och jag lämnade SE där vid fikabordet. Min kappa hade jag lämnat på hans rum...
Vårdplaneringen... en träff med sjuksköterska, sjuksköterskeelev, sjukgymnast, arbetsterapeut, jag, och den vårdare som både är min kontaktperson, och den som har extra ansvar för SE...
Dessa möten kommer att hållas två gånger per år.
Alla berättade om SE utifrån sin profession... och jag fick berätta min/vår historia. Ett mycket mycket bra möte... där jag fick tillfälle att berätta om den person SE hade varit innan han blev sjuk, och hur han hade förändrats allteftersom sjukdomen fortskred.
De berättade om de tester som hade gjorts... sjukgymnasten berättade t ex att hans fysik var väldigt bra, men att han inte riktigt kunde bedöma sin egen fysiska styrka längre. MMT-testet (minnestestet) var nu 15 utav 30 möjliga... vilket var ganska dåligt.
De berättade också om hans vardagliga rutiner nu... och att han klarar det mesta själv vad gäller hygien, men bara ett moment i taget, och efter tillsägelse hela tiden.
Glad, positiv, snäll, lättsam var bara några av de positiva omdömen de sade om honom... och jag kunde bara bekräfta... att SE var, och är en av de godaste människor jag fått möta i livet.
Han kommer nu att få en ledsagare... som jag också kommer att träffa för att berätta om SE.
De ska även prata med vaktmästarna på Sjöjungfrun om det finns någe som han kan hjälpa till med där..
Han ska även få prova på lite andra aktiviteter som de har...
Som sagt... det var ett mycket bra möte. Jag kände deras ambition och vilja att göra det bästa för SE, utifrån hans sjukdom och förutsättningar...
..........
Vackraste minnet att gömma:
Sen gick jag för att hämta kappan på SE:s rum... och den var borta! Tänkte först att jag kanske inte alls hade lämnat den där... men efter en stunds letande på hans rum så hittade jag den... ihoprullad i en plastpåse längst in i hörnet! När jag tog upp den så kände jag någonting tungt i ena kappfickan... och där hade SE stoppat ner en stor flaska av sitt rakvatten!
Då blev det lite lessigt... vad tänkte han då... egentligen? Kanske ingenting alls... eller så var rakvattnet symbolen för honom... att han skulle följa med hem?
Jag vet inte... men vemodigt kändes det. Å detta lilla minne kommer jag att gömma i hjärtat...
När jag sedan gick satt SE och åt middag med de andra. Jag gick fram till honom och sa att jag skulle komma tillbaka senare... han tittade bara upp lite och sa: "Jaha..." och sen fortsatte han att äta. (Det kändes lite tungt det med...!)
Men det var en bra dag... en bra vårdplanering... och den bästa bästa stunden med Sven-Erik!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Så fint det är att höra att personalen och läkare gör sitt bästa för att göra tillvaron god för SE. Och gott för dig att höra att de tar hand om din käre på allra bästa sätt. Hoppas den biten ger dig ro. Kram vännen
Så skönt att det blev ett lyckat möte för det är ju så otroligt viktigt.
Tack rara Du för att du tittar in på min blogg och orkar när du har så mycket omkring dig.
Önskar dig en god natt min vän
Kramkram
ja du Bettan det låter ju som det är ett bra ställe som svempa har kommit till. nu e det bara att se till så du o Carro kommer iväg till stockholm så ni får lite miljöombyte efter denna tuffa vinter o vår
kramar från götet
Kära Elisabeth. Va skönt att mötet blev så bra, och att de tycks ta hand om SE på allra bästa sätt.
Det fina minnet som du skriver om, tycker jag du ska tolka precis så som du gör. När man inte riktigt vet, eller förstår ett budskap, så tycker jag att man kan tillåta sig att tolka det på sitt eget sätt.
Jag önskar dig en fin dag idag.Varma kramar Nalle
Vilket underbart ställe det verkar vara, det är skönt när man vet att personalen gör allt för att de boende ska trivas, som att man får hjälpa till med saker och att de faktiskt anstränger sig för att lära sig om hur personen var innan, ibland kommer de ju ihåg ganska mycket från sina liv. Mormor hade tex en sköterska som pratade med henne om Hälsingland där de båda kommer ifrån, barndomen var det hon kom ihåg mest :) Att SE var mer koncentrerad på maten än dig när han åt är inget att ta personligt. Skönt i alla fall att du kunde glädjas åt en härlig dag :)
Vad roligt att höra att SE har det så bra och att de tar väl hand om honom. Det känns väl skönt för dig.
Kram Bodil
Underbart med en vårdplanering som är lyckad, har varit med på flera st eftersom jag jobbat inom vården, en del bra och en del dåliga...måste kännas bra för dej att du vet att SE har det bra och att han finns bland fina människor.
Stora goa kramar från mej..
Undrar jusst hur han tänkte där? Han har nog kommit till ett bra ställe där personalen även bryr sej om dej!Stor kram/ Kajsa
Skicka en kommentar