Härligt härligt. Vad vore livet utan fika? Jag måste bli bättre på det, tänker att sedan ska jag när det här är gjort och så blir det liksom inte av. Kram Kersti
Härligt Elisabeth.. idag har jag vandrat i min mammas fotspår, varit i växthus och handlat underbara ljung som skiftar i vitt och rosa.. Tänk så glad jag är så länge min lilla mamma finns vid min sida:-) Carpe Diem är vad vi alla borde vara bättre på. Du har haft en underbar stund tillsammans med din vackra dotter, jag med min underbara lilla mammi.. Kramkram Ps. Nu går det visst inte att skicka kommentarer på blogg.se.. det är jämt något där som inte fungilerar..Ds
Åååå, Strömpilen....där var vi för ett antal år sedan, när vi hälsade på dottern som studerade i Umeå. Hon jobbade extra på Din Sko, så vi tog en promenad dit och gick runt i Gallerian. Har förresten en kusin som bor i Vännsäby!
christina: Tack snälla..! Ja, ibland får man möjlighet till vackra stunder.. som man behöver för mindre vackra stunder..! Kram..
kersti: Ja, du har helt rätt! Gå på café, helst ett litet gammaldags sådant, är en njutning..! Det är gyllene ögonblick i en kopp med möten.. Kram..
gisan: Ja.. du vet hur viktigt det är.. med föräldra-banden! Och det behövs inte så förfärligt mycket för att man ska få den där magiska rosetten som knyter ihop.. Kram..
bollebygdsbo: Ja, precis! Man måste tanka lite också..! Men att fika hemma är också mysigt, och extra gott med wienerbröd..! Du är energisk du.. ta av golven på en lördag!! Men jag vet hur det är: hundhår! Inte kul alls.. om det blir för mycket! Än om nu våran Pontus P inte lossar speciellt mycket hår..! Kram..
pialotta: Åh, jag har varit inne hos dig och läst... men inte hunnit kommentera än! Så så så...vackert! När jag läste om dig och din mamma, och din vackra dikt - då rann tårarna! Det var som om du skrev om en annan mamma, och en annan dotter - mig! Att ha en mamma, som är en mamma, är inte alla förunnat! Därför är det en gåva - en gåva att vara så rädd om, och inte ta dess band för självklara! Vi har båda fått gåvor idag...! Kram..
marskatten: Nej, men vad roligt att höra! Ja, det är sig ganska likt där - och Din Sko är fortfarande kvar..! En av Carolinas favoritbutiker för övrigt..! I Vännäsby bodde jag som liten..! Kram.. Ps. När jag går till din blogg kommer jag bara till rubriken - ingen övrig text syns.. vet du om det är något fel hos dig, eller är det något fel här?
Men vad underligt med min blogg, ingen annan har kommenterat samma som du? Vet inte vad det kan vara... Apropå Vännäsby: min kusin heter Christine och hennes man Tommy, bekant?
Åhhh, jag tackar för den fina komplimangen. Nej jag bor inte i ett slott, huset är stort men det är bara ett vanligt hus. Vet du, ibland skulle jag vilja bo i en liten lägenhet med en stor balkong..... Hälsa Carolina att hon är en go tjej, liksom sin mamma. Ha en fortsatt skön kväll vännen med SE och Carolina och lille Pontus P. Kramar om
Underbart att ni får lite egna stunder :) Det där med mor o son/dotter stunder är nog mer värdefulla än man tror. Ser på sonen att han uppskattar våra shoppingstunder med lunch då vi får ventilera det mesta.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
10 kommentarer:
Skönt ni har det idag du och Carolina.
Det måste man ha mellan varven.
Kram på er båda två
Härligt härligt. Vad vore livet utan fika? Jag måste bli bättre på det, tänker att sedan ska jag när det här är gjort och så blir det liksom inte av. Kram Kersti
Härligt meed en mor&dotter-dag :-) Kramar...
Klart att man måste ha lite kördagsfika.
Vi har också fikat, maken och jag. men vi fikade hemma med köpa winerbröd. :-)
Nu ska golvet dras av, det är fullt med hundhår.
Skriver i bloggen senare under eftermiddagen.
Härligt Elisabeth.. idag har jag vandrat i min mammas fotspår, varit i växthus och handlat underbara ljung som skiftar i vitt och rosa..
Tänk så glad jag är så länge min lilla mamma finns vid min sida:-)
Carpe Diem är vad vi alla borde vara bättre på.
Du har haft en underbar stund tillsammans med din vackra dotter, jag med min underbara lilla mammi..
Kramkram
Ps. Nu går det visst inte att skicka kommentarer på blogg.se.. det är jämt något där som inte fungilerar..Ds
Åååå, Strömpilen....där var vi för ett antal år sedan, när vi hälsade på dottern som studerade i Umeå. Hon jobbade extra på Din Sko, så vi tog en promenad dit och gick runt i Gallerian.
Har förresten en kusin som bor i Vännsäby!
christina: Tack snälla..! Ja, ibland får man möjlighet till vackra stunder.. som man behöver för mindre vackra stunder..! Kram..
kersti: Ja, du har helt rätt! Gå på café, helst ett litet gammaldags sådant, är en njutning..! Det är gyllene ögonblick i en kopp med möten.. Kram..
gisan: Ja.. du vet hur viktigt det är.. med föräldra-banden! Och det behövs inte så förfärligt mycket för att man ska få den där magiska rosetten som knyter ihop.. Kram..
bollebygdsbo: Ja, precis! Man måste tanka lite också..! Men att fika hemma är också mysigt, och extra gott med wienerbröd..! Du är energisk du.. ta av golven på en lördag!! Men jag vet hur det är: hundhår! Inte kul alls.. om det blir för mycket! Än om nu våran Pontus P inte lossar speciellt mycket hår..! Kram..
pialotta: Åh, jag har varit inne hos dig och läst... men inte hunnit kommentera än! Så så så...vackert! När jag läste om dig och din mamma, och din vackra dikt - då rann tårarna! Det var som om du skrev om en annan mamma, och en annan dotter - mig!
Att ha en mamma, som är en mamma, är inte alla förunnat! Därför är det en gåva - en gåva att vara så rädd om, och inte ta dess band för självklara!
Vi har båda fått gåvor idag...! Kram..
marskatten: Nej, men vad roligt att höra! Ja, det är sig ganska likt där - och Din Sko är fortfarande kvar..! En av Carolinas favoritbutiker för övrigt..! I Vännäsby bodde jag som liten..! Kram..
Ps. När jag går till din blogg kommer jag bara till rubriken - ingen övrig text syns.. vet du om det är något fel hos dig, eller är det något fel här?
Men vad underligt med min blogg, ingen annan har kommenterat samma som du? Vet inte vad det kan vara...
Apropå Vännäsby: min kusin heter Christine och hennes man Tommy, bekant?
Åhhh, jag tackar för den fina komplimangen.
Nej jag bor inte i ett slott, huset är stort men det är bara ett vanligt hus.
Vet du, ibland skulle jag vilja bo i en liten lägenhet med en stor balkong.....
Hälsa Carolina att hon är en go tjej, liksom sin mamma.
Ha en fortsatt skön kväll vännen med SE och Carolina och lille Pontus P.
Kramar om
Underbart att ni får lite egna stunder :) Det där med mor o son/dotter stunder är nog mer värdefulla än man tror. Ser på sonen att han uppskattar våra shoppingstunder med lunch då vi får ventilera det mesta.
Kramar o natti
Skicka en kommentar