(Bild pyjamas)
.... eller karamelldagen? Jag kan inte bestämma mig för vilken sorts dag det har varit... så det blir en pyjamas OCH karamelldag! Kanske låter det lite lustigt.. och visst är det väl lite lustigt att springa omkring i pyjamasen en hel dag, eller att beteckna en vuxen vilodag för karamelldag!? Men pyjamasochkaramelldagen berättar egentligen en helt annan historia... historien om hon som bär sin nattuniform som en rustning, och suger på vardagen som en låtsas-karamell! För så är det ju... egentligen...
Så har det varit idag... och pyjamasen, eller rustningen har effektivt skyddat henne från alla vapen av måsten och tankar på sig själv. Karamellen, som innehåller familjens vardagsbestyr ger henne trygghet och smaken av det bästa hon visste - den kan hon inte spotta ut, smaken av lyckan i hennes familj! För det vill hon inte...egentligen...
Att våga må dåligt, är en konst. En artform som jag aldrig har vågat ... hur gör man då?
Alla tankar som vill upp, men inte släpps fram - hur vågar man tänka dem?
Rädslan, hur bemästrar man den, när den genom en liten tillfällig öppning sipprar ut?
Sorgen, hur lindrar man den, när den hela tiden vill knyta sorgeband runt din arm?
Det som var, hur raderar man det, när det hela tiden hålls levande av nuet?
Framtiden, hur möter man den, när man ska möta den ensam...?
Jag vågar inte må så dåligt ännu, därför gick jag i min pyjamas och åt mina karameller idag...
10 kommentarer:
Ett bra sätt att ta hand om sig är att göra det som känns bäst. En pyjamas-och karamelldag låter inte alls dumt. Din sorg vet jag inte riktigt hur du ska ta hand om. Ut måste den. Men vad är rätt sätt för dig, kan tänkas? Jag vet ju samtidigt att det inte är det lättaste för dig att vara hemifrån. Jag tror att det vore bra att prata med någon. Kanske finns det någon anhörig-grupp att vara med i. Jag vet bara att du oxå måste få plats med dina känslor både nu och sen. Mångamassa kramar Gisan
Godmorgon vännen! Såklart att man kan gå i pyjamas en hel dag, så kan jag oxå göra då och då, jag förstår hur du menar...
Sorg, rädsla och framtiden kan vara något man tar när det kommer eller oxå, som jag, så tar man det hela tiden, tills man är där... Jag smakar oftast i förväg, går igenom det om och om igen, känner all rädsla, målar upp begravningen av mig själv, tänker på maken och barnen... Sen när man gått färdigt i allt det här så tror man sig vara förberedd, ha kontroll... För mig är det viktigt, för andra inte, där måste man känna sig själv och undersöka sig själv...
Ibland kan man behöva hjälp att sortera i känslor och rädslor, en del klarar att göra det med hjälp, andra inte, än en gång man måste prova sig fram, lära sig...
Stora, stora kramar, vännen och må din dag bli en underbar dag idag!!!!
Det gjorde du rätt i!
Den dagen kommer när det går att tänka och känna det där jobbiga!!
Tills dess så gör du rätt i att äta karameller och gå i pyamas :)
Ha en bra dag och kramen på dig!
Det låter ju jätteklokt tycker jag. Att gå i pyamas. Det behöver vi alla ibland. Jag har inga svar på dina frågor. Men jag är förvissad om att du kommer att klara det här. Ur rädslan och ur sorgen föds en styrka. En styrka att våga låta bli att vara just stark.
Stora varma kramar till dig. Du är fantastisk!
Man måste få ha pyjamasdagar, karamelldagar och bara vara snäll mot sig själv.
Då mår man bra och kan vara snäll mot andra också, alla tjänar på det.
Idag skall jag vara snäll mot mig själv, ha spadag, pyssla om mina naglar och bara vara snäll.
Önskar dig, SE och Carolina en riktigt snäll dag.
Kram min goa vän
Elisabeth, du är en så klok människa att när sorg och vanmakt kommer i din väg, kommer du att kunna möta motgångarna vartefter de dyker upp på ditt eget speciella sätt. Gisan föreslår någon anhörig-grupp att vara med i. Det låter bra tycker jag för där får du vädra dina känslor bland andra i liknande situation,som har både insikt och erfarenhet att bidra med. Hjärtekram
Myspys i pyamas och en karamellpåse bredvid.. inte alls fel. Att hjälpa dig eller någon annan med "trassel i vardagen" kan jag inte.. det där är var och ens pyssel, men visst finns det duktiga människor även för det.. kanske som Gisan skriver en anhöriggrupp eller något annat där du kan ventilera dina känslor med andra som sitter i samma båt som du vore kalasigt. Att gå inom sig själv med allt mår ingen bra av.. visst har du dina livlinor, men de finns ju inte i ditt riktiga liv så att säga. Man kan peppa och ge förslag på allt möjligt.. krama om och visa medkänsla så klart. Det är väl det som kallas en god blogganda:-)
Ha de fint i din pyamas och käka du dina karameller.. må så gott du bara kan:-)
Jag sätter ner en godispåse här så du kan fylla på lite då och då:-)
Kramkram
Just det du skriver om att "våga må dåligt" är ingen lätt sak.
Jag vågar inte heller släppa fram att jag mår dåligt. Inte för mig själv och inte för andra.
Jag vågar oftast inte heller må bra.
Detta tänker jag skriva om på min egen blogg, annars blir det en låååång kommentar här.
Hoppas att din måndag blir en bra karamelldag, som lämnar kvar söta goda smaker hos dig.
Hi, hi, när jag hade lämnat min kommentar och det blev nya bokstäver för verifieringen.
Ja då läste jag först in ett "R" mellan "O" och "N".
Min tanke gick då till kalsonger.
Bild på vad jag menar finns hos mig.
*ler och lockar läsare*
TILL ALLA: Nu, när jag läser vad jag skrev... så vill jag bara lämna inlägget. Att-visa-sig-svag-känslan är inte en av de trevligaste känslor att känna, åtminstone inte för mig! Men som jag har sagt tidigare: jag försöker att lära mig att våga må dåligt - och att prata om det..!
Men jag vill med de ödmjukaste tangenterna tacka er alla vackra människor... som med råd, tips, stöd och kramar visar att det också är ok att få må dåligt!
Det bygger mod att våga...!
Sen kan jag berätta att jag är med i en anhöriggrupp som träffas en gång i månaden...! Där träffar jag andra, män och kvinnor, alla äldre än mig.. och som också har make/maka med olika former av demens. Jag har varit på de flesta träffarn.. men inte alla, åtminstone inte nu på slutet. Då jag har lovat Carolina att i dagsläget INTE lämna henne ensam med SE (pga det som hänt tidigare) så har jag stått över dessa möten några gånger! Sen har jag också blivit både ledsen och trött när jag har varit på dessa möten... det är ju många tragiska liv och berättelser man möter..! Så vi får se hur det blir..
Det finns de som inte ger ordet livlina mer värde än tryckta bokstäver, men för mig är ni verkligen livlinor... i det grymma overkliga liv som ödet har serverat mig nu!
Jag tror fullt och fast på att, som "Gisan" mailade om, att vissa människor möter vi av en speciell anledning, och för kortare tid eller i evighet!
Ni möter mig i min svåraste tid.. ni är alla enastående goda och varma människor...
Kram till er alla...
Skicka en kommentar