Minnena ser mig
"En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.
Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.
De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter.
De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande."
(Tomas Tranströmer)
En dag så skulle jag vilja springa ut i den där grönskan... men just nu så vill jag bara somna om igen. Å inte heller skriva om oro och dåligt samvete...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En underbar dikt! Skön att ta till sig. Kram från Eleonora
Kram Kram Kram!!!
Skicka en kommentar