.... en alldeles sann historia om kärlek.
Vackraste unga bikinibrudarna i Top Model... slötittande i väntan på något bättre!
"Jag tyck du ska va med där" sa han till den 46-åriga frun. Hon med rynkor och gäddhäng..
" Jaha, du tycker jag skulle passa bland de där snygga brudarna" frågade hon skrattande.
"Ja, det är bara att du burra till håret lite" svarade han tvärsäkert och log mot henne.
"Jaha ja... vad ska jag göra med rynkorna då" undrade hon och tyckte han var gullig.
"Ja, men det är bara att gå till målarn, så fixar han det" svarade han utan att tveka.
När en sådan dialog ges kan man bara ta emot den med kärlek. En kärleksförklaring från honom som ser henne som den vackraste i världen.
Hon som redan har passerat bäst före datum. Hon som har rynkor, åderbråck och gäddhäng - och har sett den verkligheten i spegeln.
För honom är verkligheten en annan... han älskar henne, och kärlek har inga skavanker. Den visar bara evig skönhet... i betraktarens öga.
Hon älskar honom...
(Jag valde att tolka Sven-Eriks ord på detta sätt... jag kommer alltid att bära och vårda detta minne som ett av mina vackraste... och fast det gör allt ondare att veta att det är detta jag ska mista... så var minuten av lycka bara glädje just då...!)
Tisdag idag...
Sovmorgon idag...! Carolina hade tagit en "vilodag" så jag behövde inte kliva upp så tidigt! (Hon behövde en "andas-och-varva-ner-dag" idag...) Sven-Erik knackade på med kaffebrickan, och vi fikade som vanligt tillsammans... stunder att värna om nu! Tack min älskade man..!
Carolina vaknade... när hon kom och ville vara med på fikastunden, då gick Sven-Erik. ( Vi har börjat märka att när jag och Carolina är tillsammans här hemma... då drar han sig undan. Inte alltid - men det händer oftare nu.. ! Varför han gör så... ja, det kan finnas många förklaringar till det... konkurrens från Carolina, får ej hela min uppmärksamhet, hänger inte med när/om vi pratar om något som blir för svårt för honom.. jag vet inte!)
Ringde några samtal.. sen lite dusch, mat till Pontus P, lite plock och lite städ.. i den ordningen ungefär!
Var till Doktorn idag.... aldrig kul, och så himla jobbigt varje gång jag måste prata om mig! När man måste berätta om eländet... måste ta upp till ytan och berätta om hur man mår! Att jag i dessa lägen tappar allt "Jag-vill-inte -prata-om-hur-jag-mår-för-då-finns-det-inte-tänk för att jag helt enkelt är tvungen.... han är ju min läkare! Då vill jag bara resa mig upp och gå..!
"Reaktiv depression" står det på läkarintyget. Hur kul låter det?
Men det var ett bra läkarbesök.... och han var ganska irriterad på kommunen som "stjälpt allt ansvar i mitt knä" som han sa. "Inte underligt att jag var sjuk... ansvar för en dement människa 24 timmar om dygnet, utan möjlighet nu till egentid för rekreation och eget tillfrisknande.. att jag lever under konstant stor press... han blir ju inte friskare osv osv" tyckte han också. Det kändes bra när han sa så... jag vet inte riktigt varför, men hans förståelse betydde mycket mycket, för mig som helst hade velat kliva upp och gå! När jag gick därifrån kändes det betydligt lättare än när jag gick dit...med lite tänk från honom för framtiden! (Vad viktigt det är med en läkare som förstår.. man har ju mött några i sitt liv som varit rena rama surättikan..typ!)
Pappa... älskade pappa, satt i väntrummet och väntade på mig. Han hade varit så snäll och skjutsat dit mig... och satt tålmodigt och väntade tills jag var klar! Tack pappa... jag vet inte hur jag skulle ha klarat detta utan dig och mamma.... !
Carolina satt hos mormor under tiden jag var hos läkaren. Det går ju inte längre att hon är ensam med Sven-Erik, om inte jag är hemma!
SE frågade inte var jag hade varit, eller hur det gått hos läkaren när jag kom hem... Han var nog bara glad att jag var hemma igen...!
Middag... tonfisksås och pasta. Snabbt och ätbart! Orkade inte fixa något mer avancerat..!
SE gick och vilade och jag.... dippade på soffan!! Åhh, vad jag behövde det! Helt slut efter läkarbesöket... som jag hade gruvat så inför!!
SE och jag såg två superdåliga actionfilmer igen... men han tyckte den var bra! Sen märker jag ju att han tycker om när vi sitter tillsammans och ser på TV, fikar och mysar.. antagligen för att allt blir lugnt, och jag är nära!
SE gick och lade sig, och Pontus P och jag avslutade kvällen med zappa TV:n och blogga...
Roligt idag: mysfikat... SE bra humör... pappa... läkarbesöket..
Mindre roligt idag: märkbara förändringar SE....läkarbesöket... dåliga filmer...
Tips: Skönheten sitter i betraktarens ögon, alltid... men i min spegel syns då aldrig någon sådan!
Till alla mina livlinor: Starka linor som bär nu... vi hörs imorgon!
11 kommentarer:
Så fin kärleksförklaring, så naturlig och äkta.
Skönt att du hade en läkare som förstår, det är a och o i din situation.
Tack vännen för god natten, blir så glad när jag ser att du varit inne hos mig.
Ha nu en riktigt skön dag med dina kära, tittar in lite senare idag....
Kram vännen min
Vilken berg & dalbana du lever i. Du har en otrolig förmåga att se de fina stunderna som dyker upp. Jag blev så glad och varm när jag läste att du hade dippat. Förstår att du var slut efter läkarbesöket. Det är en anspänning innan och sen är man manglad. Skönt att det är en medmänsklig läkare. Det är vad du behöver. Jag hoppas att du får en dag med dipp idag med. Stora, stora kramar från en som inte kan kommentera den fina komplimangen hos mig... (ser inte mig själv så)
Men du....häng inte upp dig på det som står på läkarintyget!
Det är inte alls konstigt om du hamnat i en depression pga allt du går igenom!
Det hade varit mycket konstigare om du bara hade kunnat köra på som vanligt.
Då hade du varit en person utan känslor,och det är du inte!
Var glad åt läkarintyget istället!!!
Kram Åsa
Åh, så fint sagt! Vad härligt att få höra något sånt från den man älskar!
Sköt om dig, vännen!
Stor varm kram!
Vilken fantastisk kärleksförklaring. Så fint sagt. Och vilket ljuvligt minne för dig att stoppa i en vrå i hjärtat.
Men jag kan också förstå att det gjorde ont. Det gör det när man får njuta av något man vet kommer att försvinna. Tack för att du delade med dig av den stunden. Det var härligt att få läsa.
Vad glad jag blir att det lättade hos läkaren! Toppenbra jobbat! Största kramen!!
Så skönt att hra att du väljer minuterna av lycka framför sorgen även om sorgen alltid är närvarande...
Tycker läkaren verkar bra, jag hoppas att du får medecin mot depressionen och, vännen, de är inte för alltid, bara så länge som det tar din kropp och hjärna att reparera de skador som en depression ställer till med... De är bra med medecin ibland!!!
Hoppas att du får en dag med guldkant på idag!
Stora kramar på dig, vännen min!!!
Elisabeth!
Jag blev glad när jag läste dina ord idag. kanske inte glad är rätta ordet - det kändes i alla fall bra inom mig.
Först den kärleksförklaring du fick av SE.
:-)
Sedan att du kände att läkarbesöket vra bra.
Jag gör precis så som du dkrev om. Talar inte om hur jag egentligen mår. Vågar inte ens hos doktorn för då är jag rädd att jag släpper lös någon som jag inte kan hejda sedan. Rädd att alla dammluckor öppnas och inte går att stänga igen.
Det kanske är just så. Vi kanske ska öppna alla luckorna och låta allt rinna bort innan vi stänger och fyller med nytt friskt vatten.
Jag ska jobba en liten stund nu, eftersom jag ska vara ledig imorgon. Mammaografi och ultraljud.
Innan jag stikcer iväg måste jag bara titta in hos dig.
Det är jag glad att jag gjorde.
Kramar till er alla, men mest till dig
Håller med Isabelle. Hon sa precis det jag tänkte. Den underbara kärleksförklaringen du fick av SE, Oh Gud så underbar, önskar jag hade fått åtminstone något liknande någon gång under mitt 27-åriga äktenskap. Spara den i ditt speciella hjärterum. Många många kramar till dig du strålande kvinna!
Jag har en liten lapp som sitter på badrumsspegeln där står: Du är vacker.
Man behöver få höra det ibland. Det finns olika slags skönhet. Den som sitter utanpå som ofta har ungdomens stämpel på sig och så den som kommer med åren. Den som man får genom att leva. Den som strålar innifrån. Å vad jag tycker att det kan vara vackert med människor som levt, som upplevt glädje och sorg och som inte skäms att visa sina gråa hår och sina rynkor. Kram
Läser hos dig.
Kommer ihåg hur det var.
Jag får nästan-ont-i-magen.
Människor säger att "så hemskt att din mamma inte är kontaktbar längre!"
Jag vet inte jag.
... när man minns dagar då hon sprang mot gruppboendets utgångsdörr för att hindra mig från att gå och hur gullbad mig att INTE lämna henne kvar .. "snäääälla Eliza ..." bad hon viskande och jag ville avlida.
Och så ser jag ditt liv.
Mitt i allt detta.
Och långt mycket mer komplicerat, för mamma var ändå nästan åttio.
Och jag minns läkarbesöken som hon fasade för och känslan av att bli Bedömd, som hon sa.
Dåliga läkare - bra läkare.
En varm kram till dig.
Det var bra att du fick en läkare som förstår. Hoppas att du kan få hjälp på nåt sätt nu, så att det leder till något. För att bara förstå, hjälper föga.
Det är en fullständigt urbota svår situation du har, desto viktigare att du kan se de pyttesmå glädjeämnena och suga på dem.
kram
Skicka en kommentar