... att dagarna tycks gå att ta sig igenom.
Man gör det man ska, som diskar, dammsuger, läser tidningen, duschar.... är bara, gör bara. Man vet att man måste... man hittar på strategier... små saker... roliga saker... för att överleva.
Men ingenting känns riktigt verkligt... vems lägenhet är det man bor i... vems säng är det man sover i.... vems kaffekopp är det man dricker ur... man känner sig vilsen och irrar lite omkring... man har inte landat. När gör man det? Gör man nånsin det?
Jag har ju egentligen ett annat liv... jo, inom mig så har jag det. Ännu. Där bor jag fortfarande kvar tillsammans med Carolina och Sven-Erik i det vackraste gula huset... där jobbar jag fortfarande kvar på landstinget... där ska vi åka på semester till samma ställe som förra året... och där ska jag och Sven-Erik bli gamla tillsammans...
För här är jag bara på besök...
..........
Idag har varit en sådan där dag... då man bara tog sig igenom.
Pappa skjutsade mig på Willys och Plantagen,,,
Jag satte om blommorna.... hemma.
Middag... serranoskinka, melon, och potatissallad.
Städat.
Tömt en kartong.
En dag som jag tog mig igenom...
..........
Carolina funderar på att gå om ett år på sin utbildning. Hon har väldigt bra betyg hittills i de flesta ämnena... men ganska hög frånvaro.
Nu måste jag sova...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Det är ju så att det är så väldigt lätt och minnas det som varit speciellt när det har varit bra.Man skulle vilja ha de stunderna kvar och få va i det ännu ett tag. Tyvärr är det ju inte så.Å jag kan riktigt känna din saknad o den smärta som vållar dig.Tur ändå i all smärta har ni varandra du och er dotter som förstår precis vad ni går igenom.Ni ger varandra styrka att överleva i det svåra.Ta en dag i taget och gör den så bra som det bara går.
Kramisar ewa
Tittar in lite snabbt och önskar dig en snälldag som Christina brukar kalla det. Jag ska snart iväg på fotboll med Prinse. Men ville först sända dig en massa kramar...
Den där overkliga känslan att gå bredvid sitt eget liv, att nästan betrakta det från sidan kan komma och gå ett tag.
Innan du har landat i din nya verklighet.
Jag känner så väl igen det och det gör ont att läsa dina funderingar.
Finns det någon tröst, så är det att det går faktiskt över...även om man inte ser horisonten alla gånger.
Hoppas du och C får en fin lördag!
Kram
Kära Elisabeth. Det tar tid att landa efter en sådan sak som du gått och går igenom. Känslorna är på ett ställe, medan förnuftet är på ett annat. Men du kommer att kunna landa i det nya såsmåningom. Allt har gått så fort, så mycket är ändrat i ditt liv. Du behöver inte tänka på när du kommer att landa, det kommer du att göra ändå. Men det är inte detsamma som att sorgen går över, utan det är detsamma som att ditt inre accepterat det som hänt och du då kan leva med det på ett helt annat sätt än nu.
Det är inte fel att du tänker att du är på besök i ditt nya hem. Det kanske är så att just de tankarna gör din vardag lite lättare, just nu.
Tycker det är klokt av Carolina att tänka på sin framtid när det gäller skolan. Om hon går om ett år, så kanske hon i och med det också lär känna nya kamrater och får nya vänner.
Önskar er båda en fin dag idag.
Kramar
Nalle
Jag tycker alltid att det känns som om man 'r besök när man flyttat - innan man gjort det nya till sitt.
Jag hoppas på en fin helg för er båda.
kramar, vännen...
Hej Elisabeth!
Jag har tänkt på dig så många gånger de sista dagarna, men har vart så inne i mig själv att jag inte orkat titta in & tala om att jag både tänker på er & läser här.
Min man är nu på ett rehabiliterings senter för väldigt skadade & skall vara där i 4 veckor. Han har perm i helgen, vi firar ju 17 mai & national dagen idag.... eller Norge firar.
Vi sörjer det att vi är skilda från varandra i 4 veckor!!! & där får jag dåligt samvete över dig.....
Dessa dagar han vart borta har mina tankar vandrat till dig många gånger om dagen.
Över allt i huset fattas min man när han inte är här & jag tänker på dig & du ger mig styrka.
Jag börjar smått ana lite om hur du har det & tänker beundrande på alla dina ord i denna blogg.
Du är fantastisk & jag beundrar dit mod & beundrar hur du klarar sätta ord på smärtan & beundrar hur du tacklar vardagen.
Du måste vara en av dessa fantastiska människor gud skapat med sin egen hand.
Jag hoppas livet är snällt mot dig framåt.
STOR ♡Kram
Önskar er en skön lördag vännen
Kramkram
Det finns så många olika dagar, och det finns så många olika sorts steg man tar på livet stig. Ibland är de stora och ibland är de små. det kommer en tid när du kan känna att du är framme. Men det tar tid. Ibland kommer den tiden att kännas väldigt lång. Just nu när du är på väg.. Jag kände idag att jag hade sällskap upp på vinden. Hittade inte det jag sökte men andra trevliga saker. Kramar i mängd skickar jag till dig.
Min ena pojke är utomlands för första gången och jag saknar honom så himla mkt. Får inget gjort här hemma...längtar bara till han kommer hem igen. Dagarna bara går utan att jag får nåt vettigt gjort! Sen tänker jag på dej...hur du får dagarna att gå...Min pojke kommer ju hem igen.../Skickar en stor och varm kram till dej!/Kajsa
Muffinsreceptet finns på min blogg nu :) Imorgon lägger jag upp ett recept på vaniljbullar också som mamma har bakat och som jag äter ;)
Det är konstigt det där när allt känns overkligt, man får försöka stanna upp och ta till sig det nya. Carolina gör helt rätt i att gå om, om det känns som det rätta beslutet. Ta hand om dig, kram!
Det blir inte så mycket mer än kramar och tankar idag heller. Vet inte riktigt var jag har orden. Det var en blandad dag igår... Men Prinsen han var glad :-) Kramar...
Känner så igen mig i det, man tar sig bara igenom dagen/dagarna... Fast det är annorlunda förstås, det du tar dig igenom och det jag tar mig igenom men just känslan...
Stor kram på dig vännen min och en hand guldströssel som strös mpö om pö under hela veckan:)
Skicka en kommentar