tisdag 9 november 2010

Det är så...

... att man nästan inte vill ringa till pappa nu.

Han ringde mig i förmiddags, strax innan jag skulle gå på RK, och berättade att mamma väckt honom tidigt imorse och bett honom ringa ambulansen. Hon var så dålig...

Nu är hon inlagd. Tack och lov på ett sätt...

Men... kanske piggar hon på sig lite, och orkar komma igen... igen då.
Eller förresten, självklart så gör hon ju det!!!

Jag ska ringa pappa lite senare ikväll... jag gissar att han är hos henne nu.

.........

Men jag fick en stor stor överraskning när jag kom hem! Carolina hade lagat en god morotssoppa och bakat frallor till. Va? Jag blev verkligen så himla glad.. och imponerad! Å jag sa som det bara måste vara... att mat-och-bak-genen, den har hon fått från den Ingelssonska sidan... och från pappa. För hade det varit jag... då hade det nog blivit morotssoppa på burk, och färdigköpta frallor!!
Å jag är helt säker på att Sven-Erik håller med mig...

Glömde nästan nu... hon har bakat päronpaj också. Så snart ska vi gofika...

Jag är trött.

4 kommentarer:

Camilla sa...

Tänk så glad man blir av sådana överraskningar. Det behöver sannerligen inte vara smycken och resor, för att man ska bli glad och varm om hjärtat!
Vilken fin tös du har.
Hoppas att mamsingen har det så bra som hon kan.
Kramar

Eleonora sa...

Vad hon får gå igenom mycket din lilla mamma. Även pappa måste orka vara med och hjälpa till. Tur att dom har varandra. Det känns som om solen börjar dala för din mamma - det har varit mycket tunga saker för henne nu. Skönt att du också finns där vid hennes sida.

Rara Carolina som uppmuntrade dig med så god mat.

Di sa...

Å Vännen! Håller verkligen tummarna för din mamma, samtidigt förstår jag utifrån din beskrivning att hon har liksom min mamma jättemånga saker att kämpa med...stora många styrkekramar till er alla, och C har verkligen gjort en härlig insatts i köket :)
kram igen

Unknown sa...

Så duktig Carolina är.
Det finns mycket trygghet i ~dofter~, både att minnas, hämta, och att skapa.

Och lilla mamma...hur är det med henne...nu? ♥

Jag har en ny blogg igen, så Du vet.
Den blir nog kvar, för det känns så.


Kramar, från Eva