"Vet du vad som gör ont mamma..."

... å som jag försöker ännu hårdare att förtränga nu?"
"Nej, vadå? svarade jag. Fast jag egentligen redan visste..
"Att pappa inte kommer hem mer... att han ALDRIG MER ska komma hem till oss!! Jag vill inte veta det, mamma... jag vill att han ska vara kvar i Holmträsk!!"

Så det är för jävla (förlåt gud) svårt nu! Vi har så länge lyckats förtränga och låtsas... att han är i Holmträsk, eller att han är i Raja och bygger på stugan. Eller bara har gått ut ett slag. Bara för att överleva.
Nu går inte det längre... eller iallafall allt sämre... och det är då.... det är då en mamma måste vara den bästa, starkaste, roligaste, tuffaste, och mest hittapåiga mamman som finns när det gäller att mildra det svåra. Speciellt när det tränger sig på under ett ensamt höstlov... och jag tror jag har fixat till det rätt bra ändå! Hon hittar också på... bakar sockerkaka, och försöker låta uppåt.

Men att skriva om det kämpiga... då när jag försöker, både för mig själv och henne, att hitta på så mycket input och mys som jag bara kan... det är svårt. Bättre att uppleva det svåra och få lämna det fort... än att också skriva om eländet. Sen finns det lite annat runt omkring som jag inte skriver om här just nu...
Men Gud, vad skulle jag inte ge för lite mer sådärsåmanorkar-input utifrån??

Men... idag är det söndag! Nu ska jag fixa lite mer gofika... duscha och gnola på lite i duschen... tjoa på lite med disk och städ... det blir bra. Bäst!!

Å vi tänder inga ljus för de som slumrar... hur skulle vi kunna göra det? Käraste.
Det är fars dag snart...