tisdag 6 maj 2008

Paraplyet heter Sven-Erik..




... och därunder står jag kvar med sorgen. Hela tiden känns det så... !
Som ett utbrett paraply så svävar han över mig. Hela tiden så finns han där...!
I mina tankar... min vardag... min gråt... mitt skratt... mina myrsteg... mitt liv... så breder han ut sig som ett paraply över mitt huvud. Ett tungt och sorgligt paraply...

För det är så det känns... men det är väl så det blir, kanske? När man på något sätt ska försöka hantera en ny vardag... hitta nya vägar... bearbeta det svåra... och samtidigt... ändå... fortfarande ha ett liv tillsammans. Fast han där... och jag här.

Jag vet inte... jag är dålig på det här med sorg. Jag önskar att det fanns en maual för sånt här...!

........

Men dagen har varit... bra.

Tog morgonpromenaden med Pontus P. Å det var ingen höjdare med en Hagaparkspromenad i ett höstkallt Umeå... så det blev bara en kortare sväng. Det är sådana gånger jag tittar lite längtansfullt på Pontus P.... han slipper både långkalsonger och yllekappa!!

Carolina gick till skolan... och det hade gått bra. Mest tyckte hon att lunchen varit dålig...

Mamma och Pappa bjöd på kaffe. Pappa hämtade mig... och Pontus P. Tack snälla...

Väl hemma igen så fortsatte jag med att tömma flyttkartonger... och bar upp mycket till vårt förråd på vinden.

Gick och handlade lite middagsmat... nudlar med skink- och svampsås. Carolina var "superhungrig", då hon inte ätit något på skolan... (Att vara bara två till middagen nu... jag och hon... det är som med mycket annat nu... overkligt!)

Dippade på soffan en stund... behövde det, då jag sover så himla dåligt på nätterna nu igen!

Pratade länge med en vän... en vän som gör samma resa som jag nu. Hon har också en änglavinge, och är en stor livlina för mig! Jag hoppas jag kan vara detsamma för henne...

Fikade med Carolina...

Nu är natten här... jag är som alltid... bara så så trött!!

.........

Sov gott alla änglavingar..!

13 kommentarer:

Gisan sa...

Så mycket sorg och så svårt att veta hur man "gör". Jag önskar att jag kunde skicka dig en manual. Hela livet borde ha en manual. Idag finns inga kloka ord från den här tösen. Men mina tankar och min kärlek har du som alltid. Kramar...

Anonym sa...

Vill krama dig och önska dig en dag med varmt och soligt väder så att promenaden med pontus P blir ljuvlig. kramkram
Ewa

Eleonora sa...

Du är duktig Elisabeth som håller igång och styr i ordning ditt nya hem. Att sortera upp på vinden och att bära tunga kartonger är minsann inte det enklaste. Ta det i din takt och tillåt dig att dippa på soffan närhelst du känner för det.

Ja Kolonin Iris ligger nästan i samma område som där dotterns kollo ligger. Det är verkligen som att komma ut på landet, fast tunnelbanan går bara 5 minuters promenad därifrån.Flera av mina vänner flyttar ut så fort vattnet är inkopplat och stannar så länge det går. Ett ganska unikt boende!

Jag har mailat receptet till dig. Kram kram

Christina sa...

Det är svårt att hantera och alla är vi ju olika.
Men man skall följa sitt hjärta då blir det bäst.

Önskar er allt gott vännen
Kramkram

Eleonora sa...

Denna helgen kommer Sofia-flickorna att tävla i gymnastik i Umeå - ifall du är intresserad. Mitt lilla barnbarn Sofie kommer att vara med. Dom är jätteduktiga så jag tror det kan vara trevligt att titta på. Kram kram

Anonym sa...

Så småningom kommer paraplyet att fällas ihop och du kommer att se att det inte regnar sorg varje hel dag. Det är jättesvårt att acceptera men kanske de fina minnena från ert liv tillsammans kan ta över sorgens plats så småningom.
Kramar från Nicoline

Gårdsromantik sa...

Ja man borde ha en manual som du säger!

Tänker på dig och skickar dig många kramar!

Maud

Anonym sa...

Paraply - ett så vackert ord,
så mycket vackare uttryck än det jag använde,
- "stor våt filt" - en stor, våt och tung grå filt av sorgsenhet kändes det som, tyngande och alltid närvarande.
Nu har min filt torkat upp, blivit stora revor och hål i så man kan se solen och känna glädjen som fanns där trots allt ....
/Lena

Tussegumman sa...

önskar dig allt gott min vän. Ni klarar det här men låt tiden ha sin gång. Gör mycket som ni tycker om du och Carolina.Ta en gofika på stan titta på saker gillar! Fyll på med så mycket mysigt som går! Tänker på er/Många Kramar Tussegumman

Gårdsromantik sa...

Tack för ditt beröm!
Det värmde!

Kram Maud

Anonym sa...

Hej gumman....
Länge sen jag kommenterade hos dig... Förlåt. Jag kikar in varje dag men vet aldrig riktigt vad jag ska säga.. Dåligt. Hoppas du har en fin kväll..... Har du försökt kika in till mig igen? Jag kan inte hitta något fel där.
Massa varma kramar.....

Åsa! sa...

Hej Elisabeth! Hittade din blogg genom Bloggblad. Det är en otroligt gripande och tragisk berättelse om livet när det är som allra värst. Jag kommer att följa din blogg! Hoppas du får sova gott i natt!

Anonym sa...

Manualer är så svåra att läsa ... och ofta stämmer de inte heller. Bättre kanske att bara följa med och se vad livet ger till tröst. Små, små glädjestänk som letar sig fram mitt i eländets elände. KRAM!