(Bild Carolina)
.... hade jag klarat dagen. Jag är en mycket stolt mamma över mina barn. Idag var jag extra stolt över dig, min dotter! Hur skulle jag ha klarat den här dagen utan dig?
-Inatt tog du hand om din lilla brorsson David som är sjuk. Torkade spya, duschade honom och bytte sängkläder... (Bara för att du visste att din mamma har fobi för spya.. och inget din mamma är stolt över, men så är det..! )
-Idag gick du trött till skolan..
-Idag, när du kom hem, gick du och handlade (snälla morfar hämtade dig så du slapp bära...)
-Idag kom du hem med en tidning och lite godis som "tröst till sjuka mamma"...
-Idag lagade du middag, för att mamma inte orkade...
-Idag var du på ett strålande humör...
-Idag var du min lilla livlina...
Tack min älskade dotter.... tack Carolina.
Sen Sven-Erik blev sjuk så är en av mina största rädslor att själv bli sjuk. Både när det gäller allvarligare sjukdomar och mindre sådana..! Vet att det är en ganska vanlig rädsla bland anhöriga, att man inte ska orka finnas till hands, och att man själv inte har någon att förlita sig på när/om man blir sjuk. En dement person förstår ju oftast inte, och glömmer ju från ena minuten till den andra att någon är sjuk... exempelvis, så har Sven-Erik frågat flera gånger idag varför jag har haft en halsduk på mig inomhus... och varför jag legat på rumssoffan.
Så att Carolina ställde upp så fantastiskt idag... det betydde så mycket för mig. Självklart kommer ju också det dåliga samvetet...jag ska ju orka det här! Det här är ju mitt ansvar, och min uppgift att klara... Hon har ju fullt upp med skolan... och livet i övrigt! Hon ska ju inte behöva vara tvungen till det här.. så känns det ju! Så det är också en anledning till varför jag är så rädd att bli sjuk...
18 kommentarer:
Vilka underbara tjejer ni är du och Carolina! Med sån medkänsla hos fler skulle världen se annorlunda ut. Jag förstår hur du känner gentemot Carolina. Men jag vet också hur mycket hon älskar dig. Så att hon får finnas där och stötta om du är sjuk tror jag går bra. Du visar så tydligt vem som är mamma i ert förhållande. Det önskar jag att fler mammor gjorde. Däremot önskar jag att du kunde få mer avlastning på annat sätt. Jag har dock ingen klar tanke på HUR det skulle gå till. Jag bor tyvärr för långt ifrån :-( Men jag tänker på dig!!! Krya på dig! Styrkekramar...
Vilken underbar dotter du har! Det är verkligen något att vara stolt över! Tror att hon säkert var glad över att kunna hjälpa till, så ha inte dåligt samvete över det. Ingen människa kan klara av precis allting ensam, men jag känner igen ditt tänkande, att man som mamma och anhörig ska klara av allting själv, inte be om hjälp eller vackla. Men verkligheten är ju en annan och vi behöver alla stöd och hjälp ibland.
Skickar många varma tankar och hoppas att du snart kryar på dig!
Stor kram från chaos (ännu en kräkfobiker)
Ni har inte bara en duktig dotter utan en helt enastående och jättesöt dotter!
Man kan tacka sin lyckliga stjärna för sina barn.
Goa rara Elisabeth, du måste tillåta dig att vara sjuk när du är sjuk, tror säkert att Carolina förstår och jag tror säkert att det stärker henne av att kunna hjälpa.
Hoppas att du kryar på dig snart.
Tusen tack för dina rara kommentarer inne hos mig, blir så glad när jag ser ditt namn.
Önskar dig SE Carolina och lilla barnbarnet en skön fredag.
Kram vännen min
Söta vännen. Klart du är rädd för att komma ur led, när du har ett så stort och tungt ansvar på dina axlar. Carolina är snäll som hjälper till men hon är ung och stark och orkar säkert med, så där behöver du nog inte oroa dig. Men har du inte funderat över att begära hjälp från kommunen på så sätt att SE får bo på ett vilohem någon vecka, medan du kan få återhämta dig?? Det är vanligt (i varje fall i Stockholm, det vet jag) - det skulle vara välbehövlig vila för dig. Du kan ju gå och hälsa på varje dag för det. Men det är just passningen du behöver få stöd och hjälp med. Det är en rättighet om du skulle vilja utnyttja den. För att du ska orka vidare behöver du några "pick-me-up"-perioder.Det är omänskligt att en person ska kunna orka med att utföra så mycket som du gör. Jag hoppas att Du inte blir ledsen att jag säger detta, men även din läkare har ju påtalat det för dig. Kanske kan han hjälpa dig att ev. gå vidare i saken ang. avlastningshjälp. Jag tänker på dig ofta, ofta och vill inget hellre än att du ska få egenhjälp och få känna dig pigg och glad. Och det är inget konstigt eller sänkande att be om hjälp. XXX och OOO till min raraste vän
Jag blir alldeles rörd när jag läser. Vilken fantastisk tjej hon är Carolina! Men så har hon en fantastisk mamma också.
Det dåliga samvetet känner jag så väl igen. Men vi kan inte orka allt, så är det bara.
Stora styrkekramar till er båda. Och krya på dig.
Du har oxå "rätt" att bli sjuk,men jag förstår vad du menar!
Men jag tror din dotter tyckte det kändes bra att kunna hjälpa dig.
Hon ser ju hur tungt lass du drar varje dag.Och hon såg att du var sjuk och tog över lite av sysslorna.
Så gulligt av henne att köpa tidning och lite gotter till dig!
Härlig tjej! Förstår att du är stolt över henne!
kramen och krya på dig!
Många styrkekramar till er och en massa friskbaciller till dig!
Denna tös är ju guld värd och så fantastisk och det är du med.
Jag hoppas att du snart blir frisk och att du passar på att vila när du kan. Jag vet att infektioner lättare kommer när man är uttröttad och det var på alla infektioner, som jag fick diagnosen "utmattningssyndrom" för 4 år sedan. Var rädd om dig!!
Ja, så är det... Carro är en superdupertjej och det vet ju du men samtidigt vill du inte belasta...
Jag ska försöka att ge dig en liten tröst.... Jag har arbetat som socialsekreterare inom socialpsykiatrin och ofta hade jag anhöriga som ansökte om insatser till de sina och många gånger hade de sjuka hemmaboende barn och då var jag stentuff vid mina bedömningar... Var man tex 12 år så skulle man minst ta hand om sitt rum, kunna klara av att göra mellanmål, lättare matlagning, vara behjälplig vid tvätt, mindre inköp och hjälpa till vid övrig städ osv... Var man 16 år så skulle man kunna vara behjälplig i inköp, matlagning, tvätt och städ... Inte så att man inte fick hjälp med detta men frågan var i vilken utsträckning och omfattning hjälpen skulle vara i...
Ur ett perspektiv kan jag låta hjärtlös, snål och kall, ovan. Men ur ett annat perspektiv, var det klokt... Om en förälder är sjuk så klarar den kanske inte av att lära barnen och ställa de rimliga kraven på barnen utan de kanske inte ställer krav alls eller på tok för höga krav och då gick jag in och styrde upp det lite efter vad som är åldersadekvat...
Så att Carro gör som hon nu gjorde visar inget annat än att hon haft förmånen att ha föräldrar som har haft rimliga krav på henne, inte för lite och inte för mycket... Samt att hon är en superdupertjej oxå förstås.
Så, vännen min, vänd på det och se det ur denna positiva sida att det betyder att något har varit mycket gott!!!
Kramar
Vilken fantastisk dotter du har. Hon har också lärt sig vad medkänsla är av sin mor! Jag tror också att Carolina växer i det hon gör och tycker om att ta hand om sin mamma. Du visar henne verkligen hur mycket du uppskattar henne och hon visar tillbaka med kärlekshandlingar att pyssla om sin mamma. Krya på dig Elisabeth och se det som en gåva... Krya på dig min vän! Styrkekramar från Tussegumman
Jag tror din dotter förstår så väl att du behöver lite avlastning ibland och nu speciellt då du är "fuker"..
hon ser det säkert som en av sina uppgifter och du/ni har säkert gjort allt för henne i hela hennes liv.
Tillåt dig att vara sjuk.. det där kan man inte styra, men självklart är det inte lätt att få ihop allt.. förstår jag oxså.
Såg just på tv4-s morgonprogram en liten bit, då det ventilerades just om denna sjukdom.. Du har säkert som så många andra inte missat "En sång för Martin".. Sven Wolter var oxså med i programmet.. kanske såg du det? Det är svårt att vara anhörig.. Det är oxså så svårt för oss som inte är närvarande i att ha någon sjuk på det sättet att uttala sig om sjukdomen.. men så klart kan man vara nära stöd på avstånd som här i webbvärlden:-)
Kramar till dig och en så skön helg du/ni kan få.
du ska inte få någon form av dåligt samvete för att jag själv vill hjälpa till. jag älskar att hjälpa till, och mår bara bra utav det. att göra dig glad, gör mig glad, you know.
kommer upp på en stund.
love you. puss/ carolina
Elisabeth.
Jag trodde att jag skrivit under gårdagen, men inser att det bara var en tanke.
Idag har jag börjat skriva här tre gånger, men blivit avbruten.
Först en gång på jobbet sedan två gånger här hemma.
Läste att du har en omtänksam dotter som ställer upp. Det är ju till väldig hjälp för dig. Jag önskar att du snart får känna dig frisk igen, men försök att ta det lugnt ett tag nu. Då menar jag inte att du måste ligga hela tiden. Du bör nog nöja dig med att ta hand om de saker som verkligen måste göras. Tänk på att du är väldigt slutkörd och då tar det längre tid att bli helt återställd. Det är också så att du lättare kan bli sjuk också.
Kort sagt: Ta hand om dig själv också!
Kramar från Bollebygd
Ni är verkligen två fantastiska tjejer som har det svårt men som lyckas hitta ljus i mörkret. jag vet att ni är rädda om varandra så det behöver jag inte skriva. Stor Kram
Jag ville bara säga att jag är här ibland och läser Din blogg. Den har så mycket styrka i sig och Du har en förmåga att hela tiden se det positiva runt Dig trots en svår situation. Skönt att ha anhöriga som ställer upp; dotter, föräldrar. Det är guld värt alltid och speciellt när det är tungt.
Du sitter i en svår sits. Det är då sant och visst. Men vilken lycka i allt ändå med den underbara dottern.
Önskar dig en skön helg! KRAM
gisan: Tack vännen... dina ord är som balsam för en liten mamma! Sen är det nog bara en tidsfråga innan det kommer att bli någon form av avlastning! Men du får gärna komma och hälsa på ändå..solstråle! Kram..
chaos: Tack.. vad rart sagt! Och du har alldeles rätt.. som mamma OCH anhörig så försöker man in i det längsta.. och vill skona sina barn så långt det går! Kram..
( o vad glad jag blir att jag tydligen inte är ensam som har kräkfobi.. jag trodde nästan det!!)
christina: Tack goa vän! Ja, det söta har hon efter mamma...typ! Nej, jag bara skojar..hon ska nog vara glad att hon inte ärvt vissa saker efter sin mamma, tror jag! Kram..
eleonora: Jag är alltid tacksam för input och tänk, råd och stöd... jag vet att de ges av omtanke om mig och min familj..! När det gäller avlastning på vilohem så är det lite komplicerat! För det första finns ingen typ av avlastningsplats/vilohem för honom som skulle passa i kommunen än.. han är för ung och för medveten om livet runt omkring ännu!
Visst skulle jag kunna skicka honom på avlastning på ett av kommunens demensboende... men så länge han är så pass medveten om världen runt omkring som han är.. så skulle det vara en ren dödsstöt mot honom!! Tänk dig att sitta på ett demensboende, se en massa gamla dementa människor.. och veta att här ska jag vara..! I dagsläget vore det min värsta mardröm att göra något sådant mot Sven-Erik.. men tiden går ju mot det. Svårt att prata om..det gör ont.. Kram..
isabelle: Tack vännen.. det värmer! Men ibland övergår det där dåliga samvetet till att man känner ett misslyckande över allt man inte kunde ge dem.. vem vill ge sina barn sorg och elände? Så det känns lite skönt att veta att jag inte är ensam... Kram..
åsa: Tack.. vännen! Ja, du vet hur man känner sig när man bara inte orkar... och hela världen därhemma stannar av - bara för att du inte orkar! Hon köpte en DYR tidning.. med en medföljande liten parfym... som hennes mamma neverever skulle köpa!! Kram..
caroline: Tack.. vad snällt! Det värmer med lite sådana nu! Kram..
annela: Tack min vän..ja, hon är verkligen värd sin vikt i guld - och mer därtill! Tack och lov har jag inte varit så mkt sjuk sen SE blev sjuk..och det är nog som du säger att infektioner har lättare att få fäste när man är uttröttad och slut i kroppen! Men jag vilar mycket nu..Kram..
maria: Tack för dina ord till tröst! Rent principiellt har jag samma inställning som du gjorde i dina bedömningar.. men i verkligheten var jag tidigare inte så principfast! Det kan jag ju säga idag - med facit i hand av hennes uppväxt...! Jag gjorde det typiska generalfelet och gör väl lite så nu också: Mamma fixar! Denna insikt och detta handlande i dagsläget skulle i en normal situation behöva revideras åtskilligt från min sida... men i den extrema situation som vi lever i nu, så får man balansera mellan vad som pressar och inte!
Så du vet. det är inte lätt att veta var man ska lägga ribban någonstans nu!!
Tack vännen för dina kloka ord.. Kram..
tussegumman: Tack.. du värmer mitt hjärta! Hon kommer nog också att läsa alla kommentarer här - därför TACK från mitt hjärta.. hon behöver stöd och uppmuntran. Alla behöver vi höra att vi är duktiga och klarar av.. det ger oss ett gott självförtroende! Det finns så så mycket som jag försöker se, och ta emot som gåvor i allt detta svåra.. vackra ord som dessa till exempel! Min vän... Kram..
pialotta: Tack vännen..! Jo, jag har en klok dotter.. som sin mamma är hon faktiskt! (Nej, jag skojade bara..!)
"En sång för Martin".. jag har sett den några gånger - och den gör lika ont varje gång! Ibland orkar jag se den ... ibland inte! Vem som helst kan vara ett stöd för vem som helst.. det är inte sjukdom, omfattning, släktskap eller kunskap som är avgörande.. det är förmågan till empati och omtanke, tror jag! Du är ett nära stöd på avstånd...Kram..
carro: TACK GUMMAN!! Jag vet... men du gör mig glad varje dag! Bara att du finns är den största lyckan för mig.. alltid! Och du hjälper ofta ofta till här hemma, än om jag inte skriver om det jämt..! Vi fikar sen, eller? Kram..
bollebygdsbo: Tack vännen! Jo, jag försöker kurera mig... men utan Carolina hade det inte gått! Det var lite tänkvärt det där du skrev om att det tar lite längre tid att komma igen om man är slutkörd.. det har jag inte tänkt på! Kanske är det en orsak till varför jag känner mig som en liten disktrasa? Kram..
kersti: Tack min vän för dina omtänksamma ord..! Tjejer? Jo, jag tackar! Speciellt mamman då!!
Nej, jag bara skojar lite.. åldern sitter i huvudet, aldrig i kroppen! Visst är det så! Kram..
Hej min kära vän. Vilken underbar dotter du har...Som hon ställer upp för er. Men jag är övertygad om att uppfostran har en hel del med saken att göra också....Så ta åt dig en hel del av äran att hon är som hon är...Hon måste älska er oerhört mycket. Hoppas du kryar på dig nu. Jag är nästan bra nu, har bara fått lite envis hosta. Kram, Annika
Skicka en kommentar