... och tänkte på dagen som varit, och farit.
Å snöflingorna, som jag älskat ända sedan jag var barn, fick mig att le, och känna en värme. Som om de dalade ner med en känsla till mig. En känsla som sa:
Hur mycket tårar och sorg du än äger, hur stor saknad efter din älskade som du än bär, och hur djup oro och rädsla livet än bjuder dig nu, över att förlora ännu mer, så finns det en sak... en sak som detta svåra aldrig aldrig någonsin kan ta ifrån dig....
"Jag har varit med om dig, så jag kan aldrig förlora dig!"
Tack snälla snälla snöflingorna... ni har alltid kommit med ljus till mig!
..........
Nu är jag trött. Varit hos mamma och pappa och hjälpt dem med lite julstäd idag. Både Jonas och lillebror Fredrik med sina respektive familjer var också där. Mamma satt hela tiden i sin stol... eller låg och vilade. Pappa servade med kaffe och pyttipanna...
Tack snällaste snälla Gud i himlen, för att vi fick dela den här dagen med dem...
Nu är Carolina trött. Helt slut efter att ha storstädat, och gjort adventsfint här hemma hos oss. Tack gumman... det är väl ingen sak för mig att gå bort och hjälpa mormor och morfar några timmar, när jag har en sådan himla duktig dotter som du!
Tack snälla Carolina...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad gullig din prinsessa är! Såklart att det är lätt att hjälpa sin mamma och pappa när man har en sån fin flicka som du har! Den anonyma ska du inte bry dej om! Det måste vara en människa som aldrig upplevt livet självt! Kram
Det låter gott att du fick stunden hos mamma och pappa och att du sedan kunde komma hem till ditt fräscha hem! Och att snöflingorna "talar" med dig på balkongen. Härligt Elisabeth!
God Advent och kram från
Eleonora
kAJSA: Tack snälla! Det ska jag hälsa henne... fast jag gissar att hon nog läst dina fina och omtänksamma ord redan! Nej, anonyma kommentarer har jag aldrig brytt mig särskilt mycket om. Jag brukar för det mesta bara tycka synd om de som ägnar sig åt denna form av mobbing! Kanske blev de själva mobbade som barn.. vem vet? Varm kram..
eLEONORA: Ja, jag vet vad jag har idag, oavsett vad, och jag är mycket rädd om det.
Snöflingor har så långe jag kan minnas alltid kommit med ljus- och glädjekänslor... det är ungefär som Nalle Puh säger: "Ingen kan väl vara nere med en ballong!" Så känner jag för snöflingor... Varm kram..
Vad fint skrivet.. och ingen kan ta ifrån dig nånting...
Kramar
Skicka en kommentar