Bild Hotellrum Kung Carl
... är en symbol, och det kändes viktigt att titta på just "Stockholmsbilderna" ikväll! Vårt hotellrum på Kung Carl när vi var i Stockholm i maj... där jag och Carolina hade några underbara dagar med varandra... och där komma-bort känslan gav lugn och ro, glädje, närhet... och den lyckliga låtsas-känslan av att allt därborta, därhemma var som vanligt! Hotellrummet är en symbol för hur bra vi mådde då ... och det behövde jag påminnas om nu...!
För en dag... är det bara vi två kvar.... jag och hon...
Men nu är Sven-Erik här... vi är skilda, fast ändå inte...
Demens... DU är dement... DU ÄR DEMENT...
Och en dag... finns du inte längre kvar... demensboende...
Hur länge till... när började det.... jag vet hur det ska sluta...
Nej, inte nu... knyter ihop i magen... jag flyr till Kung Carl.....!!!
IMORGON ÄR EN NY DAG...
8 kommentarer:
Så vännen! Gråt ett slag, det kommer att sluta när du vill så, den styrkan har du men tårarna behöver ut...
Ja, den dagen kommer och förmodligen kommer du att översvämmas av så många tankar och känslor då... Lättnad över hur lätt livet i vardagen blir med "demensboende", dåligt samvete över att du känner och tänker det, du kommer att slitas i men du ska veta att du kunde inte mer, ingen kan mer...Jag är så ledsen att jag skriver det här men som du vet så är jag alltid ärlig och rak även om jag hyser stor respekt och vill väga varje ord, varje mening för att det inte ska göra ont... Å andra sidan så vill jag inte vara tyst heller för jag förstår att detta redan bråkar med dig, tillsammans med den oändliga sorg du bär...
"Sin sorg skall man inte bädda
på silke och dun
eller gömma för sol och dag.
Nej, den ska brännas av ljuset
och trampas mot kisel
tills den dör av sin egen smärta."
av Brita Ysabel Gustafsson
Jag faller ofta in på den när jag sörjer, när det gör ont och jag tycker att jag inte borde känna, ta på det... Då använder jag mig av denna och får kraft att nöta och stöta allt ont tills de äts upp av sig självt... Det tar tid men det går...
Stora kramar på dig vännen min!!! Jag stryker dig lätt över håret och lägger en arm om dig!!!
Förstår att det var ett andningshål för dig och Carolina.
Mina tankar går till er idag som alla dagar.
Skickar min värmande kram.....
Glada minnen behövs för att man ska kunna ta sig framåt, bit för bit...
Go'aste kramar
Kramar om!
/Lallis
En sorg så stor, så svår att förstå. Var inte rädd att ta emot den hjälp du kan få. Ta hand om dig mitt i allt. Du måste vara rädd om dig!!! Kramar...
kan man lämmna en dementsjuk person hemma ensam medan övriga familjen åker ut och är borta flera timmar, handla,gå på stan åka till stockholm? Är inte SE så sjuk som du säger? Har läst många av dina bloggar och tycker inte att det stämmer överens. Det är inte bra för honom att åka till Holmträsk då han inte tydligen har varit där på länge har du tydligen sagt. Okänd miljö???? Hans syster får ju tydligen inte prata med honom. Varför??? Släpp in hans familj i hans liv. Tror du inte att han skulle må bättre då? Be din svärmor att komma och hälsa på, hon kan ju ta bussen. Känner SE och hans övriga familjemedlemmar allt för väl och alla är fina människor i hjärta och själ.
Du tänker ändå på det som ska komma, lite i sänder, och det är bra. Det är ju en slags bearbetning du håller på med...även om du kanske inte tänker på det på det viset.
Det är klart..ni är som skilda och ändå inte..svårt det där. Det är kanske det du måste göra sen?...
Kom ihåg att du också har ett liv att leva, tiden kommer inte tillbaka.
Kramar på dig!
*KRAM*finner inte orden!
Hoppas det blir en lättare dag idag!
Kram igen!
Skicka en kommentar