fredag 17 augusti 2007

Dagen idag...



... har varit lite tung. Så blir det somliga dagar... Nu är natten här, och min energi har tagit slut. Alla i familjen har för länge sedan gått till sängs, kvar sitter en trött och lite ledsen en, som inte orkar så mycket mer just nu!

Sven-Erik har varit ganska deppig idag, så all all all energi har gått till skratt, skämt och 5 gånger "gofika", med massor av kramar! Så min oro imorse för hur den här dagen skulle bli.. är nu över - det gick bra! Men som sagt.. min energi är noll och nada!

Imorgon är en annan dag... en gåva det också...!


(Tack alla ni som följer mig på resan, tack alla ni som stannar till och läser, tack alla ni som lämnar en liten vacker bokstav hos mig.... alla alla är ni livlinor, som bär nu...igenom och framåt mot det oundvikliga som sker en liten bit, en liten dag i taget...!)

21 kommentarer:

Christina sa...

Elisabeth, tack för dina rara ord i min blogg och du betyder oerhört mycket för mig.
En hjärtego människa, en stark kvinna och jag förstår inte var du får din styrka ifrån?
Det är en stor rikedom att jag har träffat dig min vän.
Nu hoppas jag att Ni får en riktigt skön fredag, Du SE och Carolina.
Allt gott till Er
Kramar i massor.

Anonym sa...

Att du är otrolig, det skulle jag kunna skriva hur många gånger som helst. Det kommer jag också göra, för du upphör aldrig att förvåna. Du ger och ger till din familj. men när ska du få hämta andan, hämta energi till dig själv. Jag önskar att det fanns något andningshål. Jag har inte ens sett att du har fått "dippa" på sista tiden... Styrkekramar

Anonym sa...

På ett sätt var det ju jätteskönt att dagen "gick bra", men det gjorde den ju absolut inte automatiskt utan pga att du kämpade till 200%. Måste vara fruktansvärt jobbigt även om det är värt det .
Det verkar faktiskt som att du sliter ut dig hur du än gör och ajg önskar bara att jag kunde ta lite utav din last. Men jag kan bara lyssna och komma med några ord då och då. *ler*
Stor kram från mig till dig.
//Lallis

Anonym sa...

Hoppas du får vakna till en härlig dag i dag som bjuder på glädje och godhet. Energikramar till dig!

bollebygdsbo sa...

Elisabeth.
Jag skrev just på min blogg att vissa dagar är sämre, på olika sätt, än vad andra dagar är. Orken an inte vara den samma dag efter dag.
Du vet att jag beundrar dig för det du gör.
Du är väl inte mer än människa du heller? Alltså bör ju du också vara trött när natten kommer. Jag är otroligt trött då.
Tyvärr kommer inte sömnen alltid av sig självt bara för det.

Hoppas att ni alla får en bra dag idag.

Kram

Anonym sa...

Elisabeth, jag tänker på hur ofta du visar och talar om för oss hur viktiga vi är för dig... Du vet väl att såna rader som du lämnar efter dig hos mig, hos flera är rader som får mig, oss att sträcka på oss, att rodna, att känna att vi faktiskt kan göra något trots våra egna situationer så du ska veta att du trots din oerhört svåra situation stöder och peppar så många... Det kräver något alldeles visst!!!

Så trist att din dag blev så tung och jag kan tro att det finns en hel del olika saker som kunde ha varit annorlunda för att den skulle ha varit något lättare att bära... Jag förstår oxå att hela du går på högvarv både i nuet och i tankarna på hur det ska gå framåt...

Jag tänkte på ditt inlägg igår, länge, och jag tänkte att så bra att din mamma sa till, sa stopp och belägg. Som en som är långt ifrån dig och som bara får veta vad som händer och sker via bloggen så önskar jag av hela mig att det finns en mamma hos dig som är beredd att hojta stopp och belägg en gång till, innan det har gått för långt för dig och för C... Den som står så nära är den som kan se och känna när det är dags att hojta...

Jag hoppas min vän att du får en fin och så mycket lugnare dag idag och att du inte behöver ösa ur det energiförråd som fattas dig just nu... Du behöver få fylla på det ett tag och inte nagga på det....

Stor kram och jag stryker din kind och håller om!!!

Anonym sa...

Underbara människa. Det är så fantastiskt att du finns där ute någonstans och orkar sprida glädje till oss andra också. Många många kramar Kersti

Anonym sa...

Inte är det konstigt att ditt energiföråd tar slut eller somnar av då och då, så uppkopplad du är jämt.
Nu skulle du behöva lite mer positiv energi.. elektriska stötar som liksom puffar på och värmer dig.. kramar om.. på en resa med endast dej själv i handen (ja Carolina oxså så klart)
Jag kan inte förstå var du hämtar krafterna till varje dag som omfamnar dig.
Klart är man i ett sådant liv som du bär på så hade man kanske gjort det ändå.. vad annars har man.. älskade män och ungar är ens allt och att älska i nöd och lust.. hjälpas åt är något stort och det där ska man vara rädd om:-)
Hoppas din dag idag blir lite mer guldglittrad..
Stor kram till dej

Anonym sa...

Elisabeth
snäll och go
Önskar dig all lycka i världen
vad du än företar dig
Vi fann varandra i nätets jungel
jag är glad som fått dig som min vän
Kram i stora lass till dig

Christina sa...

Elisabeth, om
du hade kunnat så skulle jag bjudit dig på citronpaj...
om du hade kunnat skulle jag åkt med dig
över Öresundsbron till Köpenhamn....
om du hade kunnat skulle jag visat dig Österlen, det vackra ljuset....
om du inte hade bott så långt ifrån mig.....
En varm kram tvärs igenom Sverige, från Skåne till Norrland det kan jag ge dig.
Tack för att Du finns.

Dubbelörn sa...

Du är fantastisk som person! Inte bara för att du är stark, för det vet jag ju att man inget annat val har... Men din förmåga att i ord dela med dig av ditt liv, din kärlek, din oro o ångest om en framtid som inte alls blir vad det var tänkt...

Jag beundrar dig vännen för din förmåga att beröra, där djupast inne...

Kramar vännen

Elisabeth sa...

christina: Finns att köpa på åhléns! En förpackning styrka för endast 14.50..typ! Nej, jag bara skojar! Ett ödmjukt och från hjärtat kommet..tack snälla vän för dina fina ord..hjärtego Kram..

gisan: Tack..nu blir jag nästan förlägen! Jag? Jag är väl ingen speciell... jag gör som alla andra - så gott jag kan! Sen får man försöka hitta lite energi här och där.. och så går en dag i taget! Nä, det har blivit lite lite med "dippet" nu... men det kommer mer dipparstunder - det är jag alldeles säker på! Kram..

lallis: Så rätt du har.. så är det! Men det måste gå.. och det måste vara så här nu! Jag är stark och jag klarar det här - för något annat alternativ finns inte, och än om det funnits så hade jag nog inte gjort annorlunda! Men det som känns sorgligt, verkligt hemskt är att det finns några som tror att man är sjukskriven enbart för att ta hand om SE... min läkare skrattade när jag berättade det för honom - och bad att jag skulle hänvisa dessa "några" till honom så skulle han berätta "ett och annat för dem", som han sa..!
Du avlastar mig ju verkligen.. genom att finnas där, att lyssna och genom dina varma och omtänksamma ord...! Kort sagt: Du är också en livlina för mig..! Kram..

isabelle: Tack snälla vän.. ja, lite kan man bestämma det där själv..! Ska jag ta på mig "se-allting-så-positivt-glasögonen" eller ska jag ta på mig "vill-inte-orka-någonting-idag-glasögonen"...! Hoppas att din dag också blir ljus och god.. Kram..

bollebygdsbo: Visst är det så! Många gånger är jag så så trött - problemet är bara att när jag väl hittar till sängen så... pling! Då slår "maleriochtänk-maskinen" igång.. och så ligger man där! Jag beundrar DIG för din styrka till mycket.. som du vet! Tack snälla för att du finns..Kram..

maria: Nu börjar jag gråta här.. gud, vad du gör mig glad när du skriver att jag kanske stöder och peppar er... får ge något tillbaka för allt allt stöd jag får av er! Vet du, det här räddar dagen idag.. tack snälla Maria! Igen: DU har ett hjärta av guld...! Kram..

kersti: Tack.. DU underbara människa! Att sprida glädje..tack för de orden! Det är väl också en av anledningarna till att vi bloggar... hjälpa varandra att med glädje och pepp ta oss igenom när det är lite svårt..! Kram..

pialotta: Tack snälla vän.. precis som du säger så är ju min familj allt.. jag hade aldrig valt annorlunda om jag haft möjligheten! Positiv energi.. den finns inom oss alltid - det gäller bara att hitta den, och skala bort allt annat som är oviktigt.. så tror jag! Jag har nu..tack Gud för det.. nära och kära som jag har idag.. tack för dem.. lyckan över det jag har, och inte det jag hade eller saknar..!Men ibland så misslyckas tänket lite.. och man får deppa en liten stund.. sen är det nya tag igen! Kram..

anita: Men söta gulliga du... vad fint skrivet! Tänk, jag tror på något sätt att vissa möten mellan människor är bestämda att bli..! Som mötet med dig nu...! tack min goa vän! Kram..

Christina sa...

Det är så lite så och jag kan inte låta bli när jag läser dina inlägg....
Jag ryser i hela kroppen av att man skall drabbas så som Du och din familj gjort, 49 år....det är horribelt!
Jag är så glad om jag kan glädja någon med mina tankar.
Det krävs så lite, och jag vet att det ger så mycket.
Det är så strongt att dela med dig av dina dagar, omaskerat och precis som det är i det riktiga livet.
Vet du Elisabeth, jag ser dig.
Kram vännen.

Elisabeth sa...

dubbelörnen: Min vän... du förstår.. du vet.. jag tror du läser mycket mellan mina rader också! Du vet vad det vill säga när livet tar en ny riktning..! Tack.. för din tro på mig nu - och för att du vill följa med mig.. Kram..

Anonym sa...

En liten dikt om Elisabeth, såsom jag känner dig i ceyberspace:

Tålamod oändligt som ett hav
Trofast som lavan på stenen
Pålitlig som en ny dag
En soluppgångs hopfulla själ
lyser över ditt hjärtas grönskande äng

Styrka genom cyberrymden och hopp om en bättre morgondag!

Villa Nian sa...

Tittade in! Hittade hit genom Christinas blogg!
Det du skriver berör mig djupt. Önskar dig allt väl!!

Elisabeth sa...

christina: Ja,verkligen... du ger så mycket! Så nu har jag ätit citronpaj, åkt över Öresundsbron och sett det vackra ljuset på Österlen... i tanken med dig! Det är en grym sjukdom oavsett vid vilken ålder den kommer.. men när man är så ung som SE så är man ju oftast mitt i livet.. barn, familj, hus... och allt som man skulle göra när man blev pensionär.. allt borta i ett enda slag! Ett tragiskt livsöde.. och vårt öde nu!
Christina.. tack för att du fanns här nu...Kram..

plupp: Inte ett ord... känns jag kunna skriva nu! Bara att någon aldrig har skrivit något så vackert...så vackert till mig!! Jag blir stum...av ödmjukhet..och ren glädje..tack! Kram.. och tack igen..

Anonym sa...

Kvällning.. stänger snart butiken här, men sist men inte minst, en titt in hos dig du fantastiska, goa kvinna. Dina ord värmer, då du målar med varma ord på silkespapper:-) Hoppas dagen i morgon glittrar och ni alla får en trevlig helg..
((Kram))

Anonym sa...

Hej sötis....Tack för dina glada små meddelanden till mig i bloggen. Blir så glad när jag upptäcker att du varit där. Att du skriver något litet gulligt trots att jag inte uppdaterat, det betyder massor:) Hoppas du haft en skön fredag....Kan förstå att det tar hårt att behöva peppa och vara "glad" hela tiden. Måste vara jobbigt för dig. Ha nu en riktigt skön helg:) Kram

Anonym sa...

Elisabeth du berättar så levande om när SE blev sjuk och när du fick diagnosen. Just det när plötsligt världen stannar till för någon sekund! Denna chock du måste känt och att sedan denna fas när det gäller att bearbeta detta och samtidigt hålla uppe modet. Man har inget val på ett sätt men du verkar som du får kraft från ovan en himmelsk kraft som hjälper dig på vägen. Denna styrka du har Elisabeth det är en gåva! Jag önskar dig allt gott Elisabeth och många styrkekramar från Tussegumman

Elisabeth sa...

tina:Välkommen! Det är alltid roligt när någon tittar in och hälsar på! Tack för dina fina ord.. och du så välkommen att hälsa på igen.. Kram..

pialotta: Åh, tack... du är också rätt fantastisk!Glömde berätta att jag spelade dina Elvis-klipp för SE.. det var "kungen", och så bra..! Han blev verkligen glad över att se dem.. Tack för dina vackra och varma ord.. Kram..

annika: Hej på dig själv, sötis! Det skulle vara en mycket dålig vänskap om jag bara hälsade på, och kommenterade så fort du hade uppdaterat och skrivit själv! Jag saknar dig.. och om du inte kan gå in och skriva jämt.. ja, men då får jag väl skriva då!
Att peppa och vara stark jämt är nog tufft för alla... du är ju en sådan människa! Vet jag! Hoppas du får underbara dagar.. tills vi hörs igen.. Kram..


tussegumman: Tack du varma, gulliga och omtänksamma... för dina ord till mig! Ja, det är som du säger om chocken, och tiden därefter.. när jag skrev inlägget.. var första gången jag vågade, och ville tänka på det..! Är det något enda jag är säker på i det här.. så är det att jag har tonvis med hjälp uppifrån! Men mina vakande änglar får jobba skift nu.. så de har det nog rätt jobbigt! Jag måste också tro på att någon vet mycket mer än jag, och har svaren på alla mina varför.. och fast jag inte är så religiös så är det en tillit som hjälper idag..! Kram..