... vill inte alls ramla ner i fingrarna ikväll. De snurrar envist kvar i min trötta hjärna. Det har bara varit så mycket idag.
Varit till min läkare. Skällde ut honom. Ja... skämmigt att erkänna... men jag tappade helt enkelt tålamodet med honom. All min energi tog slut sen...
Pratade också länge med min kurator på geriatriken.
Sen allt annat som skulle göras och fungera...
Men jag och Carolina avslutade iallafall kvällen med gofika och tända ljus... å så berättade hon, sådär helt spontant: "Mamma, jag minns en gång för jättelänge sen, när pappa hade gjort fika till oss i köket... då hade han gjort "rundisar" med ost, och paprikan hade han format som hjärtan!"
"Alla såna minnen, Carolina... dom ska du vara rädda om" svarade jag mamma-förstår-aktigt, och kände vemodet. Små vackra vardagssaker som blir aldrig mer...
Jag skriver inte mer ikväll... ska försöka skriva om eländesläkaren imorgon. Det har varit en tuff och ensam dag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Varma kramar till dig där uppe i norr. Jag tänker mig dig med fikat på balkongen. Försök att se lyckan i att ha alla dessa små vardagsminnen även om jag vet att det inte är lätt.
Evigheten är här och nu. På balkongen med en kopp kaffe.
Kramar om dig och ger dig ny varm god kraft! XXX o OOO
Kära Elisabeth. Jag kan förstå att du tappade masken för en stund och skällde på din läkare. Det har jag också gjort.
Det finns många, tålmodiga, vänliga, empatiska läkare som SER människan som sitter framför dem. Men så finns det de som sätter på sig sin maktrock, sätter sig på sin höga pidestal,lägger upp läkarboken framför sig och läser innantill hur människan fungerar. Medan patienten får en pall att sitta på framför, så knäna kommer i höjd med hakan.Ja, detta var ju ironi, men så ser jag vissa i läkarkåren. De tror att de har hela sanningen, att de förstår och vet allt. Så är det inte. Så det du gjorde är inte alls skämmigt. Tvärtom. Att du skällde på honom visar bara att du har en styrka att inte låta någon annan säga och tycka vad som är bra för dig, om du har en annan uppfattning klar för dig. Om det finns möjlighet - byt ut skrället. Du behöver någon som förstår och som du kan känna tillit till.Det är jätteviktigt i din fortsatta väg tillbaka.
Kan ni inte göra de där rundisarna med hjärtan på att bjuda SE, nästa gång ni har utflykt? Bara en tanke som kom.
Hoppas idag blir en fin dag för er
Kramar
Nalle
Jag förstås att det känns tungt och ensamt. Du behöver allt stöd du kan få och då ska man inte brhöva stå ut med eländesläkare, som ska vara det stora stödet. Allt går upp och ner och jag önskar att topparna och dalarna ska jämnas ut snart.
Kramar, vännen...
Önskar dig allt gott! Det räcker med prövningar nu. Nu är det dags för utdelning. Önskar dig och Carolina allt gott. Här är varmt i Göteborgsområdet. Kramar från Tussegumman
Kommer in med en varm, varm kram!!
*Kramar om*
Att möta vårdpersonal som inte förstår är mycket tungt. Jag hoppas att det finns andra du får bättre stöd av. Styrkekramar...
Eländiga läkare...bra gjort att ryta ifrån. Det ska du inte skämmas över. De ska finnas till för dig och inte tvärtom!
Hoppas din tisdag varit bra och att onsdagen blir bättre! Kram
Det är läkaren som skall skämmas för att han/hon tillät dig att bli så arg!
De har betalt för att ta hand om människor och det är du som betalar!
Styrkekramar.....och njut och ta emot naturens energi nu i våren
Skicka en kommentar