... undrar jag ibland! Eller rättare sagt, så undrar jag vad som hände alla dem som i en tid av mitt liv var så viktiga för mig! Gör inte ni det? En god vän, en kärlek, en arbetskamrat, någon som du länge bodde granne med, en avlägsen släktning ....ja, listan kan göras ganska lång på människor som på olika sätt har tagit plats i ens liv - men som idag bara är minnesfragment från en tid som var!
Vad hände med dem? Den där killen som du var dödsförälskad i ... är han gift idag? Din arbetskamrat som alltid ställde upp för dig...jobbar hon fortfarande? Din granne som alltid ville bjuda på kaffe - lever han än? Släktingen som du träffade varje sommar, och hade tusen hemliga hyss med - var finns han idag? Bästa kompisen som man skulle vara bästis med livet ut - hur blev livet för henne egentligen? Ja, så där kan jag undra ibland....!
Visst skulle det vara lite spännande att få veta - hur deras liv blev... eller?
Måndag idag... (jag säger ju det... måndagar - de kommer hela tiden tillbaka..!!)
Vaknade tidigt... som vanligt! Låg så länge att till och med Pontus P tröttnade på att vänta... på SE som skulle komma med kaffe - men det gjorde han inte idag! Så till slut blev jag tvungen att gå ner och väcka honom! Stackarn, han låg och sov och lill-Tv:n gick för fullt! (Undrar just om den har gått hela natten...!) Så idag bjöd jag en morgontrött SE på kaffe..!
SE minne... som han berättade på morgonen, och som jag har hört många gånger, men som jag tyckte var viktigt att skriva om, det han ännu minns, ibland: "Ja, du vet det fanns ju nåt som hette Hedvattnet. Där bodde en bror till farfar, o när han gick bort så var jag o farfar där o rev huse som han hade bott i... o det blev mycke ved av det". Det är en sann historia..! Varje gång SE berättar om ett sådant här minne, så minns han ju naturligvis inte alla gånger han tidigare har berättat dem.. och han har heller ingen insikt om att jag borde ju känna till mycket av det han berättar, då vi har varit ihop i 22 år... det är som om han berättar ett minne för en person som han nyss träffat!
Ringde sedan tusen viktiga samtal... sånt är ju också viktigt! Men det är ändå inte i samma omfattning som det var i början när SE fick sin diagnos! Tack och lov för det...!
SE, som för övrigt hade en ganska bra dag idag, kom på att han skulle storstäda bakom kylen och frysen! (Så så roligt... för det var hans eget initiativ att göra det!) Blev väldigt rent och bra - men jag fick hjälpa honom, när han skulle sätta tillbaka överskåpen på kylen och frysen.. han fick inte till dem som de skulle sitta riktigt... Men han var stolt och jag skröt..!!
Carolina och jag tog en promenad upp till mamma och pappa. De bjöd på fika... och ville visa "den fina presenten", som pappa hade köpt till mamma tidigare på dan! Diamanthalsband, guldring...eller kanske en snygg tröja, trodde jag först! De åker ju till Bulgarien på Torsdag.. Men "den fina presenten" var en engångskamera...!! "Vad ska jag med den till, du har ju kameran med dig?" sa mamma och lät lite purken.. "Ja, men det kan väl vara roligt med en liten skakig upplevelse", svarade pappa, och tyckte nog att han fick till det väldigt roligt ... då mamma skakar så mycket som hon gör! (Som diagnostiseras "familjär tremor") Men det kan jag ju säga... Den vitsen föll inte i god jord alls hos mamma...! Stackars pappa... inte lätt att försöka vara rolig alla gånger!!
Sedan gick jag och Carolina vidare till Coop. En promenad med mycket funderingar om framtiden... och hur den kommer att se ut för oss bara ett år framåt! Det kändes viktigt att Carolina fick prata, om sina drömmar och önskningar för framtiden - kanske ett sätt att överleva för de dagar som ska komma - att ha något roligt att hoppas på också...!
Middag - korv med makaroner...en av lille Davis favoriträtter! Så då blev det så!
SE gick och vilade... och jag tänkte dippa på soffan, men det ville sig inte riktigt...
Såg "Extreme Home Makeover"... och tårarna rann som vanligt på mig! Ja, jag vet att det är ett "tyck-synd-om-oss-tv"- program, och alldeles för kommersiellt, men det struntar jag i... för folk får ju faktiskt hjälp - och jag får lite distans till hur jag själv har det! För mig är det nyttigt att se, att det finns verkligen de som har det så så mycket sämre än jag... och så får de hjälp av teamet, och då gråter jag av att se deras lycka ...! Så är det...!
Sen blev det bara nyheter... och efter det gick SE och lade sig! Han var så trött ikväll...
Pontus P och jag zappade på och skrev blogg... och sist i säng som vanligt!
Roligt idag: SE-minne, kyl- o frysstäd av SE, mamma o pappa, Carolina-pratet...
Mindre roligt idag: ringa överallt, carolina-pratet lite, inge dipp idag...
Tips: Länge sedan ni kollade bakom er kyl och frys? Det kan bli en smärre chock isåfall...! Kolla snarast...!!!
Till alla mina livlinor: Den tid som är - är en lång väg att gå... hur viktiga är inte en livlina då...? När båten liksom inte orkar bära - då är det skönt att ha er nära...!! Tack alla ni.. varje dag! Varje ord, och varje bokstav lägger asfalt på en väg full med grus..!
19 kommentarer:
Du skriver så det känns som jag är med dig i din vardag. Otroligt levande oavsett om det är glatt eller sorgset. Kramar...
Ja det händer att jag undrar över gamla kärlekar, o då dyker de upp ,)
Vad skönt att dagen ändå var bra igår, för det var den väl? Och du kände dig på bättre humör? Hoppas, hoppas...
Ibland undrar man hur det har gått för gamla vänner.
Tänk att man kan tappa kontakten.....
Hoppas att din dag blir riktigt skön idag min vän och att du mår bra.
Allt gott till Dig SE och Carolina.
Kram
Ja, vart tog dom vägen? Jag har inte tänkt på det själv så ofta. Men för varje rad du skrivit så kom jag att tänka på någon. Så många fina männsikor man mött. Kanske får bli ett mål att söka upp någon av dem?
Jag hoppas att livet är så varsamt mot dig som det nu går min vän. Hoppas du får en bra dag. Stora kramar.
Nääääää: tycker du?! Vet inte om jag vågar möta sanningen och kika bakom kylen:p
Fast... nyfiken som jag är så måste jag väl nu och då måste jag väl också städa antar jag. *grmpf*
Vad härligt att läsa om dagena ljusglimtar.
Kram Lallis
Ibland händer det att jag stöter på någon som en gång var min allra bästa kompis. Vi står där som två fiollådor. Krystade meningar kommer ur våra munnar. "Hur har du det" "Hur mår barnen" blablabla. Var har den härliga vänskapen tagit vägen? Vi som delade precis allt!! Fnissade och bytte hemlisar med varandra. Vi har vuxit ifrån varandra. Det känns riktigt vemodigt att det har blivit såhär.
Vet i sjutton om jag vågar titta bakom kylen o frysen *s*
Hoppas ni får en fin dag!
Kram
Hej Bettan. De va tusan va svårt de ska vara o få tag på dig då :) Ja o Björn hade tänkt o titta förbi lite senare idag. Ja försöker ringa igen! Kram, lovelove
Jag undrar oxå mycket över en massa människor som jag inte längre vet något om, kanske ännu mer för att jag precis nyss "flyttat hem" igen...
En någorlunda dag för er igår men viken mamma och pappa du har...ler...
Stor kram på dig och hoppas att dagen din idag blir så bra den bara kan bli!!!!
Ja......vart har det blivit av alla "gamla" bekanta?? Det brukar jag oxå undra!!!
Fy för bakom kyl och frys,städade där nyligen och det är alltid lika skitigt där!!
Skönt med en bra SE dag!
Hoppas ni har det bra idag oxå!
Kramen!
Jag tänkte mycket på de förr, vart alla tog vägen dom man umgicks med flitigt, idag tänker jag inte så mycket mer på dem. Många tog sina liv, något jag bara inte orkar tänka på utan att tårarna rinner. Saknaden vill jag låta vara begravd, de gör så ont.
Men jag är glad att jag får vara din vän Kram i stora lass sänder jag dig.
Äsch, städa bakom kylen... jag väntar tills vi bygger om... :)
Jag känner igen dina funderingar - eftersom jag flyttade så enormt ofta som barn har jag många barndomskontakter som jag undrat över.
Av en slump stötte jag på ett par barndomskompisar för ett år sen - och tänk, de kom knappt ihåg mig... bara diffust. Och inte ett enda dugg hade vi att säga varandra... jag fick veta vad de gjorde. Jag blev så himla besviken - det var inte alls så otroligt roligt som jag hade trott. Då bestämde jag mig för att strunta i att undra över de gamla kontakterna.
Jag vet inte, har nog slutat fundera över det som varit el de som varit... lever nog mer i nuet o försöker se framåt... Livets sorger har nog förändrat mig o faktiskt hela familjen.
Måste hinna kika in hos dig varje dag, tänker på dig i stöket o hoppas du finner de små glädjeämnen i vardagen...
Kramar i mängder
Jag har en fråga. Jag vet att du skrivit om Carolinas nya skola. Men jag undrar om hon ska bo kvar hemma... Har jag egentligen inte med att göra men... Kramar...
Tanken har slagit mig också människor som man har stått mig väldigt nära har man tappat kontakten med. Eller snarare man orkar inte alltid vara den som skall dra lasset om du förstår hur jag menar! Varje tillfälle skulle jag och min min man stå för den sk underhållningen och det kan man ju tröttna på om det bara är från ett håll. Andra har gott så upp i sina familjer att det ser generade ut när man träffar på dem och så lovar de att ringa och så går det ett år osv. Lite tråkigt. Men jag tröstar mig med att det trogna vännerna forfarande finns med oss. Ha det gott/Kramar Tussegumman
Ja jag undrar också då och då över människor från förr.
Skönt för dig med en lugn dag.
Kram Kersti
gisan: Tack snälla, min vän...! Dina ord värmer..! Och du kommer alltid att vara med mig i mina tankar.. och i mitt hjärta...Kram..
ella: Gamla kärlekar...usch för en del, jag minns en Kalle som var finnig, elak och trodde han var Guds svar på vad alla tjejer ville ha.... han är inte ett av mina braa minnen.. om man säger så! Kram...
christina: Ja, men jag önskar iallafall att alla har det bra..! Att tappa kontakten med en vän är så så trist - så jag tänker bita mig fast hos dig...Kram..
isabelle: Ja, många av de man mött har liksom bara fallit bort ur ens liv.. det är lite konstigt! Men skulle man våga, skulle man bli besviken om man träffade dem igen? Kanske är somligt tänkt att stanna kvar i minnet? Hoppas du mår bra idag..? Kram..
lallis: Nej, jag tyckte inte det var någe vidare bakom kylskåpet... det man inte vet, har man inte ont av... är min inställning, åtminstone vad gäller somligt! Ha det gott min vän...Kram..
majsan: Nej, det är det som är så trist... att man växer ifrån vissa "braa" vänner...! Skygglappar - jag brukar ha mina på mig för vissa saker.. du kan få låna mina...! Kram..
cissi: Ja, det blev verkligen inte någon längre visit.. men vi får ta igen det senare...! Du vet var jag finns.. och jag finns ju alltid här för dig, det vet du ju!! Kram..
maria: Ja, jag skulle nog fundera ännu mer - om jag hade flyttat tillbaka någonstans..! Mamma o pappa - ja, som "italienska familjen"...ofta nu för tiden! Kram..
åsa: Varför blir det alltid så himla skitigt där tro? Men det är ju inte ett ställe man städar alltför ofta.. När åker du till go-värmen? Torsdag? Kram..
anita: Men mitt hjärta gråter när du berättar.. förstår att sådana minnen gör alldeles för ont..! Å jag är väldigt väldigt glad att få vara din vän.. Kram..
bloggblad: Ja, sådana bestyr är ju inget man vill göra varje dag precis..! Nej, ibland blir det bara fel.. och då är det inte så roligt alls.. så man kanske ska sluta fundera på somligt, och somliga..! Kram..
dubbelörnen: Ja..jo, jag försöker nog också att leva här och nu... men ibland tänker jag ändå på de människor som har passerat revy i ens liv! Inte så att jag har något större behov av att träffa folk från mitt föregående liv.. men man kan ju liksom undra hur deras liv blev efter det att kontakten upphörde.. som en slags livet-nu-nyfikenhet! Tack snälla... att åka ner till Sörmland varje dag försöker jag faktiskt att göra varje dag! Det finns en speciell gård där, med en speciell människa...!! Kram..
gisan: Jo, hon ska bo kvar hemma! Skolan ligger inte så långt härifrån - kommer att åka buss..! Ser att allt är bra med ditt hjärta.. tack och lov.. Kram..
tussegumman: Vissa människor kommer man nog att sakna livet ut.. medan vissa klarar man sig väldans bra utan! I en vänskap måste man både ge och ta.. så här skickar jag en kram till dig..Kram..
kersti: Vid ett sånt här tänk känner man sig också, konstigt nog lite gammal..? Är det för att man ser alla vänner.. och ovänner på sin väg i en ögonblicksbild, kanske? Kram..
Samma tankar om gamla vänner och bekanta har jag också.
Några gånger har jag skickat kort, eller ett SMS för att kanske ta upp kontakten igen.
Ofta verkar det som att de blir glada, men sedan rinner allt ut i sanden igen.
bollebygdsbo: Ja, det är verkligen trist, när man har varit så modig själv, och försökt ta kontakt..!! Det finns ju så många som har passerat revy i ens liv... både bra och mindre bra människor.. men goda vänner är viktigt att ha..som du! Kram..
Tack för berättelsen om din måndag! Ja, jag undrar också över "alla" människor man har mött och en gång flitigt umgåtts med. Skol- o klasskompisar, kollegor, grannbarn...Många liv!
Så fint du skriver om "asfalt över stora grus." Det var en bra metafor!
Cyberhälsningar mot Sandahöjd
Skicka en kommentar