söndag 11 maj 2008

Jag saknar honom.... nu.

Nu.... ska jag gå ut med Pontus.
Upplagd av kl.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Kära söta, det är jobbigt.
Saknad och längtan är så sorgligt och tungt emellanåt.
Skickar dig en varm kram, klen tröst...jag vet..

09:55
Anonym sa...

Oj vad glad jag blev av din kommentar hos mig. det gör mig så glad att just du skriver.
Hoppas det känns bättre en stund inpå dagen. Sköt om dig..

09:59
Laila sa...

*kramar om*
Blir så förbannad att ni inte kan få stöd av alla dessa människor som du nämnt förut. Pappa sa alltid att släkten är bäst om den hänger på väggen. Ibland är jag benägen att hålla med honom....
:-\ Framför allt när dom beter sig som skit!

Ta din depp dag. Det behövs det med nämligen. Sen kommer myrstegen igen sakta

11:24
Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Har kommer en halsning fran Sicilien med ett tangentbord som saknar en del ringar och prickar. Jag laser att du kanner ensamhet och langtan och det ar ju den tiden pa aret da det kanns svart att vara ensam. Hoppas att du har en skaplig helg trots allt!
Manga kramar till dig!

15:35

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)