eVA: Tack Eva, för dina ord av omtanke om oss.. jag hoppas du vet hur oändligt mycket det betyder att få ord som bär nu... nu när det verkligen går som svårast. Du min kloka vän, som jag tror kan utläsa precis det mellan mina rader... tack snälla! Varm kram..
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Nog lyser det hemlängtan i Din Mors blick, och jag hoppas att hennes blodvärde nu är bättre, och att hennes önskan kan bli sann.
KRAM om er alla ♥
Eva
eVA: Tack Eva, för dina ord av omtanke om oss.. jag hoppas du vet hur oändligt mycket det betyder att få ord som bär nu... nu när det verkligen går som svårast. Du min kloka vän, som jag tror kan utläsa precis det mellan mina rader... tack snälla! Varm kram..
Skicka en kommentar