge.. om ingen trycker på "Del"-knappen förstås..! Kram..
christina: Min vän.. som vanligt värmer dina ord - och bär mig igenom dagen.. jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Du är en livlina för mig.. Kram..
maria: Tack snälla.. ja, det är inte utan att man känner sig lite labil ibland.. få glädje, ge glädje... mitt i ett kaos! Men utan det lilla, eller det stora som ger glädje, skulle vi nog gå under..! Allihopa..! Kram..
åsa: Tack vännen för din alltid så rara omtanke om mig.. ja, man känner sig som en bläckfisk emellanåt.. armar som ska räcka åt alla håll! Men så är det nog för de flesta.. det är bara lite mer annorlunda och kaosartat här just nu.. typ! Kram..
anita: Vilka snälla ord från dig.. tack! Åh, jag blir så glad om jag kan ge något ett leende.. det behöver vi alla!! Carolina är ju barnet som far illa.. för fast hon är 16 år, så är hon ju fortfarande bara ett barn, och han är fortfarande hennes pappa! Kram..
tussegumman: Mina barn är det viktigaste i livet.. sen är det... alla pengar på banken!! Nej, det sista var bara ett skämt! Pengar är det sista som bekymrar mig.. huvudsaken det går runt, och så ibland en liten liten guldkant! Tack varje dag för din omtanke.. den värmer och bär..Kram..
bollebygdsbo: Men... nu blir jag alldeles röd..en bragdmedalj för mig..åh, de orden ska jag klistra in i minnesboken.. tack för de fina orden!! Men det finns så många många andra som skulle vara mer förtjänta av en sådan.. Håller med dig: att känna sig utanför är hemskt - och för ett barn, eller en ungdom är det många gånger en ren katastrof.. tack snälla du för din förståelse.. Kram..
gunilla: Tack.. vad snällt! Det värmer alltid när någon kommer förbi och hälsar på.. Kram..
anonyma syster-yster: Det är nog inte alla som har en syster som är anonym.. så jag är nog ganska unik i det fallet!! Sys, du gör så mycket du kan ... du vet ju hur glad Carolina blev nu senast.. då du hade köpt en "marknadspresent" till henne från Åsele Marknad! En fotlänk som hon tyckte så mycket om, och som var så fin! DET gladde mitt hjärta.. så mycket! Å vi hukar oss - för vi har ju hört "ryktena på byn" att du snart ska komma.. o jag längtar efter dig! Kram..
plupp: Å jag blir så glad om jag kan glädja någon annan, som får lite roligt också på den här eländesbloggen! Skulle jag någon gång bli en bitter martyr..ja, då hoppas jag verkligen att det står någon där och slår mig med någe hårt i huvudet! Tack snälla snälla du för din omtanke - som betyder så mycket för mig..Kram..
lifetime: Vad skönt att jag inte är den enda i cybern som känner lite list-sky..! Klicka sig runt är bra - ett bra sätt att lära sig mer om världen, och de som bor i den! Tack för att du tittade in..Kram..
majsan: Ja, det var en stund att njuta.. att se och höra det "lilla" skådespelet!! Ingen har sagt att det skulle vara lätt här i världen.. men ibland kunde man ju önska att det vore lite gräddfil också emellanåt! Men tack snälla söta du.. för din värme och omtänksamhet om oss... Kram..
ella: Ibland, faktiskt nästan aldrig, så har det hänt att jag mött en människa som jag känner att jag kan identifiera mig med.. så är det lite med dig! Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: När du skriver, så är det, ibland nästan bokstavligt, precis så jag känner, eller skulle ha skrivit! Men nu får ju inte du bli ledsen för att jag blev ledsen.. vi vet ju att det är så här - bara en väg att gå! Vi får väl finnas här för varandra, stödja och supporta när det barkar, skratta när det går på tok, och alla tillsammans vara livlinor för varandra..! Men ibland blir det som det blir för dig.. "poff" och allt härinne bara fastnar.. Kram..
kersti: Välkommen tillbaka till civilisationen..! Precis så är det med tvättkorgarna - du har också märkt detta mysterium! Pannkakeglassen var nog god - för de som fick smaka.. vad det nu var de fick smaka..! Kram..
Jag är hemma igen hos min Älskling nu. Kramar...
Varenda gång som jag kikar in hos dig så tar du tag i mig, i mitt hjärta... Du berör med dina ord o din familj blir min... din Carro blir min Carro... Vi vet hur det är att stå bredvid o ändå bli indragen i allt o att behöva bli vuxen alltför fort, alldeles alltför fort...
Kramar i mängder till er alla
Tycker om både glass och pannkakor jag:-)
Tack för du skriver så fint och delar med dig av din vardag.. inte alla som kan ha sina bloggar kvar på grund av "terrorister" runt om i hörnen överallt är de där.. stackars Sickan som är tvungen att avsluta.. men det vet du kanske redan..
Inte kul att behöva låsa om sig det är väl meningen att man ska få dela med sig.. men så är det tyvärr när man skriver personligt och andra har ont av det.. Hoppas det inte drabbar dej mer.. du har en så levande blogg och skriver med inlevelse trots allt ditt..
Tjingelong o natti från Nattugglan
gisan: Tack och lov.. jag var så orolig! Hoppas allting håller sig lugnt nu ett tag..! Kram..
dubbelörnen: Nu blir jag så där stum igen.. då jag blir så rörd, så att jag känner tårarna bränna innanför ögonlocken.. tack.. med din omtanke om mig och min familj, så kommer du mig så nära...! Kram..
pialotta: Tack snälla du för att du tycker om min blogg! Det värmer väldeliga..! Att Sickan blev "tvingad" av banan, kändes verkligen trist - hon var en livlina för mig - precis som du är det! Men jag hoppas att hon kommer att följa med oss, på någe sätt, i fortsättningen också..!
Jag förutsätter att vi inte drabbas mer - SE behöver mycket lugn och ro..! Kram snygging..
Skicka en kommentar