(Bild SE hos sin mamma 2006)
"Det är tid för en lång resa,
en färd till ett annat land,
ett land som finns i vårt inre,
osynligt och utan band.
(Bo Setterlind)
Lördag...
En dag fylld med... ingenting. Jag har varit så trött hela dagen. Det är som om jag har något i kroppen som inte vill bryta ut... sjuk, men ändå inte!
Sven-Erik har också varit mycket trött idag... sovit mycket. Inte ledsen eller arg - bara trött!
Jag är inte heller speciellt ledsen eller arg, inte mer än den sorg och ilska som alltid ligger där nere och lurar... bara så trött...!
Läste en artikel om boxaren Ingemar Johansson, som har precis samma sjukdomar som Sven-Erik.. och där hans fru Edna Alsterlund berättar om deras resa... Där stod:
"Den forne världsmästaren led av en blandning av Alzheimer, som gjorde honom glömsk och desorienterad, och frontallobsdemens som ofta leder till personlighetsförändringar. Bromsmedicin sattes omedelbart in.
För Edna, som vårdat maken 24 timmar om dygnet, blev beskedet en bekräftelse på hennes fruktan.
- Taket hade ju redan ramlat ner i min tillvaro. I flera år hade jag suttit mitt upp i problemen och sökt svar på hur jag skulle ta mig igenom nästa dag.
Som de flesta anhöriga till dementa ställdes hon inför hundratals nya problem varje dag. Normalt när man lever med en person man älskar och han eller hon frågar något så svarar man som det är. Men med en dement är det bättre att svara det den sjuke ville höra, för att skapa ro och trygghet.
- Om Ingemar sagt att himlen var grön så hade jag svarat "vilken ovanligt grön färg det var i dag".
När samtalet glider in på en anhörigs dilemma - att få plats med både praktiska bestyr och den egna sorgen - då kommer Ednas första och enda tårar under intervjun.
- Biten med sorgen har jag inte haft tid till än. Jag hoppas få tillfälle till det snart, i lugn och ro.
Sin egen och Ingemars framtid ser hon på med perspektivet "en dag i taget".
- Allt blir nattsvart förtvivlan och samtidigt har du det svåraste jobbet framför dig. Att vara vid den älskades sida, även i nöd."
Det känns som en liten tröst, när någon berättar, någon som gör samma resa... och samtidigt, när jag ser på min älskade så vill varken mitt hjärta eller min själ acceptera... men det är precis som hon beskriver... varje dag!
Imorgon är en ny dag... och förhoppningsvis är den här vill-inte-bryta-ut-vad-det-nu-är-känslan försvunnen, och ersatt med lite ny energi och ork!
16 kommentarer:
Förstår att det känns som en viss tröst att läsa om någon som går igenom samma procedur som du nu gör. Önskar du får en skön söndag, kanske en liten promenad i det sköna höstvädret (som jag hoppas du också har) Tänker på dig. Stora kramen till söta Elisabeth!
Det är synd att det "inte vill bryta ut" men så går maken omkring och känner oxå, jag har inte fått tillbaka orken ännu efter förkylningen heller... Det stjäl så mycket energi så det är bättre att bli sjuk istället...
Visst är det en tröst i att se och höra andra som har det på ett liknande sätt som sig själv! Man känner sig mindre ensam i det hela då...
Hoppas att känslan har minskat idag och att du känner dig mer fylld av energi och ork igen! Kramar på dig, vännen min!!!
God morgon min tappra vän
Sänder er en solig hälsning och en värmande kram
Lite guldströssel över denna söndag.
Kram vännen min
Det måste ha varit skönt att läsa. Jag känner igen dina ord i hennes. Det är alltid skönt att känna att man inte är ensam. Finns det kanske anhöriggrupper du kan ta kontakt med? Eller något forum på nätet? För mig har det hjälpt otroligt mycket att läsa om andra som känner , tänker och mår likadant. Både tidigare i samband med utbrändheten och nu med bröstcancern.
Jag önskar dig en lugn och skön söndag fylld av sol och guldklimpar. Kom ihåg att du är en fantastik person som bara förtjänar det bästa. KRAM.
Du har det inte lätt, men en text av andra som är i samma situation som dig kanske kan ge dig lite styrka!
Jag läser och känner med dig. Men jag hittar inga bra ord... Mina tankar är hos dig! Styrkekramar...
En dag i taget! Det är en konst att kunna leva så! Leva i nuet med fokus för framtiden! Det måste vara tröstande att se andra med samma problem läsa om hur det tänker och känner och få perspetiv på sitt eget. Känna att man inte är ensam i det på något sätt! Men för att kunna leva för dagen så krävs det att man får luft imellanåt för att kunna vara stöd för sin älskade. Elisabeth det är viktigt att du också får en viss avlastning för att kunna njuta av det ni har tillsammans. Jag önskar dig allt gott och tänker på er! Ha det gott/Styrkekramar Tussegumman
Jag läser just nu Martin Lönnebos och Tomas Sjödins bok där de skriver brev till varandra. En helt makalöst bra bok med mycket tänkvärt om att ha familjemedlemmar som inte fungerar som andra.
Martin beskriver "hasandets sköna konst" så att jag får lust att dra på mig morgonrocken och pröva...
Jag hamnade här av en slump och har fått ta del av din vardag som verkar vara "berg och dalbana"!
Så fantastiskt att du delar med dig.
Alla varma tankar och vibbar i världen skickar jag till dig!
//ninni
Å kära söta, vad det gör ont att läsa. Tänker mycket på dig och kan bara skicka en cyberkram!
Jag tänkte på dig när jag läste om Ingema Johansson.
Det ger ofta lite tröst när man läser att andra har samma tankar och känslor.
Jag hoppas bara att du försöker få någon tid då och då för det du behöver och vill.
Kramar från Bollebygd
Kanske en klen tröst att även andra har samma bekymmer... men ändå en sorts tröst.
Önskar jag kunde göra något för att underlätta. Mer än säga KRAAAM!
Jag har en fråga Elisabeth - kan jag dela ut ett diplom? Jag vill så gärna ge ett till min rara mentor, som ställer upp och lär mig. Vill du svara hos mig är du gullig. Hoppas i övrigt att dagen varit ok och varma kramen får du naturligtvis som vanligt.
En liten stärkande kram sänder jag dig från ett soligt Enskede.
Jag hoppas att det där försvinner utan att bryta ut.
Kram min vän.
Vi är alla här vid din sida Elisabeth det vet du.. jag kan förstå din smärta, men ändå inte, då jag aldrig haft den sjukdomen nära mig.. mycket har jag sett och haft runt mig, men inte den här..
Ingemar Johansson, ja det visste jag att hann hade samma som din man.. säjer bara önskar dig allt gott och kan bara vara nära som en av dina livliner i denna världen som oxså är så fantastiskt stor..
Kramar om
Skicka en kommentar