(Bild kvistar och grönt)
Sitter i sängen, kaffebrickan med den halvätna smörgåsen tar plats och kaffet är urdrucket! Sitter i sängen, och ser smulorna som har bildat små prickar på mitt vita påslakan...
Mina vita gardiner bildar passpartout till den vackra tavlan... för naturens gröna underverk, där på andra sidan rutan. Solens strålar avslöjar mina otvättade fönster...
Morgonen är en gåva från natten, en ursäkt för det mörka och tysta...
Morgonen är en gåva från dagen, ett löfte om att vi har fått ännu en dag...
Just nu.... är tiden stilla... min familj lycklig...jag är lycklig... och mina fönster är otvättade...
Fredag igår... ( datorn somnade tvärt igår kväll... !)
Vaknade med mob/väckaren i handen, och Carolina som stod och ruskade i mig. "Mamma, jag tror du har försovit dig lite", sa hon försiktigt. Det hade jag ju... och hon hade både gjort fika och tänt ljus.... så vi hann ändå få våran mysstund innan hon måste iväg! Tack älskade lill-gumma!
Var helt enkelt tvungen att gå och lägga mig och sova några timmar till... ! Två timmars nattsömn var helt enkelt för lite.. (Och det har nog blivit lite för många sådana två-timmars nattsömnsnätter på senaste tiden..!)
SE kom med kaffe, och vi fikade som vanligt tillsammans! Pratade om vädret.. mulet, blåsigt och ett nästan konstant regnande! (Vädret och Pontus P är ju det vi oftast pratar om.. det är här och nu!)
Mamma har kommit hem från sjukhuset! Tack Gud... igen då! Lunginflammation, och något som är fel med urinblåsan/njurarna. Hon har kateter.. och ska gå med den i 3 veckor. Äter antibiotika och .... ser för liten och ämlig ut!! Lill-mamma min... det är du verkligen nu! Jag önskar... nej, jag ber verkligen att du kunde få slippa mer elände nu... lill-mamma!
Plock och städdag..! I ärlighetens namn så har mina/våra städvanor förändrats helt sen SE blev sjuk. Men exakt var, och när förändringen började är svårt att säga... den har ju liksom kommit smygande! Han har alltid varit den husligare och duktigare av oss, medan jag har skött papperslivet, som banken, deklarationer, räkningar, försäkringar..etc etc.
Idag händer det sällan/nästan aldrig att han dammsuger golven...! Idag ser han inte om det ligger damm på golvet...!
Damm på ett golv.. vad gör väl det? Det är inte det jag pratar om... det är den förändring som har skett, den sjukdom som har förändrat den SE jag kände.. inte se, inte viktigt... det som en gång var viktigt förloras allt mer.. för varje dag!
Så nu är det jag som städar, har koll, putsar och plockar ... och det blir inte alls bäst alla dagar! Ibland, men inte ofta, hjälper han till lite om jag ber honom...! Ibland, nästan aldrig nu, så kommer han på själv att han ska städa lite..! Det är det sistnämnda som jag värnar allra mest... när han på eget initiativ kommer på något han ska göra... för initiativförmågan försvinner ju också allt mer!
SE håller på att bli förkyld! Men det är svårt att riktigt veta..! Ena minuten klagar han över halsont, och jag hör också att han låter lite skrovlig och småsnuvig! Andra minuten låter han precis som vanligt, och när jag frågar om han har ont någonstans så svarar han: "Nä, varför skulle jag ha det?" Men jag hör ju att något är på gång...!! Måste nog kurera honom lite..!
Carolina bättre i hostan och snuvan... tack för det!
Pappa skjutsade mig på Willys och handlade. Tänkte ta med mig SE... men han ville inte följa med, utan gick och vilade istället!
Carolina åkte iväg och var barnvakt, och Jonas åkte iväg på kalas. (Carolina var barnvakt hos mamman som skulle på samma kalas som Jonas... så när klockan var halv 2 kom Jonas hem med Carolina... de hade haft roligt, och barnvaktandet hade gått bra!)
SE ringde sin mamma.... som inte var hemma! Igår när han ringde henne så hade hon matgäster ... en upptagen kvinna, lilla svärmor! (Det är roligt isåfall, för hon sitter nog rätt mycket ensam ändå, skulle jag tro!)
Middag... för två. Jag och Sven-Erik... en vi-känsla från en annan tid...! Vi gjorde en resa till en annan tid, en annan plats... då det var bara vi, mittemot varandra, middag för två..... jag vill inte skriva mer om det...
SE gick och vilade... men inte jag! Dippet i soffan har liksom kommit av sig på senare tid - jag vet inte vad det beror på! Rastlös.. lite orolig... jag vet inte!! Mycket som jag inte vill tänka på nu...!
Såg Ugly Betty... både jag och SE. Nyheter och två filmer hanns också med - men SE gav upp, och gick och lade sig strax efter att den andra filmen hade börjat!! Förstod det.. han var trött!
Pontus P och jag inväntade utefolket...Jonas och Carolina..
Sist i säng... allting släckt... alla sov...
Roligt idag: morgonmys Carro... fika med SE... middagen... mamma hemma...
Mindre roligt idag: mamma inte mår bra... vädret... SE förkyld....
Tips: Beundra inte solen genom ett otvättat fönster... deppvarning!
Till alla mina livlinor: Livlina! Jag tycker det är det vackraste ord som finns... och styrkan i ordet befästs av alla de som inte insett dess makt! Varje dag är en gåva av tacksamhet.. och lycka över att mötas av de som har fått det vackraste ordet som sitt.... NI, livlinor...! Tack alltid!
13 kommentarer:
Jag har varit inne hos dig flera gånger för att hälsa på, men du har inte varit hemma. När jag nu läser ditt långa inlägg förstår jag att du haft tillräckligt att stå i. Du poetiska lilla kvinna, hur duktig du är att formulera dig. När jag läser din skrift ser jag allt framför mig som en film! Det var inget roligt att höra att lilla mamma inte mår bra.När man själv är mitt-i-livet är det ofta så att ens föräldrar kommer i den ålder då krämpor och olyckor dyker upp. En ålder jag själv närmar mig och fort går det också! Varför går tiden så fort. Det undrade Christina i morse också. Jag ser i alla fall att allt flyter på bra för dig och det gläder mig. Om fönstren är rena eller ej - vad betyder det, så länge solstrålarna kan leta sig igenom i alla fall. Allra sötaste vännen - en fin och god weekend önskar jag dig med stor kram, fri från baciller
Tack snälla för dina ord om min son! De om mig har jag svårare att ta till mig. Inte är jag så god som du beskriver mig. Jag har allt mina baksidor. Men de syns kanske inte så mycket i bloggen. Men jag tar till mig dina ord ska du veta. Du lyfter mig. Du får Solen att stiga mot himlen, när jag är på väg att rasa neråt horisonten. Kramar...
Mitt i allt jobbigt har du ändå lärt dig att fånga och leva i nuet! Det du har gått igenom som du fortfarande kämpar med lär dig att ta tillvara på allt vackert på ett alldelses speciellt sätt! Det är är en extra gåva du har fått den saken är klart! Du ger mig också otroligt mycket Elisabeth genom att tala om vad som är det viktigaste i livet! Det är inte lite damm i hörnen utan människorna vi lever med. Att göra gott varje dag och leva som dagen vore den sista! Skala bort allt onödigt och fokucera på det viktiga i livet! En sådan insikt får man om man levat väldigt nära Gud och överlåter sig till honom! Att hämta kraft från ovan och våga vara ha förtröstan. Det är det viktigaste ha nu Elisabeth förtröstan, att du har någon bredvid dig som stöttar när du känner att stigen är tung att gå! Jag tänker genast på ett citat som jag hört: Varför går du inte bredvid mig Herre jag ser bara två fotsvår i sanden. Herren svarade jag bär dig! Ha det gott Elisabeth och Kramar till dig och Carolina och SE.
Fy vad jag lider med dig......och inget kan jag göra för att lindra!
Jag skickar över lite kramar och omtanke och hoppas det värmer för stunden!
Kramen på dig vännen!
Du skriver så poetiskt om dina dagar Här och Nu. Egentligen borde vi leva lite mer så.
Både min man och jag hade föräldrar som var rätt gamla - och faktiskt är det skönt att deras sjukdomar och dödsfall kom medan vi var yngre och piggare.
Ha det så bra och kram på dig.
Tack för besöket i min blogg. Brukar smyga här lite då och då... läsa dina fina rader.
Kram!
Tvärs genom Sverige från syd till nord går mina tankar till er.
Skickar en stor varm kram, kanske kan den lindra något?
Ta väl vara på er och allt gott till dig, SE och Carolina.
Kram Elisabethvännenmin
Kikar in och lämnar en kram innan jag ska krypa ner och ägna mig åt skönhetssömn *hehe*
*kramis*
Så härligt att läsa dina rader. Jag tycker det är underbart med era mysstunder!
Om fönsterna är rena eller inte är ju en världslig sak tycker jag(som för övrigt också blir avslöjad av solen titt som tätt) när man kan umgås och ha det gott.
Kram Lallis
Strunt i fönstren! Solen syns ändå!!
Kramar till godnatt och tröst!!
Jag vet verkligen detta med att titta ut genom otvättade fönster... Jag kommer nog att ta till drastiska åtgärder här snart... Önskar så att jag på något sätt kunde lindra, vännen... Kan ni inte få hjälp med till exempel städning så kunde du få släppa lite på den biten, du har så mycket ändå, både praktiskt och inuti...
Stor kram på dig, vännen min!!!
eleonora: Tack snälla för din omtanke, och dina ord av värme..! När det gäller mamma så tycker jag väl bara att det är lite trist att hon vid 69 års ålder varit så drabbad och märkt av sjukdom i mer än 20 år av dessa..! Det kunde väl liksom räcka nu, tycker man! Men som du också är inne på... tiden går fort - och vi med den, och med den lite större risk för krämpor och olyckor..! Tack snälla.. Kram..
gisan: Att ha sina baksidor... det har vi allihopa! Men att se dem.. ja, det ingår väl i godheten! Du ÄR en god människa..! Du lyfter mig ofta ofta... Kram..
tussegumman: Du skriver så vackert så jag tappar nästan orden nu..! Vi kan aldrig bära oss själva, utan det är genom andra goda människor, som du, som vi orkar och finner tröst när det blåser som kallast! När det är som mest ensamt.. så kommer det någon med en hälsning från änglahåll, och så orkar vi en bit till! Tack Gud, brukar jag säga då... så nu säger jag: Tack Gud! Kram..
åsa: Du gör ju hela tiden!! Du finns ju där.. med din omtanke och dina varma ord - även det en hälsning från änglar! Kram..
bloggblad: Tack..! Här och nu.. det enda vi har, men ofta så inser vi inte det förrän vi drabbas av sjukdom eller annat elände! Vi har levt med min mammas sjukdomar så länge.. idag är hon 69, och jag är 46, och precis som du är inne på, så var hennes väl och ve lättare att hantera innan SE blev sjuk! Kram..
nina på johangården: Tack för smyget... du är alltid välkommen! Fina rader.. ja, det brukar jag läsa borta hos dig! Kram..
christina: Expressvärme i retur från Nord till Syd med kramar till dig! Din omtanke och värme lindrar alltid.. vet du ju! Kram..
majsan: Men... enligt de bilder som jag sett kan väl inte du behöva någon skönhetssömn, min vän? Kram..
lallis: Ja, vad är livet utan mys och pys? Skönt att höra att man inte är ensam vad gäller fönstereländet! Håller med dig.. skitiga fönster är en världslig sak! Kram..
annela: Ja, jag struntar i dem... typ! För visst önskar jag ibland att jag hade tid med alla måsten.. men det får bli som det kan med sånt nu! Men som du säger: Solen syns ändå..! Kram..
maria: Åh, vad jag tycker det låter skönt att höra att jag inte är ensam om otvättade fönster! Jag inbillar mig jämt att alla andra har det så himla städat och perfekt..!
Hjälp med städning... nja, det har jag faktiskt aldrig tänkt på! Men det var ju en tanke att fundera lite på..tack! Hoppas din förkylning drar åt rätt håll nu..! Kram..
Skicka en kommentar