tisdag 28 augusti 2007

Ljust och mörkt...


(En svart och en vit strumpa..)


Det är väl den sannaste bild man kan ge av livet..? Livet som levs, och som innehåller både ljusa och mörka dagar, ljusa och mörka stunder...

För oss har "livet just nu", blivit namnet på den eländesbubbla vi lever i ... just nu! Som en klar markering över en tid som är mätbar, och med undermening och tro om att det kommer bättre tider... någongång!

Hoppet om bättre tider, och ljusare stunder, det delar vi väl alla... och igår var en stund av ljus! Ljus i en eländesbubbla - en svart och en vit strumpa...



Måndag igår...

Vaknade tidigt som vanligt! Men nu var det ju mobklockan som väckte både mig och Pontus P... så det var bara att stiga upp... !

Mysfikade med Carolina innan hon åkte iväg till skolan.. alltid en viktig stund!

Väckte SE... och mysfikade med honom - också det en viktig stund! SE bestämde sig sen för att laga uteparasollet med "epoxy-lim"... och det gjorde han! Vi får se hur det blir...! Men det spelar inte så stor roll - det viktiga är att se honom ligga på golvet... med glasögonen på huvudet, limma och laga, och vissla som bara en glad SE kan göra...

Sen kom posten... och en ängel hade lämnat något!

Sen kom den ljusaste stunden på den ljusa dagen... min syster Carina kom! Tillsammans åkte hon och jag ned på stan - där hon både bjöd på lunch och kaffe.. och en lång stund av närhet, b-surr och en känsla av ..... ja, jag vet inte hur jag ska beskriva den känslan riktigt - men något inom mig njöt så fullständigt av att sitta på ett café, mittemot min syster, prata om allt och inget... och bara vara nära! Något normalt, och som livet ska vara, men som det oftast inte är nu i vår lilla eländesbubbla... kanske var det så! Att uppleva en känsla av "normalt" som gav lycka, och kanske fick mitt hopp om framtiden lite näring! Jag vet inte... men ett vet jag: Jag tror inte hon förstod hur mycket det egentligen betydde för mig, och hur den stunden gett mig mer ork just nu, och lite mer hopp för framtiden... så är det!

När jag kom hem hade SE skurat golven..!! Bara skurat - inte dammsugat innan... men åh, vad glad jag blev! Alla alla initiativ som SE tar nu... är bara att hålla fast vid! För de försvinner allt mer...! Varje liten sak som han kommer på att han ska göra - oavsett resultat, är en tråd från den han var.... och jag märker hans stolthet när han gjort något, och hans glädje när jag skryter om honom! Hans lycka blir min...

Svärmor hade ringt när jag var borta... och nu hade hon stickat sockar som hon skulle skicka...! (När SE kommer ihåg att någon har ringt, vilket naturligtvis händer alltmer sällan.. så märker jag att han har väldigt bråttom att berätta det direkt jag kommer innanför dörren... som om han varit tvungen att kämpa med att hålla det i minnet.. !) Gulliga svärmor... ja, vad skulle jag göra utan henne? En av de vackraste människor jag känner idag - och som ser till att vi slipper frysa om fötterna när det blir kallt...!

Carina kom igen... nu med fikabröd för 200 personer, minst! Gott var det - och SE satt med och skrattade hela tiden! Så så trevligt....

Åkte på Coop med Carina... där hon handlade middagsmat och bjöd oss allihopa på!! Carina och hennes dotter, jag och familjen.... ja, vi blev 7 stycken vi bordet - och jag tror det var länge sedan någon av oss, även SE, hade så så roligt!

Sen var vi slut allihopa... Carina sov hos sin dotter.. lille David och Jonas somnade... och jag och resten av familjen fick släcka ned både Tv: apparater och datorer.... Åskar kom på besök!! Men vi satt där i mörkret jag, SE och Carolina med tända ljus och bara njöt av stunden och den underbara dagen..

En ljus stund i mörkret, på den ljusa dagen i det mörka livet...

Tack Carina...

15 kommentarer:

Christina sa...

Så fina ljusstunder ni har, jag är alldeles säker på att man måste föhålla sig på ett särskilt sätt för att kunna uppleva ljuspunkter i mörkret.
Det sättet Elisabeth, det har du.
Jag beundrar dig, du är fantastisk i din relation till SE och Carolina och du är en mycket omtyckt nätvän.
Ha det riktigt gott goa Du
Kram

Carro. sa...

snygga fötter på bilden ;)

Anonym sa...

Bilden med strumporna påminner om min dotter....Kan inte låta bli att fnissa lite när jag ser den....Hon är en riktig slarva med sina strumpor så ofta har hon udda par på sig. Vilken underbar syster du verkar ha:) Det låter som en bra dag. Ha det gott nu:) Kram

Ingrid sa...

Jag önskar att jag skulle kunna vara som du den dag min man blir ännu sämre än han är nu, men jag tror inte att jag har samma änglalika tålamod.
Du är helt fantastisk!
Kram

Anonym sa...

Vilken kanon dag ni hade igår!!
Man riktigt kan känna glädjen när man läser det!
Hoppas dagen är snäll mot er i dag oxå!

Kramen på er!

bollebygdsbo sa...

Jag blir alldeles varm när jag läser om er måndag.
Sådana dagar behöver alla många av.

Anonym sa...

Hittade din blogg när jag var på googles och sökte på Rajastrand. Min mormor och morfar bodde där när dom levde. jag åxå de första fem åren av mitt liv./Kajsa

Anonym sa...

Underbart att ni fick de här ljusa stunderna! Jag blev så glad när jag läste ditt inlägg!
Kramar i massor

Anonym sa...

Så härligt att läsa om en ljus dag, jag önskar att ni får många, många sådana!

Anonym sa...

Det blev väl till en riktigt guldig dag!!! Så skönt att det bara flöt på hela dagen...

Stor kram på dig!!!

Ella sa...

Så underbart att läsa om att du ändå hade en bra dag...
Och trots det tycker jag mig läsa annat mellan raderna, allt det jag känner själv... det där vemodet.

"Att uppleva en känsla av "normalt" som gav lycka". sådana stunder lever man länge på numera, de tycks komma allt mer sällan eller så har inte det onormala hunnit bli normalt än bara. Undrar om det någonsin kommer att bli det?

ELisabeth, jag säger det igen, du är en fantastisk människa med en ängels godhet och tålamod. Du får mig att tro på människan för om det finns bara en som du så finns det så fantastiskt mycket gott i världen...

Kram min vackra vän!

Anonym sa...

Oh så det värmer att läsa om din fina dag. Jag blir så glad att du fått slappna av och ha det bra en stund. Kram Kersti

Anonym sa...

Åh, så härligt att höra om en toppendag! Väl förunnat. Cyberkram.

Anonym sa...

Guldiga dagar är värda mer än allt smör i Småland:-)
Känner så med dig, fast vi inte alls känner varann. Dina ord kan förtrolla vem som helst.. man nästan ser din syster och dej vid fikabordet, sittande med var sin kaffekopp (det lilla lillfingret spretandes), ivrigt
byte av meningar och skratt..
En och annan tugga på det där goda wienerbrödet.. blickar som möts.
Likadant ser jag mannen din liggande och fixar med limmet i högsta hugg..golvets skurande och det ivriga i rösten, berättande om telefonsamtalet:-)
Då jag läser intressanta, välskrivna bloggar, målas allt upp framför mig och det är så verkligt på något vis.
I många bloggar släng bara orden in huller om buller och jag får ingen verklighetskänsla.. Många är ju drömmare oxså:-) Gillar då det är intressant, vackert eller roligt skrivit för att jag ska finna nöje.. Alla skriver vi så olika och alla har så olika inslag och intresse och det är väl tur det.. Finns något för alla i den här bloggvärlden:-)
Läste här om vänskap.. intressant.
Hoppas du får det riktigt guldigt i morgon oxså.. visst är det så att dagen "NU" måste vi ta tillvara.. man vet aldrig vad som händer under morgondagen..
Tjinnngeling o kramkram

Bloggblad sa...

Jag tror att du helt är inne på rätt spår här! Njut av de små bekymmersfria stunderna! Man får glömma eländet en stund - det finns ju kvar - och så blir man starkare och kan se fram emot nästa ljuspunktsstund.