torsdag 20 september 2007

Natten är nu...




.... och dagen igår har redan försvunnit. Snart väcker morgonljuset världen...!


In Time of Sorrow

May you see God's light on the path ahead
When the road you walk is dark.
May you always hear,
Even in your hour of sorrow,
The gentle singing of the lark.
When times are hard may hardness
Not turn your heart to stone,
And may you always remember
You do not walk alone.

Nu är barnbarnsvaket över, halsontet är kvar.. och jag är trött! Imorgon/idag är en ny dag som bär framtiden som ett ännu inte upptäckt löfte...

Kram Elisabeth..

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag sveper min trollstav över dig och barnbarnet och viskar en trollformel för friska och sunda stunder. Jag vill inte att du ovanpå allt ska behöva få dina krafter sänkta med förkylning eller influensa. Jag tänker mer på dig än jag kan beskriva! Kramar...

Christina sa...

Usch då, halsont är inget kul....
Hoppas att det försvinner fort.
Kram goa vännen min

Anonym sa...

Hej Elisabeth!

Tittar bara in så här och säger godmorgon. Hoppas att det inte är jag som har smittat dig *ler*. Själv är jag nog på bättringsvägen, men hostar och kraxar fortfarande en hel del.

Ha en fin dag! Kram Ingrid

Eleonora sa...

Ja, det händer ju alltid något med barnbarnen. Är det inte förkylning, maginfluensa eller skrubbsår kan det vara bara längtan, dum kompis eller fånig lärare som gör att dom söker sig till en varm famn som har tid och förmåga att trösta. Mamma/pappa finns ju alltid men är kanske inte tillgängliga just när saker händer. En underbar dikt särskilt de två sista raderna. Med dig går många Elisabeth och alla ger vi våra tankar till dig om att du ska få bli upplyft och att du ska få prioritera dig själv lite mer. Många torsdagskramar min vän

Anonym sa...

Förkylningar och annat härjar friskt nu.. som tur har jag klarat mig, men mannen kraxar lite..
Jo, du frågade om min mamma..
Hon går fortfarande och väntar på sin nya hjärtklaff... tiden.. tiden.. du vet allt tar sin tid.
Var på staden igår med henne och köpte nya skor.. du vet har man krångel med lilla hjörtat så kan vätskeansamlingen bli stort flöde på.
Inga av de gamla passade och hur kul är det att gå i sommarsandaletter nu utan häl och tå:-(
Vi fick tag på ett par "Hästens", ja så heter det märket.. dyra men verkligen bra för henne.
Ha de gott Elisabeth och krya på.

Elisabeth sa...

gisan: Ja... du måste ha svingat ordentligt... för "halsontet" är bättre, än om jag känner mig som en liten disktrasa! Känner att blir det inte värre än så här så...! Tack snälla vännen.. Kram..

christina: Ja.. se svaret till Gisan! Men jag ska inte klaga... har aldrig haft en halsfluss i hela mitt liv, öroninflammation har jag haft en enda gång och då i vuxen ålder... det är nog mera att jag känner oro för att bli sjuk och inte orka för SE:s skull.. Kram..

ingrid: Åh, du fick den där eländiga varianten med hosta! Både Carolina och SE har haft den.. men jag hoppas jag slipper! Lite roligt kan man ju fundera på vad som skulle hända om faran fanns att bli smittad via cyberrymden?? Gissar att datavärlden skulle bli tvärsvart på några sekunder!! Kram..

eleonora: Ja, man minns själv hur viktigt det var med en tröstande famn ibland.. och fanns där ingen då var man otröstligt ensam! Men vi är lite oroliga för lille David.. han har varit från-och-till dålig i 2 veckor nu.. och kräkts, mått dåligt, alldeles slut på ena stunden, men i nästa stund varit precis som vanligt! Idag har han varit och tagit prover på vårdcentralen..!
Dina sista rader: "Med dig går många..." De raderna går direkt in i mitt hjärta - och de lyfter och bär..TACK vackraste vän... Kram..

pialotta: Som jag skrev tidigare... jag tänker ofta på dig och din mamma. Därför blir jag glad när du berättar...! Förstår så väl denna eviga väntan.. en väntan som gör tiden evighetslång och frustrerande..!
Samla på sig vätska.. ja, sorgligt nog är det också en sak som följer med! Äter hon Furix? Min mamma fick för några år sen för sig att hon skulle sluta med den.."hon åt ju nog mycket mediciner ändå" sa hon. Knäppmamma.. ja, jag säger det! För som du förstår gick det ju som det gick... hon hamnade på sjukhuset igen, och de fick ge henne akut urindrivande i flera dar! Men hon blev nog lite rädd också.. för hon har inte gjort om det sedan dess! Tack och lov!

Jag tänker också på... vilken lycka för din mamma att hon har ditt stöd! Bara en sådan sak som att springa och köpa ett par skor.. för oss som är unga (!) och friska är det oftast bara ett rent nöje, men för en äldre människa är det nog inte alls så självklart att kunna göra det!
Du har ett mycket gott och varmt hjärta..tycker jag!
Hoppas er väntan snart är över.. och att hon får en tid! Kram..

Anonym sa...

Jo min mamma har något som jag inte vet vad heter.. vätskedrivande i alla fall, men det där gör bara nytta lite granna.. vissa dagar är värre än andra.. Skorna var kanon.. Hästen har en del skor och de är bredare i lästen.. nu trippar hon idag på lätta fötter.. vet du hon är igång den lilla damen trots alla sina krämpor.. tar ut sig som om var dag var den sista.. nej, men det är bra hon har att göra..
Ha de fint kramar.. ville bara svara dig så att du undrade i kommentaren:-)