Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
5 kommentarer:
Har precis hämtat in min tvätt o njuter också av doften. Detta är också lycka ;)
Kramar
Härligt !
Kram
Nalle
Det finns faktiskt väldigt många små guldkorn i tillvaron som man kan glädjas åt!
Kram
Det finns inget som luktar godare än det... Jag vill ha en torkvinda - bums!
//Enastående mamma
Att få sticka näsan i nytvättat som hängt ute - det ger mig väldig lyckokänsla.
Skicka en kommentar