onsdag 24 november 2010

Nä, men va?...

... är min reaktion. "Nu igen..?" tänker jag lite förvånat.

De som har följt min blogg vet att jag mycket mycket sällan brukar bemöta, eller lägga ut de anonyma kommentarer som jag får, och som endast syftar till att... eh, ja vad då? Å jag har fått många...

Men ibland blir jag bara så... ja, jag vet inte vad jag blir... men oftast så har jag bara känt en stor empati och ömkan för de människor som med anonymiteten som skydd tycker så mycket om att slå på människor som redan ligger.
Jo, men säkert... jag gör verkligen verkligen det! Tycker synd om! För när man skriver en kommentar som den jag nyss fick... då är man en människa som faktiskt inte är riktigt frisk! Å sjuka människor är det synd om...

"Vi är många som tycker att du inte bryr dig om din man och det är ju sant eller hur? Du sitter bara framför datorn och beklagar dig. Om du skulle älska honom som du säger så skulle du vilja vara hos honom också i bland. Det är tragist att dina bloggvänner köper det du skriver, men dom känner inte dej...."

Om jag bara för mitt liv kunde begripa vad det är dessa människor vill?? Jag menar, jag skulle ju förstå om den anonyme hoppas att jag på någe sätt skulle ta åt mig... bli ledsen... deppa ihop... känna mig trampad på... eller någe annat trist. Men, och som jag uttryckligen tagit upp här flera gånger tidigare, dessa kommentarer får ju inte den effekten på mig! Vad är det för lönt då..??

Jag skulle också förstå om den anonyme i sitt eget liv inte fått den bekräftelse och uppskattning som alla människor bör få... och därigenom vänt sin avundsjuka mot mig. Jag tycker bara att det är lite trist att dra in "mina bloggvänner" i det...

Eller kanske är det helt enkelt någon som vill skrämma mig till tystnad?


Jag förstår verkligen inte...


..........

Kommentaren finns under mitt inlägg "Jag sitter som vanligt i rumssoffan.." Nu lägger jag ut den. Mest för att belysa hur sjukdom hos vissa slår...

10 kommentarer:

Caja: sa...

Men du...det är bara idioti, bra att du inte bryr dig!!! Varför lägger någon ner möda på att plocka fram, läsa och kommentera en sida där man inte finner nöje med läsningen kan jag ju undra....

Världens största kram till dig Elisabeth!/caja

Ruta Ett sa...

Jag tycker att det verkar vara precis tvärtom att det är vi, dina bloggvänner, som känner dig bättre än den trista person, som skriver anonymt. Annars skulle h-n veta att det är bortkastad tid att skriva anonyma kommentarer till dina inlägg.
Varm godnattkram

PS Tack för dina fina ord hos mig, käraste vännen!

Camilla sa...

Människor agerar/reagerar så olika när det gäller sorg. Så som du agerar/reagerar gör kanske inte en annan person. Men oavsett hur man agerar så har ingen annan rätt att döma eller fördöma hur just jag gör. Det finns ingen självskriven manual man ska följa när någon blir sjuk eller dör. Man måste inte varken göra si eller så. Människor som dömer andra lever ett väldigt ynkligt inskränkt liv. Att man med vett och vilja kan kritisera någon annan som lever med sorg är helt omänskligt. Det är ungefär som när någon blir änka/änkling. Då anser sig vissa ha rätt att avgöra när det är dax att träffa någon ny - eller OM dom ska få träffa någon ny.
Tack o lov att du kan skaka det av dig, för det är verkligen en otroligt labil människa som skrivit den där Anonyma kommentaren. Bara att man anser sig vara tvungen att vara anonym, säger det mesta om kommentatören.
Sköt om dig och kämpa på.
Kramar

Unknown sa...

God vintermorgon, min vän ~~~

Jag läser Din blogg,följer Din livsvandring genom dom skrivna orden, och bilderna, läser lite mellan raderna...och jag kan nog förstå såna här reaktioner kring Din person.

Du lyssnar inåt, och väljer Din egen väg, samtidigt som Du ständigt utför en mycket svår balansakt.

DU, är en kvinna, med urkraft.
Det kan skapa...vågrörelser, runtomkring...

Önskar Dej, och Din lilla familj, en fin vinterdag ♥

Många kramar, från Eva

Renée sa...

Tycker synd om denna människa faktiskt... Hur kul kan det vara att sitta och läsa bloggar som man blir irriterad på hela dagarna? Kan ma ninte göra roligare saker?

Anonym sa...

Det finns så många idioter här i världen, som får någon form av maktkänsla av att trycka ner andra. Men om man måste vara anonym för att kunna skriva sån skit så är man väldigt ynklig!
Verkar som om det är någon som tycker den "känner" dej.
Det som finns mellan dej och din man är det bara du som kan återge.
Så bra att du inte tar åt dej av skiten!
Kram!

Anna-gravid i vecka 26 sa...

Oftast de som yttrar sig på detta sätt mår inte bra själva eller har väldigt svårt att se flera perspektiv. Jag vet att du och jag inte sörjer i samma sorts situation. Men de liknar varandra då personen som finns är levande men ändå inte finns kvar. Min mamma har ju inte funnits under hela min uppväxt men ändå så lever hon ju rent fysiskt. Känner med dig så mycket! Och jag känner inte dig men du berör mitt innersta som få kan. Stor Kram!

Eleonora sa...

Den fega anonyma personen hade lagt sin kommentar efter att jag varit inne hos dig och nu har jag gått tillbaka och läst kommentaren. Illvillig person som verkligen inte känner dig, som kanske tror sig göra det men gör alla feltolkningar som kan göras. En person med dålig insikt. Alltså ska du inte bry dig alls om denna kommentar.

Vi har ju träffats flera gånger och jag kan med övertygelse säga att jag känner dig - du är en fin, empatisk och rar kvinna, som bär din svåra sorg med mod och värdighet.

Ingen människa är perfekt, vi har alla våra fel och brister. Din omsorg och tankar om SE är dina egna och INGEN ska beskylla dig för icke engagerande handlande. Du gör allt du kan och mäktar. Det är inte anonyms sak att ens lägga sig i förhållandet mellan dig och din man. Eller ens att tycka något. Ändå mindre leverera oriktiga, nedvärderande kommentarer!

Du Anonym som läser detta - välj en annan blogg att besöka - du finner uppenbarligen bara kritik att läsa den här bloggen.

Stå på dig Elisabeth, radera dessa anonyma kommentarer. Låt dem inte oroa dig. STOR STOR KRAM TILL MIN RARA VÄN.

marita sa...

Bry dej inte om sådana människor,det är bara idioti,när folk orkar sitta där och klanka ner på människor har det svårt.Dessutom inte vågar stå för vem man är.En som vet/kram till dej

Elisabeth sa...

Till alla underbara människor: Tack! Jag återkommer imorgon med bättre respons på era så oerhört fina, kloka, och värmande kommentarer! Nu måste jag försöka sova lite.
Varm kram till er alla..